Viva la vida

Nu är jag i Madrid! Här är det jättevarmt, typ 25 grader, och strålande sol. Idag har jag och syrran gått runt lite, suttis på en uteservering och käkat lunch. Jag tog en dagens. En dagens i Spanien innebär tre rätter plus vin. Jag käkade sparris med majonäs till förrätt och kött med hemmagjorda pommes till varmrätt. Till detta ett glas rött. Skippade dessert och tog en kopp kaffe istället. Det var himla gott. Älskar tjusningen med sunkiga spanska restauranger.

Sen strosade vi lite och kollade lite affärer och nu är vi hemma hos Jennifer och ska ta en traditionsenlig siesta. Man måste ju ta seden dit man kommer. Ikväll blir det drinkar med ex-pojkvän nr.1.

I sommar ska jag dricka drinkar, jag ska gå på Gröna Lund, jag ska äta middag på någon trevlig uteservering, jag ska köpa fina sommarklänningar, jag ska köpa några fina sommarsandaler, ska åka taxi hem ibland och jag ska bjuda mina vänner på middag. Sen i september eller liknande ska jag förhoppningsvis åka till New York och köpa en röd ipod, massa lyxiga krämer, roliga kläder, mängder av glass och bjuda mamma på hur många muffins som hon kan äta.

Allt detta blir möjligt för att jag kommer att få 7000 kr tillbaka på skatten och jag kommer att heltidsjobba och tjäna en dräglig summa pengar varje månad. Aldrig mer studentmisär!

Jag räknade precis ut att under de senaste tre dygnen har jag sammanlagt sovit i knappt fjorton timmar. Däremellan har jag jobbat varje dag, åkt runt på stan och fixat olika saker, gått på viktig jobbintervju och druckit ungefär 39 liter kaffe. Jag som inte ens gillar bryggkaffe. Man kan säga att jag just nu är som en vandrande zombie. Jag håller mig vaken enbart på vilja och koffein, mina ögon är så röda så att det ser ut som att jag har gråtit floder alternativt rökt för mycket hasch. Min hud är grå och glåmig och ringarna runt ögonen är liksom som ett skämt.

Men ingen rast ingen ro. Nu har jag precis kommit hem och ska ägna kvällen åt att packa min väska och fixa lite andra saker. Imorgon ringer klockan typ 04.30 då jag ska befinna mig på Centralen i tid för att hinna med en flygbuss som avgår kvart i sex. Klockan åtta lyfter planet och vid den här tiden imorgon befinner jag mig förhoppningsvis på en uteservering med ett glas vin i handen och någon god tapas på tallriken.

Sen ska jag ha semester semester semester fram tills måndag kväll. Underbart!

Alltså det känns som att gudarna eller vem det nu är som bestämmer inte gillar mig idag. När jag gick från jobbet var det sol och uppehållsväder. Mitt jobb ligger på Folkungagatan vid Stigberget. När jag nådde Tjärhovsplan, vi snackar alltså 42 sekunder senare, så hamnade jag i en snöstorm som var helt sjuk. Jag gick hela Tjärhovsgatan fram i iskall motvind samtidigt som typ fyra ton snö slungades mot mig. Var helt blöt när jag kom ner till tunnelbanan vid Medis. Ursäkta men vädret den senaste tiden? Kan ingen skjuta den person som ligger bakom detta vansinne?

Jag hade torkat i höjd med Fridhemsplan där jag gick av för att handla ett par saker på Daglivs. När jag hade betalat pep min väska vid kassan och kassörskan spände blicken i mig och frågade om jag möjligtvis hade något med en streckkod i väskan. Jag bara "Eh, ja...jag har nog ett paket tugummi..?". Det var tydligen inte anledningen till pipet så hon kallade dit en kollega som då skulle förhöra mig och försökte rota igenom min väska vilket jag inte hade så stor lust till att hon skulle göra. Till slut hittade jag orsaken till pipet. Hade en handkräm i väskan som visserligen kommer från Daglivs men som jag köpte för kanske tre veckor sedan. "Har du kvitto på det?" "Ja självklart går jag ju runt med kvitton för allt jag någonsin köpt i fall man någon gång blir anklagad för stöld...". Till slut när hon hade inspekterat tuben och liksom insåg att jag omöjligt hade kunnat smörja in mig med halv flaskan inne i affären utan att stinka som en hel hög med handkräm gav hon mig motvilligt mig tillbaka den.

Men kul att bli anklagad för snatteri liksom! Jag har aldrig snattat i hela mitt liv, inte ens smågodis när man var liten och alla andra gjorde det. Jag tror inte att jag tänkte slå mig in på den kriminella banan vid 23-års ålder genom att sno hudvårdsprodukter i närmaste snabbköp. Blev faktiskt lite förolämpad och tänker sluta handla på Daglivs. I alla fall fram tills någon gång nästa vecka.

På torsdag drar jag och syrran till Madrid. (Som om ni inte redan visste det eftersom det är det enda jag tjatar om nuförtiden) Jag pratade nyss med min gamla pojkvän i Spanien. Han kommer upp till Madrid på fredag för att hälsa på några kompisar och för att hänga med mig. På fredag ska jag och syrran käka middag med äldsta syrrans ex-pojkvän och hans nya flickvän. På torsdag ska vi möta resesällskapande syrrans ex-pojkvän för att dricka drinkar.

Jag vet inte om vi framstår som sjukt konstiga som uppenbarligen har en hel drös gamla flammor i det spanska landet eller om vi helt enkelt, vilket faktiskt är sanningen, har fina relationer med våra föredettingar och fortfarande betraktar dem som goda vänner vilket jag tycker är mycket trevligare än att ha en massa för detta pojkvänner som man fortfarande känner en massa ilska och bitterhet mot.

Jag är faktiskt glad att jag ska spendera helgen tillsammans med världens bästa syster, världens bästa kompis och världens bästa ex-pojkvän!

