Viva la vida

Alltså den här jäkla snön. Jag gillar det verkligen inte. Det känns som att snön försöker psyka mig så att jag ska tappa förståndet och typ go bananas så att jag blir tvångsintagen. Så fort den har smält och jag drar en lättnadens suck så är den där igen. Jag hatar snö, det är liksom allmänt vedertagen fakta. Jag tycker inte att det är fint, att det gnistrar, att det blir ljusare och yada yada yada och alla andra argument som de jäkla snöälskarna alltid försöker komma med när jag delger min åsikt gällande detta. Jag tycker det är kallt, man måste gå som en jäkla idiot så att man inte trillar, man måste ha på sig fula kläder och skor för att inte förfrysa, trafiken försenas osv. Nej, barmark is the shit.

Idag när jag ska gå ut, vilket jag tyvärr måste då mitt kylskåp ekar väldigt tomt, ska jag titta väldigt ondsint på snön. Jag ska hytta med näven och utropa att jag utmanar snöjäkeln! Jag vägrar finna mig i denna misär så istället sätter jag mig på ett plan till Spanien om några veckor, där finns ingen snö. Där har man liksom fattat grejen som ingen här verkar förstå. Det är besynnerligt det där egentligen, hur tänkte de första människorna som bosatte sig i den här delen av världen?

"Nej men det här blir väl mysigt. Inte för att vi har några hus, elektricitet har inte uppfunnits än, vi har knappt något normalt att sätta på kroppen förutom diverse djurhudar men vadfan vi testar väl? Det är ju ändå varmt typ 10 dagar om året så att det jämnar nog ut sig i slutändan".

Jäkla stolpskott var vad de var.