Viva la vida

Idag blev både jag och syrran förälskade i varsin kjol inne på Monki. När hon stod och ojade sig och drog och kände på tyll så satte jag klädhängaren framför midjan och låstades att jag hade på mig kjolen och tog några fina danssteg framför spegeln och hade på två sekunder matchat ihop kjolen med minst tre olika toppar och tänkt ut frisyrer som skulle matcha. Jag känner att det här är en såndär kjol som jag kommer att kunna ha på mig precis hela tiden om jag köper den för den är så himla fin. Påminner mig lite om en kjol som min syster hade för flera år sedan som hon alltid hade på sig och de gånger hon inte hade den så lånade jag den. Man kan alltså säga att kjolen gjorde sitt jobb i form av att alltid sitta på någons kropp.

Den här Monki-kjolen, som just nu är the love of my life, the apple of my eye kostar 400 kr. Om två månader kommer 400 kr för en kjol inte innebära någon som helst ekonomisk kris. Som student (I curse it! Curse it!) så innebär det avvägningen fin i kjol och äcklig mat såsom makaroner och fryst panerad fisk i några veckor eller ful utan kjol och god mat som kanske pasta med sås och thaimat istället.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Skulle ju kunna vänta med att köpa kjolen tills jag har en massa pengar men med tanke på min karma så lär den ju inte vara kvar då. Eller så skiter jag i god mat och köper kjolen men ack vad äckligt det är med fryst panerad fisk. Eller så äter jag normal mat och går in i en kjoldepression.

Jag ska sluta gå in i affärer. Det ger ju bara upphov till ångest, vånda och tårar.