Såg precis en dokumentär på SVT om det spanska inbördeskriget. Har man kanske för mycket hemlängtan efter sin gamla spanska hemstad när man börjar fulgråta när de filmar ens gamla kvarter och torget som man satt och drack kaffe på typ fem dagar i veckan under en lång tid. Vill lite skylla det hela på hormonobalans såhär i pms-tider men ändå. Måste bege mig till södra Spanien och det mycket snart.

Det var för övrigt en väldigt fin dokumentär. Eftersom jag redan hade tårarna i ögonen så fortsatte min fulgråt när den lille mannen som hade varit krigsfånge i tjugo år tillsammans med filmarna besökte Francos grav och vägrade betala inträde då han under sina år i fångenskap hade varit en av dem som byggde hela den enorma grotta som diktatorn nu vilar i. Han menade att det var dem som borde betala honom och jag är benägen att hålla med.

Man glömmer det där ibland när man är i Spanien. Att det faktiskt var en diktatur fram tills 1975, inte särskilt längesedan. Främsta anledningen till detta är att ingen pratar om det. Och det var det som den här dokumentären handlade om. Tystnaden i Spanien som leder till att familjerna till de 100 000-tals människorna som blev mördade av Franco fortfarande inte har fått någon formell ursäkt eller liknande från staten eller kyrkan. Fortfarande är stora gator och avenyer i spanska städer uppkallade efter Franco och andra viktiga generaler under diktaturen och fortfarande hittar man massgravar med oidentifierade kroppar runt om på den spanska landsbygden. Men ingen pratar om det.

Har haft en mycket trevlig kväll tillsammans med min kära vän Anna. Vi köpte sallad på den lokala pizzerian här i Västra skogen vid 8-tiden och har sedan dess suttit vid mitt köksbord och babblat om allt möjligt. Det enda negativa med kvällen var när jag under en livlig diskussion kring kanske droger eller möjligen relationer råkade spilla rödvin över min vita t-shirt som jag har på mig. Det fick mig att tänka på det där med kroppsspråk. (som var andledningen till rödvinsolyckan)

Jag har ärvt mitt kroppsspråk från min pappa. Jag har ett väldigt yvigt kroppsspråk som framför allt tar sitt uttryck i konstiga hand- och armrörelser som säkert mer än ofta inkräktar på människors privata sfär. Pappa är precis likadan. En gång när vi var i Spanien i kanske Valencia eller San Sebastian så skulle pappa fråga någon okänd spanjor efter vägen till hotellet. Jag och extrasyster Sanna satt kvar i bilen och kunde därmed inte höra konversationen mellan pappa och den hjälpsamme spanjacken. Man skulle ju, rent objektivt, kunna tro att den vägvisande spanjoren var den som skulle använda sig av flest yviga handgester och galet kroppsspråk. För det första av den anledningen att han var spanjor och att det är liksom det som de brukar syssla med. För det andra för att det var ju faktiskt han som skulle visa vägen. Men icke...

Min pappa är från Småland. Jag vet inte säkert men mitt intryck av smålänningar är inte att de är det typ av folkslag som profilerar sig som de mest utsvävande och galna när det gäller just kroppsspråk. Man kan säga att min far är en pionjär, en jäkla rebell helt enkelt när det gäller detta internationella sätt att kommunicera på. Och herregud vad han överglänste denna spanjor som jämför med pappa framstod som en blyg och obekväm smålänning när han skulle ge Señor Collin den korrekta vägbeskrivningen till vårt hem för den natten. Pappas armar och händer rörde sig som lejon i vild jakt på ett åtråvärt byte.

Det tog några år för mig att inse att jag beter mig precis likadant när jag hamnar i en diskussion som engagerar mig lite för mycket. Och därför är det ju inte så förvånande att jag råkar hälla rödvin över hela mig om jag deltar i intressanta konversationer samtidigt som jag förtär denna dryck. Ska hädanefter införa mat- och dryckförbud när det är dags för mig att diskutera något viktigt.

Jag nös precis så kraftigt att jag råkade bita mig i kinden så nu blöder jag rikligt ur munnen. Så gick det med den jäkla blodgivningskarman liksom. Dags att öppna fredagsvinet...

Innan jag började lyssna på "La sombra del viento", eller "Vindens skugga" som den heter på svenska, av Carlos Ruiz Zafón som ljudbok så kom jag klart ihåg att jag tyckte mycket om den när jag läste den för några år sedan. Men verkligen hur fantastisk den här boken är hade jag faktiskt glömt bort. Om ni inte har läst den så får jag nästa befalla er att göra det. Berättelsen är både en detektivhistoria, en kärlekshistoria och en briljant beskrivning av Barcelona och överhuvudtaget Spanien under diktaturen. Språket är alldeles magiskt. Önskar att jag hade mer självdisciplin så jag hade läst den på spanska för jag är av den åsikten att böcker alltid är bäst på originalspråk. Men lat som jag är så lyssnar jag på den nu istället.

Känner nu instinktivt att jag vill sätta mig i en tidsmaskin och bege mig till Barcelona på 40-talet och sitta på en uteservering i Barri Gòtic och dricka kaffe och diskutera litteratur med stadens bokhandlare för att sedan ta spårvagnen upp till Tibidabo och promenera längs med Avenida de Tibidabo och åka karuseller på tivolit.

Idag har jag varit snäll kan man säga. Efter jobbet tog jag bussen till Skanstull och begav mig till Södertappen för att så att säga tappas på blod. Min kära vän Henrietta jobbar på Södertappen och fick därför äran att tömma mig på ett par deciliter blod. Måste säga att hon gjorde ett utomordentligt jobb och tog hand om mig på bästa sätt. Normalt brukar sticket göra ganska ont eftersom nålarna är typ tio gånger större än vanliga blodprovsnålar och känns lite som tortyrredskap när de sticker genom huden. Men idag kändes det knappt.

