Viva la vida

En fin dag idag faktiskt!

• Jag fick en andra stämpel i mitt kaffekort från 7-eleven när jag köpte en latte på Götgatan. Fruktansvärt dumt det där egentligen men bara fyra koppar kaffe kvar så får jag en gratis! Och gratis är ju alltid roligt.
• Åt en fin lunch med Klas på McD's. Cheeseburgare och en cola på det.
• Fick besked från min chef att jag kan få ledigt en vecka i augusti så jag kommer att kunna åka till min älskade spanska by i sommar!
• Min fina kompis Karin har fixat jobbintervju till mig på hennes jobb inför hösten. Så himla snällt och det skulle vara så himla kul att få jobba tillsammans med henne!

Resten av dagen ska ägnas åt tråkigare saker såsom pluggande men med ett gladare sinne så det kommer kanske hjälpa studiemotivationen lite i alla fall!

Har fått mitt röstkort inför EU-parlament i brevlådan. Där står det ju då var någonstans det är meningen att man ska gå på valdagen för att rösta. Det var då jag insåg hur dålig kunskap jag har om mitt närområde. Jag har nämligen ingen aning om var det är meningen att jag ska gå den 7:e juni. Har ju faktiskt bott här i Solna i snart ett år så det känns ganska pinsamt. Alltså ännu en anledning till att jag ska bege mig ut på upptäcksfärd i grannskapet som sträcker sig längre än promenaden på 30 sekunder från huset till tunnelbanan.

En annan rolig röstningsrelaterad historia var förra gången det var val till EU-parlamentet. Det var första gången jag någonsin röstade och var därför inte särskilt erfaren i dessa sammanhang. Hela familjen gick i alla fall tillsammans till Dunkers kulturhus i Helsingborg där jag var ombedd att rösta den gången. När vi steg in i lokalen stod det några personer bakom bordet där alla valsedlar låg och de började genast ropa: "Maria C? Maria C?". Jag blev totalt vettskrämd och svarade med darrande röst "Ja, det är jag." Jag hann förbanna min ungdomliga naivitet och hela mitt förtroende för det svenska samhället raserade då jag fick bevisat för mig svart på vitt att vi ständigt är övervakade och alla förmyndarmänniskor vet precis vilka vi är. Jag kände mig som om jag befann mig i ett grått och dystert Östberlin på 1980-talet och kände mig mycket dyster till mods. Ända tills jag då kom på det uppenbara. Den del av Helsingborg som mina föräldrar bor i och som jag då bodde i benämns i sådana här sammanhang som Maria. Det finns även två delar av Maria, Maria centrum och Maria Norra. I vallokalen fanns det alltså två platser att registrera sig på, Maria C och Maria N. De ville alltså bara kolla så att vi hade hamnat rätt. Hela min familj skrattade så att de grät och jag gick med sur min och blossande kinder fram till bordet och tog min valsedel. Pinsamt liksom.

Men rösta tänker jag göra i alla fall i år igen. Om jag nu hittar till vallokalen vill säga.

Jag var på Konsum för en stund sedan och handlade middagsmat och blev sugen på läsk. Vet ni vad jag köpte? Fanta. Alltså Fanta! Jag fattar ingenting. Annars när jag blir sugen på läsk så hamnar cola zero-flaskan i kundkorgen utan att jag ens registrerar det. Jag är en helt igenom en colamänniska. Har aldrig druckit någon annan läsk om man bortser från en hallonsoda-period i 9-års åldern. Men idag blev det alltså Fanta. Jag vet inte varför, jag förstår inte var det är som har ändrats men jag kan säga en sak. Min Fanta smakar jäkligt bra.

Ingen direkt extraordinär dag men ändå trivsam. Hängde med systrarna på dagen med en macka och en cola vid Nytorget. Vi snackade grundlagar, journalistik och hytte med näven åt den fruktansvärt irriterande mopedklubben som tydligen hade någon get together vid torget och skulle köra runt med sina 200 år gamla mopeder som lät därefter.

Sen drog jag norrut närmare bestämt till Stocksund för att sitta barnvakt. Tvingade den ena sjuåringen till att kolla på VH1 och förklarade Madonnas storhet för henne, diskuterade huruvida Coldplay ändå är ett bra band och kom gemensamt fram till att vi båda ogillar mainstream-pop såsom Kylie Minouge. Sen var planen för kvällen att se på Eurovision song contest. Ungarna frågade mig varannan minut från klockan sju vad klockan var och när det hela skulle börja. "Helt klart dedikerade schlagerfans" tänkte jag. Men icke, tolv minuter efter det att programmet hade börjat stensov de alla tre i soffan varpå jag fick bära upp dem till deras sängar. Så gick det med det sällskapet.

