Viva la vida

Men sega jäkla Mia liksom. Om tolv timmar går jag på skånsk mark och jag har fortfarande inte packat. Borde rimligtvis sätta igång med det nu. Har dock varit en lång dag så jag skyller min tröttkoma på det. Upp fem imorse som vanligt, jobbade hela dagen. Jäkla färdtjänsten tappade bort min patient och kom tillbaka två och en halv timme för sent med ursäkten om att "Det tar ju ett tag att köra". Jo, det är ju ändå ganska långt mellan Södersjukhuset och Ersta sjukhus. Mycket trafikljus och skarpa kurvor på Ringvägen liksom. Sen gick jag till skolan och satt där och fixade med en massa saker, lämnade in en uppgift och lånade sjutton böcker om palliativ vård som jag ska släpa med mig ner till Skåne. Efter det åkte jag till Skanstull för att göra ett muffinsinköp på Muffinsfabriken till min mor som sitter med svårt muffinsberoende nere i den skånska myllan. Sen åkte jag hem och har sedan dess suttit i min säng och stirrat framför mig. Ska nu samla ihop lite kläder och sånt där man brukar ha med sig när man reser och stoppa dessa saker i lämplig väska.

Har dock redan checkat in på min flight. Man kunde göra det över internet och bestämma plats och allt sånt. Himla fiffigt. Men eftersom jag är något av en konservativ resenär så litar jag ju inte på att det har funkat så jag lär ju ändå åka till Arlanda alldeles för tidigt imorgon bitti. Jag gillar att resa bort men gillar inte själva resandet. Speciellt inte när man reser ensam vilket jag nästan alltid gör. Man måste släpa tunga väskor, sitta och vänta på olika ställen och ta sig fram och tillbaka till olika flygplatser som alltid ligger för långt bort. Får dock skjuts från Ängelholm till Helsingborg imorgon. Min snälla pappa kommer i sin fina stora Volvo och hämtar mig. Det är himla fint det där med föräldrar ibland måste jag säga.

Nej nu ska jag knäppa på min organisatoriska hjärnhalva och packa kappsäcken.