Jag gillar blodcentralen. Man ligger där och tappas och får så mycket juice man orkar dricka. Sen när man är klar får man fika. Det finns mackor med en massa pålägg, kakor, kaffe och te. Sen får man välja en present också. Jag valde idag att fortsätta på mitt champagneglassamlande. Hade två sedan innan och fick idag ytterligare två. Himla trevligt det där.

Känner också att detta säkert är bra för min karma och hoppas nu på att trevliga saker ska hända. (ja, jag vet att det borde var en helt osjälvisk handling och yada yada men lite trevligheter i livet får man väl hoppas på). Nu ska jag slänga i mig en järntablett och dricka ett glas cola för jag känner att det snurrar lite i huvudet och jag pallar inte svimma naken i duschen som efter en annan gång när jag hade lämnat blod. Så jäkla ovärdigt det där med att svimma naken.

Min syrra fyller snart år och då verkar det ju vettigt att köpa present till henne. Familjen har således börjat be om önskelistor och undrat vad hon vill ha i present. Hon menar att hon inte kan komma på någonting. Bah! säger jag för jag har under en knapp timme nu på eftermiddagen hittat inte mindre än två helt perfekta presenter till kvinnan. I och för sig gillar vi exakt samma saker så det är inte svårare för mig att köpa present till henne än att gå ut på stan och hitta något jag själv skulle vilja ha. Är dock nöjd med mina efterspaningar. Har dock inte råd att köpa båda sakerna själv så jag tänkte konferera med syster nummer två om möjligheten att köpa present ihop.

Ingen bra dag alls. Jag vet inte om jag har något litet virus inom mig eller vad det är men känner mig helt obeskrivligt trött hela tiden och inser att jag inte pallar med den här typen av arbetstider särskilt bra. Idag har mitt huvud bara varit en gröt och jag har inte orkat ta mig för någonting alls. Jag hatar sådana dagar.

MItt huvud har nu nått maxgränsen för dagen insåg jag nu med tanke på att jag sitter här och snyftar för att jag tittade på foton på Jenni och Sofi, mina bästisar som är utomlands, och kände mig så urbota ensam och sorglig. Får skärpa mig nu och gå och lägga mig så blir det säkert bättre imorgon.

Okej helvete och alla andra svordomar som man någonsing kan komma på. Fick precis ett mail från drömjobbet. Det totala drömjobbet som jag sökte för typ två månader sedan och som aldrig hörde av sig trots att jag hörde av mig till dem hela tiden.

Mailet berättade följande: "Ledsen att vi inte har hört av oss, rekryteringsprocessen har blivit kraftigt försenad pga av olika anledningar. Vad kul att du verkar intresserad av vår verksamhet, vi kommer att ringa dig i veckan. Hoppas att du inte redan har fått ett annat jobb, meddela det snarast i så fall".

Fan fan fan! Vad gör jag nu?

Måste bara klaga lite. Har ju blivit helt såld på det där med ljudbok och de senaste veckorna har jag plöjt hela Milleniumserien och har nyligen börjar med "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafón. Som för övrigt är en helt fantastisk bok.

Men för att komma till saken kan jag ju då tycka att man som den person som ska läsa upp böcker och spelas in vill försäkra sig om att man uttalar allting i texten på korrekt sätt. Blir ju ganska pinsamt annars.

Så jag vill helt enkelt säga att nej, Reine Brynolfsson. Jag har svårt att tro att Lisbet Salander skulle gå in på www.gåggel.com och gåggla någon. Och Jonas Karlsson, berget Montjuïc i Barcelona heter inte Montschuck.

      
Skärp er killar!

Här sitter jag i min ensamhet och lyssnar på fransk gosskör som vanligt. Har fått mitt anställningsavtal från mitt blivande jobb och upptäckte till mig förtjusning att jag hade fått 200 kr mer i lön än vad jag hade krävt. Har ingen aning om varför men är mycket nöjd över detta. Annars har jag spenderat eftermiddagen hemma hos syster och närmare bestämt i hennes sovrum på en spikmatta. Känner nu mig avslappnad och har något mindre ont i rygg och nacke än normalt. Sen gick jag till Ringen och spontanköpte ett par skor för 149 kr. Nu ska jag laga mat då jag hungrar ihjäl något!

Då har man en flygbiljett ner till Skåne över påskhelgen också. Det ska bli trevligt. Ska umgås med mamma och pappa, fika med mina fina vänner, strosa i Norra hamnen om vädret tillåter och ta en och annan öl på PL 13 som vanligt. En vända till Danmark blir det säkert också.

Jag ska ju då bege mig till Madrid om knappt två veckor vilket jag ser framemot väldigt mycket. Jag är en person som älskar att skriva listor för att planera alltifrån matinköp till längre resor. Jag skriver packningslistor, kom-ihåglistor, förteckingar över redan skrivna listor och så vidare.

En lista som jag har klurat på de senaste veckorna är saker som jag vill köpa när jag är i Madrid. Insåg nu när jag läste den att för en utomstående person framstår ju jag som fullkomligt galen. Man skulle ju kunna tro att när en tjej i 20-års åldern ska åka på weekendresa till en europeisk huvudstad så kommer saker som skor, väskor, kläder, skivor och ett par flaskor vin stå på den där listan. Men inte för mig. Naturligtivs motsäger jag mig inte shopping om tillfälle ges men det står inte som första prioritet på min lista. Den rimliga förklaringen till min lista är ju det faktum att jag har bott i det spanska landet i flera år och skaffade mig där vanor och fattade tycke för produkter som inte går att få tag på i Sverige. Men ändå...

