Viva la vida

Ikväll ska jag fira min fina vän Katti som har fyllt 30 år. Hon har hyrt festlokal och håller som bäst på att förbereda kvällen. Själv ska jag förbereda mig genom en utflykt till Solna Centrum där jag ska inhandla en överdel till min outfit då det verkar helt enkelt oartigt att komma på fest utan tröja. Ska även köpa en kaffe så att jag kommer ur min bio/för mycket mat och popcorn/rödvins-koma som jag och Karin drog på oss igår. Men sen ska jag ladda inför kvällen. Ska bli väldigt roligt!


Katti - The birthday girl

Jag har ju aldrig kommit för mig att skaffa körkort. Detta av flera olika anledningar. För det första kostar det en massa pengar och jag har aldrig känt mig manad att lägga den summan på ett körkort, har inte känts värt det. Sen har jag aldrig känt att jag har behövt ett körkort. Vart ska jag köra liksom? Den sista anledningen vilket i och för sig borde vara den första och viktigaste är att jag är livrädd för trafik. Jag går aldrig mot rött ljus, har världens sämsta avståndsbedömning så jag tror minst en gång om dagen att jag är på väg att bli påkörd. Jag tror helt enkelt inte att jag någonsin skulle bli en bra bilförare. Inte ens jag skulle vilja åka med mig själv om man så säger.

Men ibland vid ytterst få tillfällen, speciellt eftersom jag bor i Stockholm där kollektivtrafiken är ganska välutvecklad, önskar jag att jag hade en bil och ett körkort. Eller i alla fall en vän med en bil och ett körkort. Just nu skulle jag vilja åka till IKEA och köpa ett par saker och sen skulle jag behöva uppsöka någon slags lamp- och elektricitetsrelaterad affär då jag är på jakt efter någon slags sladd till en lampa. Dessa ställen är sjukt jobbiga att besöka om man ska åka kollektivt. Det innebär alltid minst tre bussar och ett försenat pendeltåg.

Jag inser ju att jag visserligen kan sätta mig på de där bussarna men ack vad allt blir lättare om man hade tillgång till en bil. Inser också att i framtiden så kommer jag ställas inför ett moment 22 i denna fråga. Jag måste antingen hitta en man som har körkort, bil och som är beredd att köra överallt hela tiden. Det känns så jäkla ovärdigt liksom, väldigt osjälvständigt och icke kvinnofrigörande. Eller så måste jag ta det där jäkla körkortet vilket känns som den största mardrömmen någonsin. Jag lider ju av trafikfobi, herregud.

Tills vidare stoppar jag huvudet i sanden och väntar på bussen istället.


Inte min grej liksom

Min familj var försvunnen för ett ögonblick. Har försökt ringa min mormor och morfar hela eftermiddagen för att tacka för det fina namnsdagskortet som jag fick från dem idag. Jag har tydligen namnsdag imorgon. Men de har inte svarat och då blev jag lite orolig. De är ändå 88 och 90 år gamla så man vill hålla lite koll på dem.

Då bestämde jag mig för att ringa min kära mor för jag tänkte att hon kanske hade koll på gamlingarna och på var de befann sig. Men jag fick inte tag på henne heller, varken på mobilen, jobbet eller hemma. Så då ringde jag pappa. Han satt i salongen på Hotell Mollberg i Helsingborg och väntade på sina polare för att avnjuta en ost och vin-after work. Han upplyste mig också att mamma var hos frisören så det var därför hon inte svarade.

Nu ska jag bara hitta mormor och morfar så kan jag vara lugn igen.

Jag har en egenskap som kan beskrivas som ganska obehaglig enligt vissa. Jag tycker själv att den är ganska så användbar och bra att ha. Jag tror att denna egenskap egentligen grundar sig på fyra olika saker som tillsammans fungerar väl ihop:

1. Min intution, eller den så kallade kvinnliga intutionen.
2. Mitt semifotografiska minne när det gäller vissa detaljer i livet
3. En lite ohälsosam Lisbet Salander-aktig användning av Internet i vissa fall.
4. Att jag helt enkelt är nyfiken i en strut.

Min egenskap är att jag ofta får reda på saker som kanske inte var meningen att jag skulle veta. När det gäller min intution så får jag ibland en känsla som jag inte kan sätta fingret på. Känslan kan vara bra eller dålig men jag har lärt mig att lita på den för oftast så har jag rätt i det jag känner.

Mitt fotografiska minne har absolut ingenting med matematiska formler att göra. Inte heller kan jag spela piano på gehör bara för att jag någon gång har hört en melodi. Jag är snarare väldigt uppmärksam på detaljer. Jag tror till exempel att mitt exemplariska lokalsinne har något med detta att göra. Jag kommer ihåg butiksskyltar, gatunamn och andra detaljer vilket gör att jag i stort sett aldrig har gått vilse även om jag har befunnit mig i en stor stad som jag aldrig tidigare besökt. Jag kommer även ihåg saker som folk säger, hur obetydliga de än kan verka för stunden så lägger mitt undermedvetna det på minnet så att jag i senare situationer kan koppla ihop ny information med tidigare sådan som ligger lagrad i mitt huvud.

Det här med Internet är väl något som har tillkommit när det gäller denna egenskap den senaste tiden. Om jag har något på känn och inte har möjlighet att ta reda på det i verkliga livet så att säga så är Internet en mycket användbar källa för att bekräfta eller dementera något jag kanske tror har hänt eller liknande.

För mina vänner som läser det här med fasa i blicken så kan jag lugna er med att jag är ganska så ointresserad av att använda mig av denna egenskap när det gäller just mina nära och kära. Jag antar bara att jag vet allt jag behöver veta om dem och därför finns det ingen anledning att leka detektiv eftersom det jag inte vet är det inte meningen att jag ska veta heller.

Istället sker det här mest på känsla. Det är liksom inte så att jag aktivt försöker ta reda på en massa saker om olika människor för att sitta på användbar information om dessa. Absolut inte. Det kan vara allt från ett rykte som väcker min nyfikenhet, en världshändelse som kanske saknar vissa pusselbitar, historiska gåtor eller helt enkelt lite hederligt kändisskvaller.

Jag kanske är lite knäpp men det är i och för sig någonting jag har misstänkt ganska länge och jag ser det som en fin del av min personlighet. Om det nu inte var sjuksköterska som jag skulle bli så hade jag lätt satsat på en karriär som undersökande journalist eller kanske som polis. Jag tror att jag hade gjort succé.


Fast Lisbet är sjukt mycket coolare än vad jag är. (Bild från Aftonbladet)

Nu är jag hemkommen från mitt seminarium och kan konstatera att det är helg! Mycket trevligt. Skolan var ganska kul idag faktiskt, vi hade många intressanta diskussioner om våra patientfall. Det blev dock lite obehagligt när vissa i klassen tyckte att man skulle tvångsomhänderta "Arne" 86 år gammal enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) för att han rökte i sängen och hade det smutsigt hemma. Det var liksom enklare att slänga in gubben på en låst psykavdelning än att sätta sig ner och snacka med honom. Det är fint när man inser vilken människosyn som ibland råder bland blivande sjuksköterskor...

Nu ska jag fixa lite här hemma, gå och handla lite och slutligen åka in till stan för min dejt med Karin. Ska bli himla trevligt!

Men vad jobbigt det blev nu. Blev erbjuden jobbet idag på intervjun. Blev dessutom erbjuden en bra lön (alltså en bra sjuksköterskelön vilket i sig, om man jämför med andra löner, inte är så mycket). Men mer pengar än vad jag hade förväntat mig. Däremot innefattar inte jobbet riktigt det jag vill syssla med. Å andra sidan så skulle det nog bli en trevlig sommar och en bra erfarenhet.

Blä, vet inte vad jag ska göra nu. Tar jag jobbet så kommer säkert drömjobbet ringa och vilja anställa mig. Tar jag inte jobbet så kommer säkerligen ingen vilja anställa mig så står jag där arbetslös till sommaren och ångrar ihjäl mig. Vad jobbigt det skulle vara att bli vuxen då.

Jag fick en veckas betänketid i alla fall så jag har lite tid på mig att funderar över det hela. Nu ska jag mest se framemot imorgon. Ska ha seminarium, roligt sådant, på morgonen. Vi har fått fyra stycken olika patientfall och så har vi under veckan fått ta reda på deras diagnoser och lägga upp vårdplaner för dem. Sen ska vi diskutera detta imorgon, ska bli kul.