Men jag hade det ändå ganska trevligt. Åt mycket olika sorters chips, mycket bra att befinna sig i ett hushåll där en i familjen jobbar på mycket stort chipsföretag. Åt några trevliga med dill och några majsringar med någon löksmak. Kom dock fram till att melodifestivalen är roligare att se på i grupp. Man vill ju häckla de roliga albanska kläderna, skratta åt tyskar som tror att de är sexiga och dö pinsamhetsdöden när någon polsk "blondin" sjunger falskt.

Så jag häcklade i min ensamhet. Dog visserligen pinsamhetsdöden när Sverige framförde sitt bidrag. Var till och med tvungen att skicka ett sms till min spanska expojkvän och förklara att jag inte på något sätt stod bakom detta spektakel. Han svarade att han inte tittade på det utan istället hade sett en svensk film om vampyrer. Då blev jag glad att han fick ta del av en respekterad del av det svenska kulturutbudet istället.

Annars älskade jag den 35-årige greken som tänkte att "Om jag kör den här tajta vita t-shirten som är ungefär sju storlekar för liten så kanske jag kan passeras som sexig och folk kommer att tro att jag är 23 och så röstar de på mig". Nja, kanske inte. Armenien! Armenien! Fattade ingenting men älskar hela grejen med sjuka östeuropeiska folkdräkter i detta sammanhang. Med hjälp av Finland fick man en flashback av att befinna sig i typ 1997 och att man aldrig hade lämnat Hasslarp. Skrämmande men spännande. Men den där norrmannen var ju för söt. Och så hade han skrivit sin sång alldeles själv också. Men jag älskar det ändå. Det är liksom bara i detta sammanhang som en före detta vitryss, numera norrman utrustad med en fiol och några akrobater på scen kan bli såhär omåttligt poppis.

Nu ska jag sova och sluta babbla. Bara en sak till. Har sagt detta förut men säger det igen, hatar att åka tunnelbana på natten när alla är svinfulla och man själv har druckit en kopp te. Hatar det.

Illa är det när man letar efter något i alla skåp och lådor i hela lägenheten, vänder upp och ned på garderoben och går till och med ner till sitt källarförråd och letar igenom alla flyttkartonger för att sedan återvända upp till lägenheten och hitta det man letade efter ståendes i sin bokhylla rakt framför ögonen på en. Ibland får jag fullständig panik på mig själv. Fullständig!

Nu tänker jag sova.

Jag klarade min tenta! Det borde firas skulle man kunna tycka men idag blir det nog bara ett stillsamt firande inombords. Har en vidrig huvudvärk och ett lätt illamående som vägrar försvinna och orkar inget annat än att ligga i sängen och vila faktiskt. Vet inte om det är någon slags sjukdom på väg vilket jag verkligen inte hoppas. Antagligen är det bara en blandning mellan sömnbrist och stress. Som vanligt då antar jag. Men bara i 21 dagar till. Efter det I will be to cool for school och slippa alla sena pluggnätter och psykisk ångeststress inför tentor. Tjoho.

Nej nu ger jag upp. Har försökt läsa en bok om teorier kring livsåskådning inför en skoluppgift i säkert två timmar nu men ingenting går in i hjärnan. Det låter bara som mummel. Tänker istället ta en dusch, göra en kopp te och lägga mig i sängen och titta på hjärndöd tv tills jag somnar.

Har jag förresten nämt att jag är oerhört skoltrött? Förutom en termins uppehåll har jag gått i skolan i 16 och ett halvt år utan paus nu. Känner kanske att det börjar bli dags för något nytt. Vill inte hör ord såsom inlämningsdatum, hemexamination, kurslitteratur och tentaångest på väldigt väldigt länge.

Ok. har alltså haft min tenta idag. Har ingen aning om hur det gick då jag precis efter fick en blackout och kan inte minnas vad jag har sagt plus att lärarna satt som en arg Idol-jury och rörde inte en min under den timme som tentan varade. Vi får reda på resultatet på fredag så min plan är att inte tänka på tentan fram tills dess.

Muntliga tentor verkar dock vara mer uttröttande än vad man skulle kunna tro. Kom hem strax efter ett idag, satte mig i sängen och läste lite. Somnade såkart tio minuter senare och vaknade för en halvtimme sedan. För er som inte känner mig så hatar jag att sova på eftermiddagarna. Jag blir snurrig, får huvudvärk, har jättesvårt att somna senare på kvällen och det kliar i mina ögon för att jag nästan alltid somnar med smink på.

Så nu sitter jag här med vidrig huvudvärk, kurrande mage då jag inte har ätit någon lunch och en allmän olustig känsla i kroppen. Tänker tvätta bort det där dumma sminket nu och så ska jag vara snäll mot min stackars mage och göra hemmagjort potatismos till den. Då blir den säkert glad.