Här är ett utdrag från min lista i alla fall:

• Tamponger (sjukt mycket billigare och bättre i Spanien)
• Rakhyvel som inte finns i Sverige och som är världens bästa
• Manchego ost
• Biofrutas (dricka som man köper i småförpackning som är en blandning av juice och mjölk, I love!)
• Saffran
• Tjock vit sparris
• Okej, några flaskor vin får det nog bli
• Favorit läppbalsamet på Apoteket
• Pulverpåsar för att göra natillas hemma (bästa efterätten)

Kommer följaktligen spendera mer tid här...:


...än här:

Måste uttrycka en klagan till er tjejer där ute som i likhet med mig själv vid vissa tillfällen besöker offentliga toaletter på barer, caféer och liknande ställen. Vad ni gör på er egen toa rör mig inte i ryggen men let's face it, det finns ändå ett visst mått av sunt förnuft man skulle tro att folk borde ha när de besöker toaletter som de vet ska användas av andra människor.

Naturligtvis framstår svenska tjejer som nyutexaminerade från de finaste flickpensionaten i England om man jämför med den spanska kvinnliga befolkningen som helt saknar all form av rim och reson när det handlar om offentligt toalettuppförande. Spanska tjejtoaletter är som en dödsfälla bestående av olika kroppsvätskor som befinner sig på helt fel plats och timmarna man har spenderat i toakö i det landet vill jag inte ens tänka på med tanke på vilket slöseri det är.

Här kommer i alla fall min syn på saken. Om man står i en kö med ganska mycket folk till toaletten och uppenbarligen ser att det står minst fyra personer bakom en när man stiger in är det inte okej i något sammanhang att fiska upp sminkväskan och ägna en kvart åt att försöka fixa ögonskuggan eller läppstiftet eller jag vet inte vad. Sminka sig får man göra hemma eller i ett badrum som består av bås så att man inte ockuperar själva toaletten när stackars kissnödiga kvinnor (läs: jag själv) står utanför och måste få sträckningar på olustiga platser på kroppen på grund av alla knipningar. Min filosofi är att när man är ute är det ändå mörkt så lite mer eller mindre puder kommer ändå inte spela någon som helst roll.

En annan sak är det här med tjejers rädsla över att sätta sig ner på toalettringen på offentliga toaletter som jag aldrig har förstått mig på. Jag besitter, om än få, så i alla fall några högskolepoäng i mikrobiologi och kan med övertygelse säga att det inte finns några smittsamma sjukdomar som man får genom att sätta sig ner på toalettstolen. Om personen som var inne innan bär på vinterkräksjukan så kommer man att bli smittad i alla fall, oavsett om man sitter ner eller inte. Vad detta vägrande av att uppenbarligen kissa bekvämt resulterar i är ju ett problem som jag alltid trott är förbehållet herrtoaletten, nämligen att folk kissar på ringen. Detta tycker jag är mindre trevligt att mötas av när jag går in på en toalett.

Jag kallar mig inte perfekt men i just detta sammanhang är jag verkligen den bästa personen man kan ha framför sig i toakön. Jag kissar sjukt fort, lämnar toaletten städad och skulle aldrig få för mig att stå och hänga framför spegeln när jag vet att andra står utanför och väntar. Jag skojar inte att jag till och med har fått beröm av främmande människor på grund av min kvickhet på toaletten.

Så snälla tjejer, gör vad ni vill i ert eget badrum men skärp er när ni är ute och kissar bland folk!

Nu är jag snart redo för kvällen och ska strax bege mig hem till syster där middag och förfest väntar. Sen ska vi ut och dansa! Ska bli väldigt kul att gå ut då jag den senaste tiden varit något svältfödd på sådana sociala exkursioner. Har på mig ny fin klänning och känner mig allmänt tjusig. Tänkte lägga upp några bilder imorgon. Nej, nu ska jag fixa med det sista och sen ska jag åka!

Sitter här hemma hos syster på Södermalm efter en mycket trevlig kväll på nyss nämnda stadsdel. Lär väl somna på hennes soffa ikväll som vanligt. Det faktum att jag har egna lakan och en egen tandborste hemma hos henne ser jag inte alls som ett tecken på att jag våldgästar henne för ofta utan bara att jag är så himla åtråvärd som nattgäst....

Måste förresten bara lägga ut den här bilden även om Malin redan har gjort det.



"Hej Robert Pattinson. Det är jag, Mia. Du kan ju ringa mig strax innan du kommer med dina flyttkartonger och så till min lägenhet. Jag kan laga något gott och köpa en flaska vin för det vore ju trevligt med en inflyttningsmiddag tänker jag. Gillar du inte mina gardiner eller om du vill köpa en bekvämare säng så är det helt okej för mig. Du ska ju känna att du trivs i vårt gemensamma hem liksom. Vi säger det. Ha det nu så bra så hörs vi och ses lite senare".

Äntligen fredag! Har längtar efter helg väldigt mycket men måste ändå säga att veckan har gått väldigt snabbt. Idag kände jag mig faktiskt som en riktig sjuksköterska då jag har ägnat hela dagen åt en massa medicinteknisk utrustning som det så tjusigt heter. Har fixat med massa avancerade nålar och droppräknare och knepiga läkemedel osv. Dagen avslutades med urmumsig tårta som någon anhörig hade köpt till personalen. Sen erbjöd chefen på stället mig sommarjobb som jag tyvärr då var tvungen att tacka nej till då jag redan har ett jobb. Halleda (ja, jag är från Skåne) vad attraktiv man tydligen är på arbetsmarknaden.

Nu tänkte jag duscha och försöka göra något åt mitt livlösa hår och mina svarta skuggor under ögonen så kanske jag kan uppfattas som attraktiv i andra sammanhang också. Kvällen ska jag spendera på Söder i sällskap med min syster, en öl och eventuellt en syster till. Kan nog bli himla trevligt.