På kvällen ska jag på dejt. Både middag och bio, hela paketet liksom. Med den underbara och fantastiska finfina Karin. Ska bli alldeles underbart!

Börjar bli lite nervös över min anställningsintervju som jag ska på imorgon. När jag blir nervös brukar jag dölja det genom att prata väldigt mycket, väldigt fort och väldigt högt. Det är nog inte idealiskt att göra det på en jobbintervju förutsatt att man nu vill ha jobbet.

Ska kanske packa ner lite vin till min lunchlåda jag tänkte äta i skolan innan jag åker till intervjun imorgon? Fast å andra sidan kommer jag bara att babbla ännu mer och ännu fortare om jag dricker vin. Plus då hela grejen att det kanske inte är jättesmart att komma till en jobbintervju inom sjukvården och stinka gammalt rödtjut klockan ett en torsdagseftermiddag. (Inte för att det är särskilt mycket bättre att göra det inom någon annan bransch heller..)

Jag får helt enkelt göra några andningsövningar på tunnelbanan och hoppas på att det räcker.

Jag jobbade som undersköterska i somras på Danderyds Sjukhus här i Stockholm. På senaste tiden har jag dock endast haft kontakt med Danderyds Sjukhus angående min stundande tonsillektomi (halsmandelsoperation) som ska äga rum någon gång inom snar framtid. Idag låg ytterligare ett brev med deras gröna logga på i brevlådan och jag öppnade det med tanken om att det säkerligen skulle röra sig om någon ytterligare information om operationen. Men icke!

Istället kom min semesterersättning som jag får då jag turligt nog blev visstidsanställd istället för timanställd vilket annars är vanligt för ett semestervikariat. 2938 kr och 11 öre kommer imorgon komma in på mitt konto och kommer därifrån gå direkt till sparkontot och sparas till min resa till Madrid!

För er hårt arbetande människor därute så är kanske inte knappt 3000 kr så mycket pengar men för en student som lever på csn (7 800 kr) och har en hyra på nästan 4000 kr i månaden så känns det lite just nu som att jag har vunnit på lotto. 

Ska fira det hela med en kopp te och, ja varför inte, lite mer ljudbok!

Idag satt jag, Karin och Matilda på världens tråkigaste föreläsning om ledarskap. Vi var så uttråkade och blev till slut jätteflamsiga så i rasten bestämde vi oss för att gå därifrån. Innan vi gick så skulle Matilda visa oss sin nya lägenhet som hon vann budgivningen på idag på datorn. Då gick vi även in på Aftonbladet och fick nyheten om att Kronprinsessan Victoria och hennes kille Daniel idag skulle kungöra sin förlovning och att allt detta skulle äga rum på Slottet.

Vi spontanåkte därför bort till Slottstrappan och promenerade upp till Slottsgården där massor av människor plus hela pressen stod samlade och hoppades på att se en skymt av det blivande kungaparet.


Karin och Matilda övade lydigt på sin bästa prinsessvinkning.


Det var många män i olika uniformer som hängde.


Hela pressen var samlad.

Väntade gjorde vi i en knapp timme tills fötter och tår började ge upp och vi insåg att vi nog inte skulle få en glimt av några kungligheter. Istället snackade vi lite skit med en polis, blev polare med en gubbe och hans fru som blev intervjuade av alla tidningar och tv-kanaler som var representerade på platsen och blåste upp några ballonger som Aftonbladet delade ut.


Matilda var ganska knäckt när hon insåg att kungligheterna skulle utebli för dagen.


Så ballongerna hamnade där vi i ögonblicket tyckte att de hörde hemma.

I ett mycket svagt ögonblick gick jag och Matilda med på att bli intervjuade av SVT ABC för att delge vår syn på spektaklet. Vi tyckte att vi framstod som ganska ointressanta så vi antog att vi inte skulle riskera att vara med på tv. Vi misstog oss. Vi var med på 18.15, 19.15 och 22.15-sändningen. Vill ni ha ett smakprov på mina 15 minutes of fame så kan ni kolla in syrrans blogg. Vill ni se mer får ni banne mig leta själva på nätet då detta inslag inte är något jag direkt vill skryta om.

Nu sitter jag i Skatteskapan på Södermalm och bakar semlor med mina kära vänner. Snart ska vi ner på Götgatan och hitta någon god take away-mat att äta för vi tycker inte att vi får i oss tillräckligt med kalorier genom att bara äta semlor. Ska rapportera om min eftermiddag lite senare.

Okej, kom på en dålig sak med ljudbok. Jag är en sådan där människa som måste antingen titta på tv eller läsa innan jag somnar annars kan jag ligga vaken en hel natt och stirra upp i taket. Igår lyssnade jag på ljudbok och detta var väldigt avslappnande och sövande så jag somnade ganska omgående. Glömde dock stänga av den så jag vaknade till flera timmar senare av att boken fortfarande malde på. Nu vet jag ju inte var jag slutade och måste ägna morgonen åt att ta reda på det. Typiskt.

Ska duscha nu och göra mig iordning och sen ska jag möta upp Klas för sällskap till skolan då han har sovit i kvarteret inatt! Ikväll ska vi baka semlor!

Nu är jag äntligen klar med mitt bakbestyr och är mätt och belåten. Mina bagels blev utomordentligt goda så jag tänkte delge receptet till er här:

Ingredienser:

25 g jäst
5 5 dl ljummet vatten
2.5 2.5 tsk salt
2 2 msk flytande honung
13.5 dl vetemjöl special
Vatten till kokning


Lös ut jästen i honung, salt och vatten. Tillsätt mjölet lite i taget
och låt jäsa i ca 1 timme.


Arbeta den jästa degen på mjölat underlag och dela den
sedan i tolv lika stora delar. Forma bullar och gör sedan
hål med pekfingret. Gör hålen något större än önskat då
de blir mindre efter jäsningen. Låt jäsa i ytterligare 35-45 min.
Sätt på ugnen på 175 grader.


Koka upp vatten i en bred kastrull eller högkantad stekpanna.
Koka bagelsarna (älskar engelska i svensk pluralform) i ca 2-3 min
per sida. Låt de rinna av på en ren kökshandduk.


Pensla de kokta bagelsarna med uppvispad äggvita. Här kan
man även hälla på vallmofrön eller sesamfrön om så önskas.
Då jag inte är så förtjust i frön så lät jag bli. Grädda i mitten av
ugnen i ca 20-25 min tills de blivit gyllenbruna.


Såhär fina blir de när de är klara!



Ignorera den fula flät-kvinnan till höger och beundra istället
min fina bagel som blev min middag. (Notera dock att jag
numera lyssnar på ljudbok dygnet runt)


Man kan ju välja precis vad man vill att fylla sin bagel med.
Ikväll valde jag creme cheese, rökt lax, gurka, tomat, rödlök
och gräslök.


Beskåda det slutgiltiga resultatet! Jäklar vilken bra hemmafru
jag skulle bli ändå är det enda jag kan säga.

Alltså jag håller på att svälta ihjäl lite just nu. Fick för mig att baka bagels ikväll men det är ju en process som tydligen tar sjukt lång tid. Nu är det dock bara en kvart kvar tills att de är klara i ugnen. Då jäklar ska jag kalasa.

Igår innan jag somnade kollade jag lite på Oscarsgalan. Eller rättare sagt så såg jag när filmstjärnorna anlände till galan då jag inte riktigt orkade hålla mig vaken tills själva galan började. Det var mycket fina klänningar, vissa mindre fina klänningar och allmän stjärnglans som vanligt.

Efter att Robert Pattinson dykt upp, till synes utan dejt (!), så kände jag att jag kunde somna lycklig. Så det gjorde jag.



Annars så tyckte jag att Natalie Portman var snyggast under kvällen, tätt följd av Penelope Cruz.

Jag älskar verkligen att läsa böcker. Har aldrig, och kommer aldrig, att förstå männniskor som tycker att det är "tråkigt" och "slöseri med tid" att läsa. För mig är det den enklaste och billigaste formen av underhållning och något som sedan jag var liten har utgjort en stor del av min fritid.

