Viva la vida

Har haft en mycket trevlig kväll tillsammans med min kära vän Anna. Vi köpte sallad på den lokala pizzerian här i Västra skogen vid 8-tiden och har sedan dess suttit vid mitt köksbord och babblat om allt möjligt. Det enda negativa med kvällen var när jag under en livlig diskussion kring kanske droger eller möjligen relationer råkade spilla rödvin över min vita t-shirt som jag har på mig. Det fick mig att tänka på det där med kroppsspråk. (som var andledningen till rödvinsolyckan)

Jag har ärvt mitt kroppsspråk från min pappa. Jag har ett väldigt yvigt kroppsspråk som framför allt tar sitt uttryck i konstiga hand- och armrörelser som säkert mer än ofta inkräktar på människors privata sfär. Pappa är precis likadan. En gång när vi var i Spanien i kanske Valencia eller San Sebastian så skulle pappa fråga någon okänd spanjor efter vägen till hotellet. Jag och extrasyster Sanna satt kvar i bilen och kunde därmed inte höra konversationen mellan pappa och den hjälpsamme spanjacken. Man skulle ju, rent objektivt, kunna tro att den vägvisande spanjoren var den som skulle använda sig av flest yviga handgester och galet kroppsspråk. För det första av den anledningen att han var spanjor och att det är liksom det som de brukar syssla med. För det andra för att det var ju faktiskt han som skulle visa vägen. Men icke...

Min pappa är från Småland. Jag vet inte säkert men mitt intryck av smålänningar är inte att de är det typ av folkslag som profilerar sig som de mest utsvävande och galna när det gäller just kroppsspråk. Man kan säga att min far är en pionjär, en jäkla rebell helt enkelt när det gäller detta internationella sätt att kommunicera på. Och herregud vad han överglänste denna spanjor som jämför med pappa framstod som en blyg och obekväm smålänning när han skulle ge Señor Collin den korrekta vägbeskrivningen till vårt hem för den natten. Pappas armar och händer rörde sig som lejon i vild jakt på ett åtråvärt byte.

Det tog några år för mig att inse att jag beter mig precis likadant när jag hamnar i en diskussion som engagerar mig lite för mycket. Och därför är det ju inte så förvånande att jag råkar hälla rödvin över hela mig om jag deltar i intressanta konversationer samtidigt som jag förtär denna dryck. Ska hädanefter införa mat- och dryckförbud när det är dags för mig att diskutera något viktigt.