Irriterar mig väldigt mycket på människor som uppenbarligen saknar all form av tvättstugeetikett. Nej det är inte okej att ta ut mina kläder ur torkskåpet när de inte är riktigt torra och det fortfarande är tjugo minuter kvar på min torktid. Nu måste jag hänga upp massa kläder inne i min lägenhet och för er som har varit här så vet ni att den är mycket liten. Så liten så att den knappt borde få kallas för lägenhet. Det är dock viktigt i mina ögon att den utan undantag alltid kallas för det i alla fall.

Förutom dum granne så har dagen varit helt okej. Längtar dock efter helg och sovmorgon. Sen efterlyser jag aktivitet för imorgon kväll. Har lördagen och söndagen bokad men fredagen gapar tomt i kalendern. Är öppen för förslag! Nu ska jag kolla på Criminal Minds!

Borde skriva något kul och underhållande känner jag. Men jag känner mig tyvärr inte så kul och underhållande just nu. Har precis kommit hem efter att ha jobbat kväll. Älskar att jobba kväll. Man slipper att ångestfullt behöva stiga upp klockan fem på morgonen, det är mycket lugnare arbetstempo, man hinner prata med patienterna och hinner ta trevliga kaffepauser.

Fick dessutom trevligt sällskap hem i form av Klas som var på väg till min slutdestination eftersom hans flickvän bor granne med mig. Nu ska jag mumsa på lite flingor och sen ska jag sova för imorgon måste jag tyvärr ångestfullt stiga upp klockan fem.

Alltså måste ändå säga att jag lagar typ världens godaste köttfärssås. Hemligheten är den hemliga ingrediensen. Men den tänker jag aldrig avslöja för någon. Jo, kanske om jag någon gång gifter mig. Men lätt att jag då tänker upprätta ett äktenskapsförord vilket förbjuder min make att sprida receptet vidare vid eventuell skilsmässa.

Är nu mycket trött efter en mycket lång dag och tänker ta på mig pyjamas (alltså joggingbyxor och oformlig alldeles för stor t-shirt) och krypa ner under täcket med min ljudbok. Imorgon jobbar jag kväll vilket innebär att jag inte behöver stiga upp klockan fem imorgon bitti. Sånt är trevligt.

Men alltså vädret idag! För er som inte bor i Stockholm kan jag upplysa er om att det har snöat hela dagen och fortsätter att snöa as we speak. Jag orkar liksom inte mer. Kan inte den där förbannade våren komma nu? Fast jag fick ett uppmuntrande sms från min syster imorse. Hon hade kollat väderleksrapporten för Madrid och där var det 19 grader och sol. Bara 16 dagar kvar!

Nu ska jag ägna den närmaste timmen åt att laga lasagne och att försöka ta reda på tidsskillnaden mellan Sverige och Costa Rica så att jag kan planera in när jag ska ringa min kära Sofi utan att väcka henne och utan att behöva stiga upp mitt i natten själv. Jag saknar henne så himla mycket. Igår lagade jag vår favoriträtt som vi åt typ varannan dag när vi bodde ihop i Spanien. Kyckling med dijonsenapssås och ris med en massa sallad. Men dressingen blev inte lika god som vanligt för den är Sofis specialitet. Kom tillbaka till mig snart! (Alltså inte bara för att göra salladsdressing då utan för andra orsaker också)


Min fina bästa Sofi

Igår var jag på födelsedagskalas hemma hos min kompis Karin på det ej så soliga Södermalm. Det var väldigt trevligt på alla sätt och vis. Alla mina vänner var trötta och bakis efter en ordentlig utekväll i lördags men jag kunde för en gångs skull stoltsera med att vara utvilad och fräsch då jag hade spenderat lördagen som barnvakt med ett glas Sprite och lite chips.


Karin fick fruktfat med frukt i av mig i present och verkade
ju nöjd med detta.


Jag mumsade på en hembakad muffin med glasyr
och strössel!


Vissa åt tårta, Klas verkar fundera över livet


Jag lekte med Karins gulligull-kattunge Alfons


Vi lekte med presentsnören. Här leker han med sin lilla gull-tass.


Klas tog ett trevligt motljusfoto på mig.

I brist på annat att skriva om så tipsar jag om Yoggis supergoda drömyoghurt. Förpackningen innehåller fyra stycken yoghurtar med olika smaker; kokos, vit persika - vit choklad, ananas - papaya och medelhavsfrukter. Min favorit är den som smakar kokos för den smakar som kokosglassen man får i Spanien som serveras i en kokosnöt. Så himla gott!


God yoghurt!


God glass

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något såhär på Internationella kvinnodagen om just detta ämne men har jag en blogg som i alla fall några läser varje dag så får jag väl ändå bidra med något. Lägger därför ut en text som jag skrev till min c-uppsats som handlar om hur våldtagna kvinnor upplever tiden efter våldtäkten och hur deras omvårdnadsbehov ser ut på en akutmottagning. Texten var menad till bakgrunden i uppsatsen men under korrekturprocessen togs delar av den bort och omarbetades. Jag publicerar här orginaltexten som förvisso är ganska lång men viktig. Den handlar om samhällets syn på våldtäkt som i mina ögon är fullkomligt förkastlig. Håll till godo.

Många feminister är överens att den syn vi har på våldtäkt, våldtäktsoffret och våldtäktsmannen bottnar sig i det ojämställda samhälle vi lever i där kvinnan ständigt underordnas mannen. En central feministisk tanke är att kön måste betraktas som politiskt då kön är det som legitimerar kvinnans underordning och mannens överordning (Wendt Höjer och Åse, 2003)

Wendt Höjer och Åse (2003) menar att mannens makt över kvinnan tillåter honom att definiera vad som är sex och hur sex ska gå till för att det ska vara sex. Om en våldtäkt har ägt rum eller inte bedöms enbart utifrån mannens perspektiv. I det ojämlika samhälle som råder så blir sexualiteten ett uttryck för den manliga normen. Mäns sexualitet kopplas samman med termer såsom överordning, makt och kontroll. Kvinnas sexualitet kopplas samman med maktlöshet och tillgänglighet för män. Wendt Höjer och Åse menar att själva förutsättningen för ett jämlikt samhälle är att sambandet mellan sexualitet, våld och kvinnoförtryck måste komma upp till ytan och diskuteras och ifrågasättas.