Men tiderna utvecklas och så vidare och den senaste tiden har ett flertal av mina vänner blivit helt fast för det här med ljudböcker och menat på att det är någonting jag måste prova. Som den intellektuella snobb jag är så har jag självklart avfärdat detta med långa filosofiska utläggningar om att det skrivna ordet måste tolkas av läsaren och om det är någon annan som läser upp texten för mig förlorar jag min identitet som läsare och därigenom min möjlighet till tolkning och min egen och högst personliga självupplevelse av boken går förlorad. Mina vänner har mest skakat på huvudet, satt i sina hörlurar, knäppt på sin ljudbok på sin i-pod och ignorerat mig.

Men jag ska nu utan ånger och utan fallen stolthet ta tillbaka mina ord angående ljudböcker. It is verkligen the shit! Jag ska gå och se "Män som hatar kvinnor" på fredag och hade redan tänkt läsa om boken nu i veckan eftersom det var så längesedan jag läste den sist. Men jag valde istället att ladda ner den som ljudbok och nu har jag gått runt med mina hörlurar sedan klockan fyra i eftermiddags och lyssnat på boken. Det är ju helt fantastiskt. Med en ljudbok så ges man möjligheten att sträckläsa en bok samtidigt som man kan utföra andra sysslor som är svåra att göra med en bok i handen. Samtidigt som jag har "läst" min bok idag har jag varit och handlat i Solna Centrum, åkt tunnelbana, lagat mat, ätit mat, diskat, städat lite och suttit framför datorn.

Så till alla er ljudboksskeptiker därute kan jag bara säga att ni, som jag, borde kapitulera och introducera denna fantastiska uppfinning i era liv!

Alltså den här jäkla snön. Jag gillar det verkligen inte. Det känns som att snön försöker psyka mig så att jag ska tappa förståndet och typ go bananas så att jag blir tvångsintagen. Så fort den har smält och jag drar en lättnadens suck så är den där igen. Jag hatar snö, det är liksom allmänt vedertagen fakta. Jag tycker inte att det är fint, att det gnistrar, att det blir ljusare och yada yada yada och alla andra argument som de jäkla snöälskarna alltid försöker komma med när jag delger min åsikt gällande detta. Jag tycker det är kallt, man måste gå som en jäkla idiot så att man inte trillar, man måste ha på sig fula kläder och skor för att inte förfrysa, trafiken försenas osv. Nej, barmark is the shit.

Idag när jag ska gå ut, vilket jag tyvärr måste då mitt kylskåp ekar väldigt tomt, ska jag titta väldigt ondsint på snön. Jag ska hytta med näven och utropa att jag utmanar snöjäkeln! Jag vägrar finna mig i denna misär så istället sätter jag mig på ett plan till Spanien om några veckor, där finns ingen snö. Där har man liksom fattat grejen som ingen här verkar förstå. Det är besynnerligt det där egentligen, hur tänkte de första människorna som bosatte sig i den här delen av världen?

"Nej men det här blir väl mysigt. Inte för att vi har några hus, elektricitet har inte uppfunnits än, vi har knappt något normalt att sätta på kroppen förutom diverse djurhudar men vadfan vi testar väl? Det är ju ändå varmt typ 10 dagar om året så att det jämnar nog ut sig i slutändan".

Jäkla stolpskott var vad de var.

Nu är jag hemma igen efter mitt dygn på Östersjön. Det hela blev faktiskt väldigt roligt och det är en underskattning att säga att jag är ganska trött nu då sömn inte stod högst upp på prioritetslistan. Här kommer i alla fall ett urval av bilder från resan:


Detta kändes halvkul att får reda på. Jag tror dock att
vi lyckades undvika Kanal 5:s kameror under kvällen


Programmet för resan. Personligen gillade jag "Partypistolerna" bäst.


Vi samlades för en öl innan maten.


Mia gillar buffé väldigt mycket.


Det verkar Klas också göra.


Olle och Stina stod för kvällens bästa underhållning!


Sen blev det mycket dans och paraplydrinkar.


Linnea fullkomligt strålar av lycka när hon får åka Finlandsfärja.


Olle väckte oss imorse.


Frukosten bestod av panpizza och cola.


Festen fortsatte även idag, för vissa i alla fall


Jag fick en puss.

Alltså ett mycket trevligt dygn! Jag är mest nöjd över att jag vann 47 kr i färjans "casino". Respekt!

Jag ska till Spanien! Jag och syster ska köpa biljetter idag! Längtar redan sjukt mycket, ska bli alldeles alldeles underbart!

Jag kollade mitt konto precis. Där fanns mycket mer pengar än vad jag trodde där skulle finnas. Nu menar jag ingen förmögenhet men tillräckligt för att jag ska kunna ha en trevlig helg och slippa leva på snabbmakaroner med ketchup de närmaste dagarna. Alltid trevligt när sånt händer.

Helgen då...Alltså jag ska då på Finlandskryssning imorgon. Jag ser fram emot detta med enorm skräckblandad förtjusning. Jag ska åka med halva min klass, alltså typ 25 personer, för att fira att vi är klara med våra uppsatser och som en slags rolig grej såhär på vår sista termin tillsammans. Jag är dock lite rädd för det där med Finlandskryssning. Jag såg ett avsnitt av det där programmet "Färjan" i höstas och dog en smula av hur hemskt det verkade. Å andra sidan ska man ju inte dissa något man aldrig har provat. Mina mer vana finlandskryssarvänner har i alla fall gett mig och de andra som aldrig åkt förut några regler att följa och lite allmäna tips för en trevlig resa:

• Enligt min kompis Olle är det absolut förbjudet att träffas innan båten går för att ta en öl. Av erfarenhet menar han att den kostnadsfria alkoholbuffén tydligen räcker och ytterligare öl ej behövs.
• Linnea menar att man måste ha en förfest i hytten och har redan packat ner sitt party-kit som består av plastglas och minihögtalare till sin mobil som hon har laddat med en massa bra musik. Hon har även diffust hotat med att köpa billig typ polsk likör i tax free-butiken som vi då tydligen ska kalasa på.
• Karin är noga med outfit och har instruerat mig att ta med klackskor i väskan då detta är ett utmärkt tillfälle att ha på sig klackskor fast än att det är mitt i vintern.
• Jakob som är vår reseledare är mest noga med att hålla tiderna och uppmanar alla att samlas i terminalen senast 17.15 imorgon. Jag misstänker dock att den där alkoholbuffén kommer att ta ut organisatören ur honom.
• Klas och jag är sammanfattningsvis rörande överens om att "what happens on the boat, stays on the boat". 

Nu ska jag gå och lägga mig och förbereda mig mentalt på denna utflykt. Lovar att återkomma med en detaljerad rapport på lördag!

Det här skrattar jag åt idag. Är man så jäkla dum i huvudet så att man köper porr på internet OCH lämnar ut alla sina kontouppgifter bara för att få se några nakna tjejer på bild så förtjänar man inte mer än att få sitt konto länsat. Somliga straffar Gud direkt.

Okej för att jag brukar vara något överkänslig mot laktos och detta kan visa sig genom diverse magsmärtor men den senaste veckan känns det som att jag är både laktos- och glutenintolerant med en släng av valfri mystisk djungelsjukdom. Pallar verkligen inte.

Det börjar nästan kännas lika illa som det gjorde på sommaren för två år sedan då min plåtmage (alltså att jag kunde äta vad jag ville, när jag ville, hur jag ville utan några negativa konsekvenser) som jag hade haft fram tills dess sa tack för sig och kastade in handduken. Då levde jag på enbart vattenmelon, päron och katrinplommon i någon månad och drack inte en droppe alkohol vilket gjorde att spanjorerna trodde att jag var på smällen och gratulerade min dåvarande pojkvän till den väntade nedkomsten.

Han bara "Eh....Nä alltså hon har bara en jäkligt kass mage..."

Imorgon ska jag mata min mage med havregrynsgröt och probiotika. Vilken festmåltid.

Inatt drömde jag en dröm. Ni vet en sån där dröm som känns helt verklig. I drömmen var jag gravid i typ 5:e månaden och detta var en helt självklar grej för alla inblandade. Jag var också väldigt lycklig och glad över detta och gick runt och pratade med min bebis hela tiden. Jag köpte olika bebisgrejer och planerade för namn och dylikt. Jag kände mig sådär rofylld och kvinnlig som jag då antar att gravida kvinnor känner sig.