Är mycket glad för att jag tog en kort pluggpaus för att titta lite på Eurovision song contest för annars hade jag ju missat att min blivande man var med och sjöng! En biljett till Vitryssland får det alltså bli för mig. Men vad gör man inte för kärleken?

Smaka på de här orden:

• Trombocytpartikelkoncentration
• Histamin-2-receptorantagonist
• Paroxysmal takykardi

Sen får ni ockå ett utdrag ur den text jag läser just nu:

• Disopyramid förlänger aktionspotentialens duration och effektiva refraktärperiod i förmak, Purkinjefibrer och kammarmuskulatur. Dessutom hämmas excitabiliteten i både förmaks- och kammarmuskulatur genom en direkt myokardpåverkan.

Kul va? Nu ska jag göra mig en kopp kaffe. Den tjugofjärde för dagen typ. Imorgon smäller det!

Jag skickade iväg ett mail till mina kanadensiska släktingar som jag och mamma ska åka och hälsa på i september och fick en chock när jag insåg hur dålig jag är på att stava på engelska. Jag tycker ändå att jag har en ganska hög nivå på min engelska. Kan tala språket obehindrat utan att fundera på att jag byter från svenska till engelska, förstår allt både muntligt och skriftligt och läser väldigt mycket böcker på engelska. Men alltså att skriva. Nu är det visserligen sällan som jag skriver på engelska. Det språk, förutom svenska då, som jag oftast skriver på är ju spanska och spanska är världens enklaste språk i den bemärkelsen att allting stavas precis som det låter. Men engelskan är fan klurig just när det gäller stavning. Lite som franska med alla dessa vokaler åt höger och vänster.

Men tråkig insikt liksom. Jag som ändå betraktar mig själv som språkkunnig och är en galen grammatiknazi och har typ mobbat folk som stavar fel ända sedan jag gick på lekis och tyckte att folk var dumma i huvudet som inte fattade skillnaden på hat och hatt. Snacka om att min hybris fick sig en törn. Ska gå och lägga mig under mitt täcke och skämmas lite.

Språket för dagen är latin då jag hela förmiddagen och halva eftermiddagen har suttit med min grupp och försökt diagnostisera våra patienter med hjälp av allehanda medicinsk litteratur plus många många sökningar på google. Herregud vad gjorde människor innan internet? Men det har gått ganska bra hittills och fallen känns inte så svåra.

För övrigt blev jag tillrättavisad av min lärare idag som om jag vore elva år gammal. Det var stopp på blåa linjen imorse så jag stod still vid Stadshagen i typ tio minuter och när jag väl kom till T-centralen var det sån kaos med allt folk att det tog typ ytterligare tio minuter att ta sig upp till gröna linjen. Således kom jag väldigt försent till min lektion som dessutom tog slut en minut efter att jag hade anlänt. Min lärare menade att jag var oansvarig som inte åkte hemifrån med minst tjugo minuters marginal. Jag menade att det kanske vore att ta i plus att det faktiskt inte var mitt fel att en lektion som enligt schemat skulle hålla på i en timme varade i endast tolv minuter. Kände mig lite som om jag vore tillbaks på högstadiet vilket jag kan tycka är en märklig känsla när man om några veckor tar sin kandidatexamen.

Nu ska jag fortsätta att plugga medicin. Tjoho

Så himla mysig kväll det blev! Jag lagade pastasås med lövbiff till mig och Karin och hon hade köpt jordgubbar med vaniljglass (laktosfri!) till efterrätt. Sen har vi suttit och pratat en massa hela kvällen men nu måste jag verkligen sova. Imorgon tar jag på mig rollen som Dr. House då vi får våra patientfall som vi måste diagnostisera tills på onsdag då jag har den stora tentan som innefattar typ hela utbildningen. Men ingen press liksom. Har packat väskan med fysiologibok, läkemedelsboken och kommer vara stamgäst på fass.se och internetmedicin.se de närmaste dagarna.

Bjuder på några dåliga och suddiga bilder från kvällen:

Idag har jag inte gjort så mycket vettigt. Har pluggat lite men mest har jag bara drällt runt här hemma utan något större syfte. Men det blir det ändring på nu. Ska först i egenskap av vän och sjuksköterska åka till Solna Centrum och följa med min stackars kompis Anna till närakuten då hon troligtvis lider av halsfluss och behöver lite moraliskt stöd. Tänker dock hålla ett avstånd på minst en meter från henne då halsfluss är något jag verkligen inte vill drabbas av just nu. Tänker däremot se till att hon får penicillin och lite andra medikamenter så att hon blir frisk snart.

Sen kommer Karin och hennes vovve hit på söndagsmiddag och det ska bli himla trevligt. Kvällen ska alltså ägnas åt att babbla med Karin och att gulla med vovven. Finfint tycker jag.