Även Boëthius (1990) beskriver vilken skev syn samhället har på våldtäkt. Hon menar att våldtäkt är den grövsta kränkning man kan utsätta en annan människa för. Hon beskriver olika strukturer i samhället som påverkar vår syn på våldtäkt. Hon tar upp både synen på våldtäktsmannen och på våldtäktsoffret. Vad som framgår tydligt i hennes diskussioner är att samhället, och där ingår allt från rättsväsendet till vanliga människor, till varje pris vill komma fram med teorier som ursäktar gärningsmannens beteende och som lägger skulden på offret. Man vill gärna utmåla gärningsmannen som en ensam galning som överfaller och våldtar kvinnor i parker eller i mörka gränder. Detta även om statistiken helt talar mot denna bild, enligt Widding Hedin (1997) sker majoriteten av våldsbrott och sexualbrott mot kvinnor i det egna hemmet och gärningsmannen är oftast någon hon känner. Enligt statistiken är alltså den farligaste plats en kvinna kan vistas på sitt eget hem, inte i en öde park mitt i natten. Hos offret letar man gärna upp omständigheter som man menar utgör själva grunden för att hon får ta på sig en del av skulden. Det kan vara att hon hade på sig fel kläder, var berusad eller inte sa nej på rätt sätt.

Något som Boëthius (1990) beskriver som det mest provocerande i hela debatten kring våldtäkt är påståendet att alla män är potentiella våldtäktsmän. Detta påstående får män som aldrig skulle kunna tänka sig att begå ett sådant brott att totalt vända sig bort från hela debatten. Detta tror Boëthius (1990) beror på föreställningen om att det är kvinnor i stort som myntat detta uttryck för att svartmåla alla män. Men Boëthius (1990) menar att det är precis tvärtom. Det är den samhälleliga moralen som står för detta uttryck och att det är kvinnor som allra främst bortser från det. Det är nämligen kvinnor som följer med män de knappt känner hem efter en utekväll, det är kvinnor som låter sig bli hemskjutsade av ytliga bekantskaper, det är kvinnor som går med på att träffa ex-maken eller ex-pojkvännen trots att förhållandet må vara knaggligt. Varje dag bortser kvinnor från påståendet att alla män är potentiella våldtäktsmän utan väljer istället att anta att män är människor man kan lita på och känna sig trygg med. Naturligtvis stämmer detta nästan alltid. Men de gånger det inte stämmer, de gånger då mannen visar sig vara en våldtäktsman är det inte sällan man får höra samhället leva upp till detta allmänt vedertagna påstående att alla män är potentiella våldtäktsmän genom att lägga skulden på kvinnan och mena att hon faktiskt får skylla sig själv. Hon borde ju inte ha liftat, hon borde ju inte ha följt med honom hem, hon borde ju inte ha haft på sig den där kjolen etc.

En sak som Boëthius (1990) också tar upp är vilka termer man använder sig av när man diskuterar dessa frågor på politisk nivå. När man talar om våldet i samhället hör man ofta termen kvinnovåld. Med kvinnovåld menar man alltså våld som riktas mot kvinnor. Boëthius ifrågasätter denna term starkt i och med att majoriteten av dem som utför våld mot kvinnor faktiskt är män. Hon menar att en mer korrekt term vore att kalla det mansvåld. Genom att beskriva detta problem som kvinnovåld kopplar man samman ordet våld med offret istället för att koppla samman gärningen med gärningsmannen.

Referenser:

Boëthius, M-P. (1990) Patriarkatets våldsamma sammanbrott- & varför våldtäkt finns. Stockholm: Bonniers

Wendt-Höjer, M. &Åse, C. (2003) Politikens paradoxer - En introduktion till feministisk politisk teori. Lund: Academia Adacta

Widding- Hedin, L. (1997) Det kan hända vilken kvinna som helst- En handbok om bemötandet av kvinnor som blivit utsatta för misshandel och sexuella övergrepp. Göteborg: Anamma Facklitteratur

Min systers pojkvän heter Niklas. Han är alltså min nästan-svåger, de är ju inte gifta än liksom. Han är även den storebrodern jag aldrig fick. Ni vet, han retas och hittar på smeknamn, filmar mig i olika pinsamma situationer och lägger ut på Youtube och försöker kittla mig när tillfälle ges.

Men han är också världens snällaste. Framför allt mot min syster men också mot mig. Jag får alltid hänga hemma hos dem och spela Nintendo Wii, han ger alltid goda råd och är en bra lyssnare. Ett exempel på hans snällhet är det som hände igår. Jag var hemma hos dem på blixtvisit och började klaga över att min mp3-spelare hade pajat. Jag är ganska beroende av den och går alltid runt med hörlurar var jag är ska. Då säger Niklas att han kanske har någon gammal som ligger och skräpar som jag kan låna tills vidare. Jag tänkte någon såndär liten sak som får plats med typ 150 låtar och som han kanske hade fått gratis i en tidning. "Jättesnällt" svarade jag.

Men det var ingen gammal sak han hade. Jag fick låna en Ipod av honom. Okej, för många kanske det är en ganska obetydlig sak men oteknisk och omodern som jag är har jag aldrig ägt en Ipod och tyckte att detta var helt fantastiskt. "Äh" sa Niklas. "Den är ju typ flera år gammal". Det struntar jag i och är nu sjukt nöjd och glad över detta.

Så tack Niklas för att du helt enkelt är världens snällaste och bästa brother-in-law!