Min tanke är då att att det ligger någonting bakom den här drömmen. Jag tror inte jättemycket på drömtydning men jag har ändå en teori kring det här. Den där känslan som jag hade i drömmen har jag nämligen erfarit en gång tidigare men då i vaket tillstånd. Det var i höstas när jag gjorde praktik på en barnavårdscentral och en mamma kom dit med sin 4-dagars bebis. Hon skulle skriva på några papper och lite annat och då höll jag bebisen medan hon fixade. Jag har hållt bebisar många gånger innan och alltid tyckt att de är allmänt gulliga men det här var något helt annat. Det var som att en instinkt jag inte visste om att jag hade inom mig vaknade till liv och typ skrek: "Fortplanta dig! Nu!!" Det låter helt sjukt men det kändes liksom fullständigt naturligt att jag borde ha en egen bebis.

Jag har läst någon gång att kvinnor är som mest fertila i början av 20-års åldern. Min teori är därför att min kropp och mina urkvinnliga instinkter (om det nu finns några sådana) försöker säga till mig att jag borde skaffa barn då jag har nått min "peak" och från och med nu går det bara utför typ. Vad mina urkvinnliga instinkter dock har missat är att jag är singel, student, har en inkomst på ca 8000 i månaden och bor på 23 kvadratmeter. Alltså inte riktigt läge för det där med barn.

Lite obehagligt dock att ens undermedvetna uppenbarligen vill att man ska bli småbarnsmamma när man själv mest är sugen på att sova till tolv, gå ut och dansa med sina kompisar på nätterna och dricka öl typ.

Ska iväg och sitta barnvakt nu. Får hoppas att 4-åringen ger mig en smäll till i huvudet så att de där instinkterna går och lägger sig i alla fall några år till. Herregud.

Ha! Min intuition slår aldrig fel. Det där missade samtalet från dolt nummer igår var angående jobb. De ringde idag igen, jobbintervju nästa torsdag it is!

Jag stör mig väldigt mycket på när folk med dolt nummer ringer och inte pratar in ett meddelande på mobilsvaret. Jag är mitt uppe i jobbsökning och idag hade jag ett missat samtal från ett dolt nummer och inget meddelande. Då blev jag såklart paranoid och tänkte att det var mitt drömjobb som jag hade missat bara för att jag inte svarade i telefonen. Nu brukar väl rimligen arbetsgivare som är på jakt på folk att anställa prata in ett meddelande men man vet ju aldrig. Blev i alla fall irriterad.

Blev dock lycklig när jag kollade min mail och hade fått ett mail från min praktikplats där jag ska spendera två månader med start om två veckor. Jag fick information om stället, telefonnummer till alla viktiga, schema för första veckan och sen stod det att resten av schemat kunde jag bestämma själv så att det passar med mitt privatliv. Det lät väldigt trevligt det där. Ibland när man ska ut på praktik och ringer någon vecka i förväg för att få reda på när man ska komma dit så får man prata med någon uttråkad person som undrar vem man är och som inte har någon aning om att någon student ska komma. Då känner man inte sig så välkommen så mailet idag var väldigt trevligt.

Kvällen har jag spenderat med mina småtjejer. 4-åringen hade tydligen PMS och skrek oavbrutet i en halvtimme. När jag pedagogiskt (trodde jag) försökte få henne att lugna sig blev hon ännu argare och sparkade mig på käkbenet och sa att jag var dum. Jag menade då att hon var ännu dummare och gick därifrån. Men till slut lugnade hon sig och somnade ganska så omgående. Kanske trötthet låg bakom utbrottet? De andra var snälla mot mig i alla fall och gjorde sina små läxor och borstade sina små tänder.

Nu tänker jag nog göra detsamma och gå och lägga mig.

Ibland kan jag komma på mig själv med att sitta och småle mot stiliga unga män i tunnelbanan. Jag ser detta som ett tämligen oskyldigt vardagsnöje och menar att det är ju alltid trevligt när någon som ser trevlig ut (vilket jag lite självgott då anser att jag gör) ler mot en, speciellt när man sitter uttråkad på en tunnelbanan alldeles själv.

Ikväll när jag var på väg hem från syster så hände då detta igen. I mina lurar lyssnade jag på, vad jag vill beskriva som, somrig musik och var således på gott humör. Det stod en ensam kille vid ett dörrpar som såg trevlig ut så jag log lite och så log han och så fnissade jag lite för mig själv. So far so good.

Det tråkiga i det hela var att han gick av på samma station, gick samma väg från tunnelbanan och bodde mitt hus. Blev lite pinsam stämning när han höll upp dörren för mig på vägen in.

Ska kanske sluta med mitt vardagsnöje så att jag inte uppfattas som ett freak av mina grannar....

Mycket konstig överskottsenergi fick jag såhär på söndagskvällen. Imorgon ska jag lägga fram min uppsats samt opponera på en annan. Det ska bli kul! För första gången på typ 5 månader kommer jag att äta lunch med Linnea, Karin, Klas och Matilda samtidigt, tillsammans! Detta är lite av en sensation och något jag har saknat så det ska bli kul! Har i alla fall ägnat kvällen åt att prova igenom hela min garderob då jag har fått för mig att betyget kan höjas om man presenterar sig själv på bästa sätt. Så jag kommer med andra ord vara mycket tjusig i skolan imorgon.

Nu ska jag borsta mina tänder och sen ska jag kolla på Criminal Minds innan jag somnar. Fast mest ska jag titta på Matthew Gray Gubler. Hade tänkt gifta mig med honom någon gång inom en snar framtid. Han vet bara inte om det än, men det kan ju säkert ordnas.


Min blivande man då alltså.(Min) 

Jag känner att det kryper i kroppen på mig. Det gnager i mitt huvud hela tiden och jag tror inte att jag kan stå emot det så länge till. Min Spanien-abstinens har satt igång på riktigt och det finns egentligen bara ett alternativ för mig. Nästa veckas huvudsakliga mål kommer vara att hitta en bra och billig biljett till Madrid.

För er som inte känner mig så är Spanien en ganska stor del av mitt liv. Har spenderat varje sommar i mitt liv i en liten håla i södra Katalonien där jag nu har många nära och kära vänner. Efter gymnasiet drog jag till södra Spanien, närmare bestämt till Granada för att plugga spanska i ett år. På grund av stor förälskelse i Andalusien plus en likartad förälskelse i andalusisk man så stannade jag kvar något år till.


Finaste gatan i Granada, Paseo de los tristes, som leder fram
till detta torg med vidunderlig utsikt över La Alhambra.


Min favoritplats på hela jorden. Mirador de San Nicolas. Här skulle jag
kunna sitta i timmar. Har jag i och för sig gjort många många gånger.

När jag åker till Spanien känns det inte som att jag åker bort utan det känns som att jag åker hem. Det känns tryggt på något vis och nu känner jag att det var alldeles för längesedan som jag var där. Min fina kompis Jennifer pluggar nere i Madrid nu och jag och syster planerar att åka ner och hälsa på henne.

Då ska vi äta frukost på sunkig spansk bar, café con leche och bröd med olivolja och tomat. Vi ska sitta på uteserveringar och dricka vin, käka tapas tills vi spricker, dansa till dålig spansk popmusik, äta magdalenas och dricka leche merengada. Babbla spanska och utropa saker som "La Virgen!"(Jungfrun!)  eller "Los santos en el cielo!" (Helgonen i himlen!) när någonting sensationellt händer.


Madrid

Sen saknar jag byn också. Min by i Katalonien. Men dit kommer jag nog inte förrän till sommaren. Men då ska jag äta skaldjur tills jag får skörbjugg, dricka drinkar på restaurangen i hamnen, äta glass i sanden och dricka kaffe på torget.


Min by.


Titta vad glad jag blir när jag får vara i Spanien=)

Flygbiljett it is alltså.

Idag vill jag beskriva min sinnestämning som trött och lite gnällig. Något irriterad kanske. Igår var det dock väldigt roligt! Jag hade lockigt hår, fin klänning, drack rosa bål ur sugrör och dansade med mina vänner. Det var mysigt.

Nu tänker jag bota mitt halvdåliga humör med en kopp te och kanelgifflar. Då blir jag säkert gladare.