Nu har jag precis kommit hem från min kväll/natt ute på stan med syrran. Vi var först på Strand och det var ganska tråkigt måste jag säga. För att inte fortsätta vara tråkiga spontanåkte vi till Debbans uteservering klockan två när Strand stängde. Där var det kallt och jag råkade ut för den där typen av kille som tycker att en matematikgåta som gemensamt ska lösas är den ultimata raggningsrepliken. Själv hatar jag matte så jag tyckte det hela var ganska trist. Jag och syrran hängde istället med några glada göteborgare som kanske i tillfället borde beskrivas som överförfriskade istället. Fast de var ju glada också. De ville ha efterfest. Syrran och jag ville hellre hem till våra respektive hem.

Så nu sitter jag här i min ensamhet och lallar lite. Den närmaste planen i mitt liv är att äta upp resterna av mina pannkakor från imorse och så tänkte jag se på Twilight för femtioelfte gången. Kan även upplysa er om att det redan börjar ljusna utanför mitt fönster. Det känns sommaraktigt. Vilket ger upphov till lite ångest då jag mentalt fortfarande är kvar någonstans i januari och inte riktigt fattat att jag ska bli vuxen om sisådär 27 dagar. Men den grejen kan vi ta någon annan gång. Nu ska jag äta pannkakor.

Jag kände att jag skulle vara snäll mot mig själv idag så jag ställde mig och gjorde amerikanska pannkakor med hallon och blåbär. De blev sjukt goda och fina måste jag säga. Orkade dock bara äta två då de är väldigt mäktiga så om någon är sugen på pannkakor såhär på lördagseftermiddagen så är det bara att komma hit!

Jag fick panikångest över att åka hem från middagen hemma hos min syster igår kväll så jag stannade kvar och sov på hennes soffa. Vi drack rödvin och lyssnde på gammal indie hela kvällen på Spotify. Himla trevligt. Imorse steg jag upp och drog till skolan för att ha lektion i en timme mellan halv tio och halv elva. Men sen fick jag panikångest över tanken på att åka hem igen så jag hängde i skolan och gjorde ingenting i fyra timmar tills Klas slutade sin lektion. Han och jag gick och satte oss på en bänk i Rosenlundsparken (jag gissar hejvilt här men jag tror att det är så den kallas) och talade ut om livets svårigheter. Sen mötte vi upp Jakob och Olle och tog en öl tillsammans med dem. Sen åkte jag hem och där hade jag tänkt stanna men...

Fick då panikångest igen över att vara hemma så jag ringde syster Anna i panik för att ta reda på vad hon gjorde. Hon var på Debaser med Tobbe så jag svidade således om och åkte in och hängde med dem ett tag. Tog även farväl av Tobbe som ska åka till Georgien för att jobba på obestämd tid. Det är ju helt crazy tycker jag men hemskt spännande. Tog tunnelbanan till mina gamla kvarter vid Tekniska högskolan och tog sen bussen därifrån till Fridhemsplan. Busschauffören verkade full. Jag satt bredvid en kines som luktade gamla räkor. Sammanfattningsvis har jag upplevt trevligare bussresor i mitt liv.

Nu är jag hemma igen och känner inte fullt så stor panikångest över detta faktum men tycker ändå att det är rätt trist. Speciellt eftersom jag inte har några avsnitt kvar av "How I met your mother" som jag har sträckkollat på under min isolering som jag har haft de senaste dagarna. Kollade tv-tablån och den hade ju inte så mycket att bjuda på den heller. Ska kanske helt enkelt bara gå och lägga mig och tacka för mig för ikväll så att säga. Imorgon ska jag ha kul. Ska dricka rosévin hemma hos syrran och sen ska vi på konsert.

För övrigt köpte min mamma våra flygbiljetter till USA och Kanada idag. Den femte september åker vi. En vecka i Kanada och fem dagar i New York. Det ni. Det ni!

Fast nu tvingar syrran mig att lyssna på alla Alphavilles låtar som någonsin gjorts. Dags att gå ut i vardagsrummet och ta tillbaks makten över Spotify! 

Nu börjar min och mammas drömresa närma sig med stormsteg. I september drar vi! Först till Kanada för att hälsa på släkten och sen till New York! Har nu också på allvar börjat planera allt jag vill se och göra overseas. I Kanada vill jag först och främst se hela staden Thunder Bay som vi ska bo i som ligger precis vid Lake Superior nära gränsen till USA. Har en känsla av att naturen runt omkring staden är fantastisk så jag skulle gärna åka ut och se lite fina sjöar och skogar och sånt. Annars vet jag inte, har pinsamt dålig kunskap när det gäller Kanada men allt jag inte vet tänker jag ta reda på!