Niklas och jag

Jag antar att ingen har missat det här med barnläkaren på Karolinska som har häktats för dråp av ett spädbarn som avled  förra året på sjukhuset. Nu har jag ingen koll på exakt vad som har hänt eftersom det mesta är sekretessbelagt och har bara fått information via media så jag kanske inte borde uttala mig. Men jag gör det lite i alla fall.

Jag måste ändå anta att alla som arbetar inom sjukvården, inklusive jag själv, har som sitt yttersta mål att främja patienternas hälsa. Därför bär det mig emot att rakt av tro på vad åklagaren har att säga i detta fallet. Det uppkommer tyvärr situationer när inga mediciner eller behandlingar längre hjälper och man måste till slut komma fram till den punkten när man bestämmer sig för att inte längre ge kurativ vård (botande, behandlande) utan ger istället palliativ vård (lindrande). Vad jag har förstått så var barnet i fråga för tidigt fött och hade stora skador på hjärnbarken vilket innebär att även om barnet överlevde så kan man undra vilken typ av livskvalitet det barnet skulle få.

Tydligen bestämdes det att barnet skulle kopplas ur sin respirator. Ett beslut som man inte tar om man tror att patienten har en rimlig chans till överlevnad. I skedet som följde var sjukvårdspersonalens huvudsakliga uppgift att lindra barnets lidande tills det att det avled. Vid sådana här situationer vare sig det rör sig om små barn eller gamla människor som exempelvis dör i cancer så är det rutin att man ger smärtstillande oftast i form av morfin då patienterna inte sällan har väldigt ont. Man ger även ångestdämpande för att just dämpa den ångest patienten kan uppleva. När det gäller morfin så kan man ofta ge väldigt höga doser till denna typ av patienter då toleransen av morfinet står i relation till hur stor smärta man lider av. Alltså den dosen morfin som ges till exempelvis en människa som är döende i cancer lindrar dennes smärta men skulle antagligen ta livet av en fullt frisk människa.

Här menar alltså åklagaren att den häktade läkaren har gett för hög dos morfin som följaktligen har lett till att barnet har dött. Man menar att hon gjort detta medvetet genom aktiv dödhjälp som är olagligt i Sverige. Jag kan köpa att barnet möjligen har fått en för hög dos morfin. Men jag har svårt att tro, och jag hoppas att det inte är så att detta har skett medvetet. Alla patienter är unika och därför finns det ingen exakt riktlinje att följa när det gäller läkemedelsdoseringen. Att morfinet kan ha förkortat barnets liv är mycket möjligt men då handlar det säkerligen om några timmar eller något dygn. Och hade barnet inte fått morfin så hade detta kunnat innebära en väldigt plågsam död.

Vad som skrämmer mig med det här fallet är den sinneslösa häxjakt som bedrivs av media på den här läkaren. Jag är rädd för att det kommer att leda till att läkare i framtiden kommer vara mer begränsade när det gäller smärtlindring i vård vid livets slutskede vilket då kan komma att drabba patienter som inte blir tillräckligt smärtlindrade.

Som sagt så vet jag inte exakt vad som har hänt och jag kanske får äta upp de här orden om det visar sig att den här läkaren är skyldig till anklagelserna. Men jag hoppas ändå att det hela snarare beror på missförstånd och dålig kommunikation mellan föräldrarna och personalen och att den här läkaren bara försökte lindra sin patients lidande på bästa sätt. 

Har bestämt mig för hemmakväll i sällskap med mig själv ikväll. Har liksom varken fysisk eller mental ork att gå ut och vara social idag överhuvudtaget. Istället ska jag baka något mumsigt och titta på film. Ska äntligen se "Låt den rätte komma in". Läste boken i höstas och tyckte verkligen att den var helt fantastisk men kom aldrig för mig att se den på bio men nu har den kommit på dvd. Ska även se "Twilight" så att det blir ett fint vampyrtema på kvällen. Tänker dock dricka cola och inte blod.


Mitt sällskap för kvällen liksom

Konstig dag idag. Har varit barnvakt hela natten så jag steg således upp klockan halv sju imorse (i och för sig sovmorgon för mig numera) för att göra iordning barnen för skolan. Sen åkte jag till Solna centrum och handlade och var hemma strax innan elva. Hade då tänkt storstäda men råkade lägga mig sängen och somnade såklart och sov i typ tre timmar. Så jag får städa nu istället.

En bra sak med dagen är att jag ju definitivt har jobb i sommar. De ska skicka anställningsbevis och sånt till mig nästa vecka. Tjoho!

Ska fixa lite här hemma nu så kanske jag kommer på något roligare att skriva lite senare.

Har försummat typ alla sociala relationer inklusive bloggen den senaste veckan känner jag. Men så brukar det bli första veckan på en ny praktikperiod. Inte nog med att man måste stiga upp mitt i natten så är man helt slut när man kommer hem då man för det första har jobbat en hel dag plus ansträngt sig socialt hela tiden för att vara trevlig och göra ett bra första intryck.

Idag har varit en okej men ganska outvecklande dag. Det var tydligt bestämt på förhand att vi studenter ska gå en dag med en undersköterska och idag var det min tur. Jag har ju då jobbat som undersköterska så att arbetsuppgifterna är ju ganska självklara. Jag gick med en snäll kvinna som var väldigt mån om att förklara hur allt skulle gå till och hur man bör utföra vissa moment på bästa sätt. Hela morgonen svarade jag "Jag vet" till allt som hon sa mest för, ja jag vet ju hur man gör. Men efter ett tag kände jag mig så himla dryg åt att jag då redan visste allt hon ville förklara så då bytte jag ut "Jag vet" till ett intresserat och något överraskat "Jasså!?". Men det var ju inte bättre. Då framstod jag ju bara som en idiot som typ är sjukt dålig på sitt jobb. Men imorgon blir ordningen i alla fall återställd då jag ska gå med sjuksköterska igen.