Det känns ju tryggt att veta att man som blivande sjuksköterska känner sig säker på det där med vassa föremål som kommer i kontakt med människor....



Jag kanske borde göra som kvinnorna på 70-talet och bara skita i hela den där rakningsproceduren. Aj!

Igår när jag och Linnea gick förbi Medborgarplatsen på väg från skolan så såg vi att det vällde ut massor av människor från moskén som ligger precis ovanför Björns trädgård. Linnea menade att det kanske hade varit någon stor fest som vi inte hade blivit bjudna på men jag då, som gammal samhällsvetare, kunde upplysa henne om att det säkerligen förhöll sig på det viset att alla dessa människor hade varit på fredagsbön i moskén då fredagar inom islam är ungefär vad söndagar är inom kristendomen.

Detta fick mig att tänka på en sak som hände för några år sedan när jag bodde i Spanien. I Spanien finns det ställen som kallas för "Locutorios". Det är som en bladning mellan ett internetcafé och en kiosk. Där finns även en rad telefonhytter där man kan ringa billigt utomlands. I mina kvarter i Granada fanns det nästan en Locutorio i varje gathörn och jag var en frekvent kund hos några av dem för att använda internet och ringa hem till Sverige.

En dag hade jag suttit vid internet på ett av dessa ställen och skulle gå fram till disken och betala för mig. Ägaren stod dock inte vid disken just då utan satt istället på golvet och bad vid detta tillfälle. Inget konstigt egentligen då många av de som driver dessa locutorios oftast inte är spanjorer utan nordafrikaner eller pakistanier. Men just den gång blev det hela lite komiskt. Religionsintresserad som jag är känner jag till att när muslimer ber så måste de vända sig mot Mekka och det gjorde även ägaren av Locutorion. Det roliga var att Mekka låg åt samma håll som den enorma hyllan med chips, godis och läsk. Lokalen var inte särskilt stor så mannen fick sitta ganska nära hyllan.

Det hela blev ju följaktligen väldigt kul då det verkligen såg ut som att mannen satt djupt koncentrerat och tillbad chipsen, godiset och läsken. Även religion i sin allvarligaste och heliga form kan alltså bli ganska rolig. Hihi. 

Okej....Alltså graden av äcklighet i mitt öga när jag vaknade imorse kan jag liksom inte beskriva med ord. Men jag kan beskriva den i vaga formuleringar i punktform:

• Jag kunde inte se något med vänster öga på grund av viss grumlighet
• Det kan tyckas bra att jag har sjukvårdserfarenhet och äcklas därför inte så mycket av diverse kroppsvätskor
• Jag trodde för ett ögonblick att all världens katoliker skulle stå utanför mitt hus med tända ljus och radband då det brukar ske när Maria gråter tårar av blod.

Men efter grundlig rengöring ser jag nu normal ut igen och "the pressure is off". Bokstavligen talat.


Undrar när katolikerna kommer?

Idag är inte min dag. Att överhuvudtaget påbörja dagen när man sammanlagt har sovit i ca fyra timmar är ju i sig ganska så fruktansvärt. Bättre var det ju inte att de under de få timmar som jag sov drömde jag hemska mardrömmar så jag har inte känt mig direkt utvilad under dagen.

Mitt öga är helt utflippat och gör så sjukt ont hela tiden så att jag vill lite slita bort det från ansiktet. Detta skulle väl, om man nu ser på det logiskt, säkerligen orsaka värre smärta plus att jag skulle bli tvungen att gå runt och se ut som en pirat resten av livet men just nu känns det ändå som ett rimligt förslag. Ser dessutom helt knäpp ut med ena ögat helt uppsvullet.

Jag är extremt kall. Har frusit hela dagen och det verkar inte som att någonting lyckas värma mig. Har suttit under täcket med extra filtar och druckit te i några timmar nu men det känns som att jag har suttit i en snödriva. Fryser så att jag nästan skakar. Tror dock att detta kan bottna sig i min sömnbrist kombinerat med den vinterkyla som faktiskt råder utomhus.

Jag ska sluta gnälla nu och istället gå och lägga mig så kommer jag kanske att känna mig lite gladare imorgon. Hoppas dock att mitt öga är mindre äckligt imorgon, hade ju planerat avancerat ögonsmink inför kvällen.

Alltså har nu fått en jäkla vagel i mitt ena öga. Kan det finnas en mer irriterande och onödig åkomma? Antagligen inte. Har inte sovit en blund inatt eftersom det hela tiden har gjort ont att blunda så nu har jag världens största huvudvärk och fortfarande sjukt ont i ögat. På strålande humör då med andra ord...

Mycket bra dag hittills! Har varit i skolan där jag blev uppvaktad av Linnea med present och kladdkaka! Sen har vi varit och ätit lunch vid Nytorget och shoppat på Stadsmissionen. 

Hade tänkt ut lite roliga saker jag skulle skriva här idag men nu när jag sitter här och somnar samtidigt som jag skriver känner jag att det får vänta med det tills någon annan dag. Har varit en ganska lång dag efter en natt med mycket lite och dålig sömn.

Jag tänker istället koka en kopp te, se Anne Boleyn tappa huvudet i The Tudors och gå och lägga mig. Nya krafter imorgon helt enkelt. Och det är ingen vanlig dag, för det är Mias födelsedag!

Idag fick jag lite tid över innan jag skulle till skolan och då jag befann mig på Drottninggatan tänkte jag att jag skulle ta tillfället i akt att gå lite i affärer. Är ju mest fattig som en kyrkråtta nuförtiden men i och med att jag har suttit barnvakt så mycket på senaste tiden att jag börjar känna mig som fräulein Maria i "The Sound of Music" så tänkte jag att jag kunde kosta på mig en klänning som jag kan ha på mig på mitt födelsedagskalas på lördag.

Sagt och gjort så gick jag in på H&M och såg genast en mycket tjusig klänning som jag direkt förälskade mig i. Jag provade den och den satt som gjutet (om nu en t-shirtklänning i bomull kan sitta gjutet). Den kostade endast 300 riksdaler och eftersom jag dessutom hade fått en rabattkupong på 20 % så tvekade jag inte utan slog till.

Glad över mitt nya inköp gick jag ur affären och ringde min syster. Hon jobbar nämligen precis vid Drottninggatan och tänkte att hon kanske var ute och cruisade på sin lunchrast. När jag fick tag på henne hade hon precis kommit tillbaka från jobbet. "Tur att vi inte stötte på varandra, har precis varit nere på Drottninggatan och köpt födelsedagspresent till dig", skrattade hon i telefonen. "Haha", sa jag. "Jag har i alla fall köpt en klänning som jag ska ha på mig på lördag. Den är jättefin!" Då bad hon mig beskriva klänningen. Det gjorde jag. Sen blev det för en stund ganska tyst i luren.

"Men ungjäkel, jag har ju precis varit nere på jäkla H&M och köpt EXAKT den klänningen till dig!" "Oj då...", svarade jag.

Så himla stört, vi har alltså varit inne i varsin H&M-butik som ligger mitt emot varandra på samma gata och köpt samma klänning till mig vid exakt samma tidpunkt. Jag såg dock detta som ett tecken från Gud att vi är mycket fina systrar som känner varandra såpass väl att vi inte behöver några önskelistor för att räkna ut vad vi ska ge varandra i födelsedagspresent.

Jag lämnade istället tillbaka min nyinköpta klänning, lovade syster att jag skulle glömma allting om den tills på torsdag och införskaffade mig istället en partyväska, ett halsband och ett par örhängen.

Finfina saker!

Just nu sitter jag och filar på en playlist på Spotify inför mitt födelsedagskalas på lördag. Känner dock att jag har idétorka på bra partymusik då jag den senaste tiden känt mig melankolisk och således lyssnat på mycket dämpad och sorglig musik. Men på födelsedagskalas vill jag ha dans och musik som gör en glad!

Jag är alltså mycket tacksam för tips på bra musik! (Detta innefattar dock inte någon slags hiphop, 70-tals disco eller någon låt som E-type har skapat.)

Idag är jag på mycket gott humör. Jag har sov ut för första gången på typ en vecka imorse. Åt kanelbullefrukost och åkte sen in till stan och gick lite i affärer. Sen köpte jag en kaffe och satte mig på en bänk på Medborgarplatsen och njöt av solen och väntade på Linnea. Hon kom som det vitaminpiller hon alltid är och hade varit på en lyckad jobbintervju. Vi närmar oss båda våra drömjobb!

Nu sitter vi i skolan och läser igenom den uppsatsen som vi ska opponera på nästa vecka. Jag tycker lite synd om de som har fått oss som opponenter då vi båda är ganska kritiska och nitiska grammatiknazis. Men vi ska försöka att vara konstruktiva så långt det går.

När vi är klara här ska jag vidare ut i solen och mysa lite.

Har precis tvättat mitt hår med mitt favoritschampo från Toni&Guy som jag fick i födelsedagspresent. Det fick mig att tänka på det där med minnen och dofter och hur starkt dofter kan påverka en.

Sist jag använde just det schampot var i somras och nu när jag luktar på mitt hår så känns det som att det är juli igen, att jag är på väg in till stan för att möta upp syster för att dricka drinkar på Debasers uteservering (vilket vi gjorde ganska så frekvent i somras). Mitt schampo får mig på väldigt gott humör för sommaren 2008 var faktiskt en väldigt bra sommar.

Det finns också andra dofter som jag älskar och som får mig att tänka på glada saker. Lukten av kaffefabrik, det får mig att tänka på Helsingborg för Zoegasfabriken luktar ibland över hela stan och det luktar verkligen nymalda kaffebönor i hela stan. Jag älskar doften av regn på varm asfalt vilket kanske inte är så unikt för mig, det gör väl de flesta. En annan lite annorlunda doft jag älskar är varm bensinstation på sommaren. Det luktar semester och ger mig känslan av att vara på väg till Spanien. Jag älskar doften av hyacinter för det får mig i julstämning. Nytänd grill är också något som luktar väldigt gott. Slutligen älskar jag doften av kokossololja på brunbränd hud.

Dofter jag kan leva utan är hur tonfisk på burk luktar, doften av cementet som används för att foga samman höft- och knäproteser vid sådana operationer och hur mitt soprum luktade nyss när jag var nere och slängde sopor i och med att stockholms sopgubbar strejkar och det att bor nästan 200 personer i mitt hus. Usch.

Vad tycker ni om att lukta på?

Nu har jag precis sökt mitt drömjobb. Det känns både spännande och lite ångestframkallande då jag vet att jag kommer att bli besviken om jag inte får det. Men jag försöker bibehålla min positiva och optimistiska sinnestämning så då kommer det säkert att gå jättebra.

Annars har jag inte så mycket att säga just nu. Ska snart åka in till stan, sen ut i förorten för att sitta barnvakt. Sen tillbaka in till stan för att handla lite och slutligen ut till min egen förort ikväll.

Ska försöka vara med om något spännande och föredragsvis underhållande under dessa timmar så kanske jag delge det här lite senare ikväll.

Nu har jag ätit middag och kollat lite på tv och funderar på att redan gå och lägga mig. Är jättetrött efter helgen som dock har varit väldigt trevlig! Det enda minuset var i går kväll när jag och Anna fick en spontanidé om att gå ut och dansa, åkte till Hornstull, stod i kö utanför Hornstull Strand i typ 45 minuter och när vi nästan var framme så fick vi reda på att det var fullt. Det var ju, så att säga, en ganska stor stämningsdödare. Vi surade en stund och sen tog vi varsin tunnelbana hem.

Fast såhär i efterhand var det kanske ändå lika bra att vi inte gick ut då det har varit en mycket intensiv dag idag. Mötte upp mina tre ungar som jag då är nanny till vid t-centralen i förmiddags och slängde på dem på tunnelbanan, åkte till Söder och mötte upp familjen på McDonalds och sa hejdå till mamma och pappa och köpte Happy Meals till the kids. Sen tog vi en tunnelbana och en buss till Djurgården för att tillsammans gå till Junibacken. Det var jag, 10 000 ungar och föräldrar i 30-40 års åldern där som tittade lite snett på mig då jag framstod som alldeles för ung ensamstående mamma till tre barn. Men jag och tjejerna hade grymt kul på Junibacken. Vi lekte Pippi Långstrump i ett hus, Mumintroll i ett annat. Sen åkte vi det så kallade Sagotåget som jag tyckte var helt fantastiskt och jag kände mig som om jag vore 5 år igen.

På ett ställe fanns det möjlighet att få ansiktsmålning och de små flickorna hoppade upp och ner och bad om detta. Jag kunde ju inte säga nej och ställde mig i kön och knuffades lite med småbarnsföräldrarna i den långa kön där det inte fanns några som helst sociala regler. Men jag fixade in mina flickor så att de fick bli sminkade som katter och hundar. Då var de glada. Sen åkte vi lite kollektivtrafik till och så lämnade jag slutligen över dem till deras mamma i Solna Centrum.

Lärdom av dagen är att den dagen jag bestämmer mig för att skaffa barn ska det helst gå 15 år mellan varje unge. Blir så himla mycket mer lätthanterligt då.

Fast å andra sidan är de ju hemskt charmiga dessa små gullungar. Titta bara:

Idag skulle jag och syster åka med mamma och pappa och storhandla på Willys i Älvsjö. Vi utgick med bil från systers lägenhet vid Telefonplan. När vi hade suttit i bilen i några minuter kom vi på att ingen av oss hade någon aning om hur man kör från Telefonplan till Älvsjö. Först hamnade vi i Kungens Kurva och insåg att vi hade kört alldeles för långt åt helt fel håll. Då körde vi tillbaka och hittade till slut en skylt mot Älvsjö som vi följde. Efter ytterligare några felkörningar såg vi Willys skymta men i och med att det var så dimmigt att man inte kunde se mer än en meter framför oss så råkade vi hamna fel igen och insåg att vi hade hamnat på vägen tillbaka mot Huddinge. Då fick hela familjen ett psykbryt och några väl valda svordomar och suckar var på sin plats. Efter att ha kört igenom ett fult industriområde var vi på rätt väg igen och hittade till slut fram till Willys. Herregud vad det skulle vara svårt att hitta.

På billiga Willys fyndade jag saker såsom olivolja, ett storpack batterier, ketchup och ett intressant fettlösande rengöringsmedel som jag ska använda för att rengöra min ugn. Sen lunchade vi på Vurma på Kungsholmen och nu är jag mätt som en plätt och tänker ägna eftermiddagen till att tvätta håret med mitt nya lyxiga schampo och balsam som jag fick i födelsedagspresent och sedan att locka håret med min nya locktång som även den var en present.

Ikväll blir det spansk mat på Söder. Sweet.

Klockan 11 imorgon förmiddag ska jag träffa mina föräldrar i lobbyn på deras hotell på Kungsholmen. Det känns lite jobbigt just nu med tanke på nuvarande klockslag och att jag känner mig trött nog att kunna sova i ett dygn i sträck ungefär. Men samtidigt ska det bli en mysig morgondag med föräldrarhäng, troligtvis mysig shoppinglunch och trevligt restaurangbesök på Söder på kvällen.

Men för att orka morgondagen med den energi jag skulle vilja ha tänker jag gå och lägga mig nu. Har haft en mycket mysig kväll. Underbart fina födelsedagspresenter från mamma och pappa, världens godaste prinsesstårta samt dans och trevligt umgänge med syster och Katti på Landet.

Ett kapitel i min vampyrbok och sen tänker jag befinna mig i drömmarnas land. Förhoppningsvis med bättre drömmar än förgående natt.

Nej nu måste jag faktiskt gå och lägga mig. Jag är ju en verklig nattmänniska och har en tendens till att sitta uppe och uggla i alldeles för många timmar när jag inte behöver stiga upp tidigt nästa morgon. Fast kom precis på att jag måste nog stiga upp ganska tidigt imorgon i alla fall. Mina kära föräldrar kommer och hälsar på imorgon och då måste man ju städa lite så att de inte tror att deras dotter bor i någon slags misär.

Ska bli en mycket trevlig helg med mor och far. Vi ska äta middag hos mellansystern imorgon och fira min och pappas födelsedag. Sen på lördag ska vi nog åka och storhandla vilket man måste passa på att göra de få gånger om året när man har tillgång till föräldrar och framför allt till deras bil. Sen kanske en runda på stan och på kvällen ska vi äta på någon restaurang.