Även helgen är planerad. Om det nu är så mycket att planera. Den ska ägnas främst åt barnpassning men även av storstädning av lägenheten plus ett försök till att ta igen så mycket förlorad sömn som är möjligt. Hade tänkt gå ut på lördag men känner inte riktigt att känslan infinner sig så jag tänker istället spendera kvällen i en stor soffa i Stocksund med tre ungar och någon bra film.

Nu ska jag kvällsfika eftersom jag är lite småhungrig då jag råkade äta middag klockan halv fem. Flingor, mjölk och jordgubbar. Och en kopp te på det.

Idag har varit en mycket bättre dag än igår. Har inte varit lika trött och har inte varit lika nojjig på praktiken så det har faktiskt gått bra. Alla är jättegulliga där och jag tror faktiskt att jag kommer att trivas alldeles utmärkt. Jag delade rätt mediciner, kopplade rätt slangar och fick komplimanger om att det inte gjorde alls ont när jag gav sprutor. Sånt är ju alltid trevligt.

Just nu har jag gått in i en av mina vanliga hemmafru-komor och tvättar, städar och lagar köttgryta. Så som sagt, bättre sinnestämning idag.

Inatt blev det inte många timmars sömn. Det har visat sig på lite olika sätt under dagen:

• Jag höll nästan på att döda en gubbe på bussen som jag tog från Södermalm till Fridhemsplan idag. Han pratade oavbrutet med en jättestörig röst om fullkomligt ointressanta saker. Min huvudvärk blev bara värre och värre för varje ord han sa. Jag satt och tänkte ut på vilket sätt jag borde slå till honom så att jag skulle få tyst på honom. Man kan säga att all form av tålamod och logik tydligen försvinner när jag är trött.
• Jag vandrade runt i nästan en timme inne på Daglivs på Fridhemsplan för att köpa något att äta till middag och till lunch imorgon. Jag kom hem med mjölk, ett äpple, ett paket tuggummi och lite spaghetti. Jag har ingen aning om vad min tanke var och även jag som är ganska bra på att laga mat tvivlar på att jag kan åstadkomma något ätbart med ovannämnda ingredienser.
• Jag sov mig rakt igenom min tvättid som jag hade bokat och som jag verkligen behövde. Konstig, omatchande outfit med fula trosor får det alltså bli imorgon då.
• Jag försökte föra ett telefonsamtal med min mamma för en stund sedan. Jag kan minnas att hon ställde frågor, är dock osäker på vad jag gav för svar. Förlåt mamma.

Tänker helt enkelt undvika fler missöden genom att gå och lägga mig nu med en gång.

Jag hatar första dagen på ett nytt ställe. Jag ser mig själv ändå som en väldigt social person som oftast gör ett ganska bra intryck och de flesta verkar tycka att jag är trevlig. Men första dagen på nya ställen är jag alltid lite reserverad och lite vaksam. Likaså idag. Jag hatar att man inte känner någon, man vet inte var någonting ligger så man går hela tiden åt fel håll. Man har ingen koll på rutiner så man kan inte förbereda sig på vad som kommer härnäst. Allt detta kombinerat gör att man känner sig som en idiot.

Jag går min sista termin och är klar om bara några månader. Jag är faktiskt ganska duktig på mitt jobb, eller ja blivande jobb. Ändå blir jag helt handlingsförlamad första dagen på praktiken. Alltid. Jag skulle dela mediciner idag. Något som borde ta typ en och en halv minut att göra. Det tog mig typ tio minuter bara för att jag var så himla nojjig att jag skulle göra fel så jag var tvungen att dubbelkolla allting hela tiden. (Min värsta tvångstanke, att jag ska döda en patient för att jag råkar ge fel dos)

Jag hade i alla fall en snäll handledare och stället i sig verkar mysigt och fint. Ska bara komma över min första dag-/prestationsångest så kommer det säker att bli jättebra. Sen kan det nog hjälpa att man har sovit mer än 5 timmar om man vill göra ett bra jobb. Så jag kan ju ta tillfället i akt och säga att om ni på något sätt vill kommunicera med mig idag så gör det innan klockan nio för efter det vill jag ligga i min säng och försöka sova.

Idag känner jag mig ganska så trött av ganska så förklarliga skäl då jag inte har sovit så mycket inatt. Vad som just nu känns lite tungt är att jag måste ta en tunnelbana imorgon bitti klockan 06.24 för att hinna till min praktik. Detta är tyvärr inte en engångsföreteelse utan kommer istället vara del av ett återkommande mönster som kommer att pågå i två månader.

Sjukvårdens arbetstider hänger så inte ihop med min morgontrötta kropp och det faktum att jag inte känner mig som en människa förrän tidigast klockan nio på morgonen. Så fortsättningsvis när ni frågar mig hur det är med mig kan ni säkerligen räkna med att få följande svar: "Trött".

Festen igår blev otroligt lyckad! Hade grymt kul och kom inte förrän klockan var nästan 5. Det enda negativa med kvällen var när jag nästan förfrös mina tår på promenaden från Söder Mälarstrand till Slussen. Men förutom det så var kvällen precis så bra som jag hade hoppats på!


Födelsedagsbarnet!


Snygg syster


En till snygg syster


Kattis performance var det bästa på hela kvällen. Jag undrar
när skivkontraktet kommer! Fab!




Världens godaste daimtårtor, dagen till ära med glitter och tomtebloss!


Jepp de slank ner ganska så snabbt.


The dancing queens


Henrietta underhöll på sitt sätt


Mats och Karin dansade tjusigt


Jag och Niklas äter salta pinnar.

Men som sagt en mycket lyckad kväll! Nu ska jag bara försöka reda ut det trassel som tidigare har varit mitt hår och som nu bara är en obehaglig massa på huvudet. Balsam here I come.