För övrigt känner jag mig lite mer postivit inställd till mina framtida jobbproblem. Har hittat några annonser de senaste dagarna som verkar lite intressanta. Ska fila lite mer på mitt personliga brev och skicka iväg några ansökningar imorgon. Men mer säger jag inte just nu, vill inte jinxa det innan jag vet något.

Nu väntar pyjamas, sängen och trevlig vampyrbok innan jag somnar. Godnatt!

Nu ska jag bege mig in till Södermalm för att lämna in min c-uppsats på skolan. Känns lite märkligt faktiskt, den har liksom varit mitt liv de senaste två månaderna. Jag och min kära vän och tillika uppsatspartner Linnea har suttit nästan varje dag sedan årsskiftet i en liten skrubb på ca 2x1 m i källaren på vår skola och skrivit och skrivit och skrivit lite till. Men nu är den faktiskt klar. Jag har ägnat de senaste två dagarna åt nogrann korrekturläsning. Jag har läst vår uppsats så många gånger att jag tror att jag skulle kunna recitera den nästan helt utantill om jag bara försökte. Men det verkar ju som en märklig sysselsättning att ägna sig åt så istället väljer jag att lämna in den. Lite glad är jag faktiskt. Tjoho!

Jag fyller som bekant, eller obekant, år nästa vecka och i och med att jag har en himla fin och generös familj så har dem krävt mig på önskelistor på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Till mamma och pappa skickade jag en för längesedan eftersom mamma blir galen om man inte vet vad man vill ha i present/julklapp minst två månader i förväg. Vilket blir lite jobbigt för mig eftersom jag fyller år mindre än två månader efter jul. I alla fall har mina systrar börjat att fråga nu vad jag vill ha och jag kan liksom inte komma på något. Eftersom jag fick så många fina julklappar är det svårt att komma på ytterligare saker man vill ha. De få saker jag har kommit på har jag redan önskat mig av mamma och pappa. Jag har verkligen tänkt och tänkt men det enda jag kan komma på är följande:

• En ny tandborstmugg (min fina svarta i porslin råkade jag tappa i golvet så den gick sönder)
• En stekspade (den enda saken som fattas för att göra min köksutrustning komplett)

Shit vad jag är sjukt tråkig. Måste försöka komma på något roligare.

Jag har de senaste veckorna fått en massa inbjudningar till ett nytt ställe som ligger i Kungsträdgården och kallar sig då tjusigt nog "Royal Garden". Stället verkar profilera sig som ytterligare ett "stureplanshak" och min första invändning blir ju då varför de skickar inbjudningar till mig av alla människor som i 9 fall av 10 roar mig med öl och bra musik på något föredragsvis opretentiöst ställe på Söder. Men men, de kanske menar att jag skulle dra folk om jag kom dit. Är ju trots allt en charmant person.

Vad som då stör mig med dessa inbjudningar är att det är uppenbart att någon har lagt ner relativt mycket tid på att skriva ihop dem och slänga in någon schysst bild och logga. Då förstår jag inte, om man nu vill bli tagen på allvar, varför man inte anställde en korrekturläsare som gick igenom inbjudan innan den skickades iväg.

I förra veckans inbjudan menade de att stället hade ett exclusivt läge mitt i Kungsträdgården. Exklusivt stavas inte med c på svenska. Sedan ska då den riktiga premiären äga rum den här helgen medan förra veckans tillställning endast var en smyg-premiär. Nej nej nej. Smygpremiär. Inga jäkla bindestreck. Den här veckan är det tydligen någon "legend-dj från Stureplan" som ska spela skivor. Hans presentation har de beskrivit på följande sätt: "Nämnligen DJ Alex Sjögren." Nämnligen? Nämligen ska det vara.

Okej jag vet att jag är en galen grammatiknazi som stör ihjäl mig när folk stavar fel och skriver grammatiskt inkorrekta meningar men det blir ju faktiskt ganska pinsamt när man då ska lansera ett nytt ställe som utger sig för att vara så himla glamoröst och så jäkla häftigt och så kan man inte ens stava rätt.

Nej jag tror att jag inte kommer hedra stället med min närvaro den här helgen heller. Men om jag skulle ändra mig så skulle jag ju lätt beställa in Paket nr 3 som de erbjuder i sitt mail. En magnumflaska champagne och 10 st Heineken. Så ska jag sitta på mitt förbokade bord och bjuda småkillar från Östermalm med backslick på öl. Haha.

Även om Sverige egentligen redan är tillräckligt amerikaniserat som det är med McDonalds överallt och Seven Eleven i varje gathörn så tycker jag ändå att det fattas lite och det finns vissa företag som borde etablera sig här.

Jag är ju ganska galen i gott kaffe och helst då en skummig latte eller cappucino. Självklart så finns det gott om gott kaffe att få tag på här i Stockholm men jag skulle bli så himla glad om Starbucks skulle bestämma sig för att öppna här. Sjukt gott kaffe, miljoner olika sorters kombinationer av kaffe att välja mellan med en massa smaksättningar plus goda muffins och annat sött att äta. Ur en negativ synvinkel så skulle dock min ekonomi ruineras om Starbucks mot förmodan skulle öppna och med tanke på hur många kalorier som finns i en latte så skulle det inte dröja länge innan jag la på mig 10 kg och fick gå runt med en t-shirt med texten: "Vaniljlatte med extra skum byggde denna vackra kropp."


Gott gott

Ett annat ställe som jag verkligen älskar är Whole Foods Market. En helt fantastisk mataffär som bara består av ekologisk mat, närproducerad frukt och grönsaker och det finns även "food-bars" där man kan köpa med mat hem i matlåda. Jag var inne i en sådan här affär i London för något år sedan och jag tror att jag spenderade minst en timme med att bara gå och titta på alla roliga och goda saker de hade. Tyvärr finns det bara i USA, Kanada och England än så länge men jag hoppas att det nån gång kommer att öppna i Sverige. Svenskarna är ju väldigt miljömedvetna och ekologiska varor har ju verkligen blivit en stor del av av folks vanliga inköp så jag tror absolut att det kan funka.


Fin grönsaksavdelning på Whole Foods Market

För några veckor sedan smällde några byggarbetare upp två stycken blåa baracker eller vad man nu ska kalla det på den lilla mini-gräsmattan som pryder min innergård. De släpade dessutom hit tre stycken enorma containrar som de ställde på gården. Jag undrade i mitt stilla sinne vad de skulle bygga för något och antog att jag bara hade missat någon information från hyresvärden där det hela säkerligen förklarades. Kunde dock aldrig hitta någon sådan förklaring när jag letade.

Sen började de här stora containrarna att fyllas. Varje dag fylldes nästan en hel av en blandning av vad som såg ut som murbruk, bråte och grus. Jag började titta mig omkring på mitt eget hus och på det som står mittemot och de var både helt orörda. Jag började också titta mig omkring efter byggarbetare och även dessa syntes väldigt sällan till även om de där containrarna fortsatte att fyllas.

Efter ett tag insåg jag att vad det nu var som de där byggarbetarna sysslade med så pågick det inne i dessa blåa baracker. Det var då mina misstankar tog fart på riktigt. Min första spontana teori var ju självklart att det rörde sig om colombianska knarkkurirer som var i fart med att bygga en tunnel för att förenkla kokaintransporten mellan Bogotá och Solna. De höll helt enkelt på att gräva och det var därifrån allt bråte kom från.

När jag dock tog mig en närmare titt på de byggarbetare som då och då syntes till var jag tvungen att erkänna att ingen av dem såg ut som colombianska knarkkurirer. Inte alls som några hårdnackade kokainlangare vid namn Ramón och hans polare som kallas La Culebra för att verka häftig. De såg snarare ut som medelålders svenska män som heter Leif och Sten som gillar pyttipanna och fotbollslördag på tv 4.

Då gled mina teorier in på mer positiva tankar. Jag tänkte att äntligen så känner SSSB (Stiftelsen Stockholms Studentbostäder) att de vill göra något fint för sina hyresgäster, alltså oss stackars studenter, genom att bygga en pool på gården som vi kan njuta av i sommar. Ett tag var jag väldigt glad och började planera poolpartyn och så vidare. Men ganska så snart insåg jag att detta bara var utopiska tankar och att det enda fina SSSB någonsin har gjort för mig är att byta en propp när jag hade klagat i några veckor på att lampan var trasig. En pool känns helt enkelt inte rimlig.

Så mysteriet kvarstår och jag kan för mitt liv inte förstå vad det är de sysslar med. Idag fick jag i alla fall en ledtråd. De vanliga byggarbetarna har idag bytts ut mot ett annat gäng som kommer från ett företag som utför följande tjänster:

• Plattsättning
• Golvavjämning
• EPS gjutningar

Jag har i och för sig ingen aning om vad något av dessa tre saker innebär så jag får väl helt enkelt fortsätta undra. Mystiken tätnar....


Vad tror ni döljer sig under barackerna?

Idag har jag ägnat eftermiddagen åt att passa barn. Jag har passat samma små barn i snart tre år och brukar allt som ofta hämta dem på dagis/skola osv. Idag skulle jag hämta dem, gick först och hämtade den lilla 4-åringen på sitt dagis och sen skulle vi hämta hennes 7-åriga storasyster på sin skola. När vi kom satt hon djupt koncentrerat och ritade något och efter en lång stund så var hon äntligen klar och då kom hon fram och gav mig den här teckningen:



Den föreställer då alltså hon och jag när vi är på promenad i matchande rosa klänningar och likadana frisyrer. Jag höll nästan på att börja gråta för det var så himla gulligt och fint av den lilla tjejen att rita en så fin bild. Lovade henne att jag skulle hänga upp den på mig vägg där några av hennes tidigare verk redan hänger.

Jag hade känt mig lite hängig under dagen och ungen fick mig verkligen att bli så himla glad. Gullunge!

Den lilla 4-åringen tog i och för sig ner mig på jorden ett par timmar senare när vi var hemma och lekte i deras lekrum. Jag klädde ut mig lite tjusigt i någon sjal och ett par balhandskar för att skoja lite. Då fäller hon följande kommentar:

"Nu ser du ut som en kvinna."

Jag undrar spontant vilken bild hon har av mig i vanliga fall. Nästa gång jag ska dit är det jag som har på mig klänning.

Jag börjar verkligen bli trött på vintern nu. Jag brukar i och för sig börja tröttna på vintern redan i början av november men nu beror min klagan inte enbart på kyla, mörker och snöslask. Jag har ju kommit fram till att jag är allergisk mot vintern. Alltså fysiskt allergisk.

Vi kan ju börja med mitt hår där den första allergiska reaktionen yttrar sig. Jag har verkligen typiskt skandinaviskt hår med många men tunna hårstrån. De senaste veckornas torra, kalla väder har gjort mitt hår alldeles galet. Det är helt elektriskt precis hela tiden, spelar ingen roll hur många olika produkter som jag häller i, det spelar ingen roll. Hårstråna står åt olika håll och jag ser oftast inte klok ut.

Det andra problemet jag har är min hud. Eller hudkostym som vi säger inom sjukvården, vilket för övrigt är ett mycket roligt och helt absurt ord. Min hudkostym är i alla fall torr, blek och blå. Jag smörjer och smörjer med allehanda krämer och oljor men det hjälper inte ett dugg. Kliar gör det också.

Det tredje och sista beviset på min vinterallergi som jag för övrigt tycker är det värsta är mina naglar. Inte för att jag egentligen någonsin har haft några tjusiga naglar eller händer för den delen, jag är egentligen bara lik min mamma till skillnad från mina systrar om ser ut som pappa. Det enda skönhetsdrag jag ärvde av pappa var hans fyrkantiga, korta händer med prinskorvsliknande fingrar. Men jag brukar i alla fall kämpa lite med nagellack och då brukar det bli lite fint. Ibland har jag till och med lyckats få till sådana där fina och långa naglar. Men inte nu, det är helt fruktansvärt. De bara går sönder och delar sig hela tiden.

Baserat då på ovanstående fynd så tycker jag att det är helt uppenbart att jag inte är menad för vintern och tycker därför att den borde ta slut illa kvickt. 

Alltså min jäkla skola har ju alltid haft en viss förkärlek till att placera mig på praktik ute i skogen någonstans. Hamnar jag inte ute i Huddinge så är det Saltsjöbaden och liknande. Jag har dessutom aldrig hamnat på exakt det stället jag hade hoppats på, inte för att alla mina praktiker har varit dåliga men någon gång hade det ju varit kul att hamna där man helst ville. Jag har i alla fall skyllt detta på dålig karma alternativt att praktikkoordinatorn på något sätt inte tycker om mig.

Nu börjar det i alla fall dra ihop sig till vår sista praktikperiod som i åtta veckor ska spenderas inom palliativ vård eller rehabilitering. Jag har hela tiden antagit att jag skulle hamna inom rehabilitering eftersom det är det jag minst av allt vill. Har dessutom antagit att jag skulle hamna inom rehabilitering i typ Västerhaninge eller likande bara för att add to the misery så att säga. Hade jag fått välja helt fritt hade jag valt palliativ vård på Ersta Hospice. Ett, för att det ligger mitt på Söder. Två, har aldrig gjort praktik på Ersta innan så det vore kul.

Idag fick vi i alla fall information om våra praktikplatser och skoja min dojja när jag ser att jag faktiskt har hamnat just på Ersta Hospice. Uppenbarligen har min praktik-karma vänt eller så har väl koordinatorn valt att förlåta vad det nu är jag har gjort mot henne. Är i alla fall sjukt nöjd med detta. Tycker dock lite synd om min kära vän Karin som bor på Söder och ska vara i Upplands Väsby i åtta veckor. That sucks!

En annan utmärkt sak med dagen är att vi hade vårt sista seminarium med våra handledare idag och vi skulle få besked om huruvida vi fick lov att lämna in vår c-uppsats och därigenom gå vidare till slutseminarium med opponering och examinering. Det fick vi! Vi behöver bara ändra några meningar och korrekturläsa den och sen är vi klara. Känns helt fantastiskt underbart.

Det hela firade jag genom att köpa en klänning på Gina Tricot för 29 kronor. Det tyckte jag kändes classy.

Sådana här fina kladdiga chokladmuffins bakade jag i torsdags.



Jag har alltid varit väldigt förtjust i kladdkaka men tycker att kladdkakeformen alltid är så jobbig att diska. Därför är kladdiga chokladmuffins en sjukt bra lösning då smaken är densamma men man slipper all jobbig disk.

Så ta ditt bästa kladdkakerecept, häll ner i muffinsformar och grädda i 175 grader i typ 10 min. Mums!

Min duktiga och smarta svåger Niklas (jag kallar honom svåger även om det inte egentligen finns något äktenskapligt eller juridiskt band mellan honom och min syster så känns han ändå som famij) är ju en hejare på det här med datorer. När jag är hemma hos dem så känner jag mig alltid som en missanpassad tant i dator- och internetrelaterade diskussioner. Men sen är det ju hans jobb också och vi har ju alla våra egna expertisområden. Mina är för övrigt sjukdomar, vampyrer och det mesta som rör bakning.

Men för att komma till saken så har han i dagarna lanserat en ny bloggtjänst som går ut på att ens inlägg endast består av ett enda ord. Sjukt smart och roligt tycker ju jag som har en tendens till att babbla sönder alla mina blogginlägg med saker som är fullkomligt irrelevanta till innehållet. (Något som jag tror att jag har bevisat ganska kraftfullt i just detta inlägg)

Så ni som är trötta på en massa menlöst ältande från min eller andra bloggares sidor borde ju genast gå in och registerar er och hjärnjympa er fram till ord som vaniljsåsinköp, kastmärkesfinneproblem eller acamplyssnar.

Tjänsten finns tillgänglig på nanoblogg.se

Idag ägnar jag min dag åt något så trevligt som ingenting. Ingenting betyder dock inte i min värld att jag sitter på en stol, alldeles stilla och alldeles tyst utan jag lallar istället runt i min lägenhet och knappar lite på datorn, dansar fuldans för mig själv till konstig musik jag hittar på Spotify, sjunger glatt och högt med till samma musik, tittar på dålig tv, och läser lite böcker.

Resten av eftermiddagen ska ägnas åt bakning av rabarberpaj, en liten utflykt till Konsum och antagligen lite mer dålig tv senare ikväll. Ganska skönt faktiskt efter en väldigt lugn och behaglig helg.