Tvillingsjälsshopping
Idag fick jag lite tid över innan jag skulle till skolan och då jag befann mig på Drottninggatan tänkte jag att jag skulle ta tillfället i akt att gå lite i affärer. Är ju mest fattig som en kyrkråtta nuförtiden men i och med att jag har suttit barnvakt så mycket på senaste tiden att jag börjar känna mig som fräulein Maria i "The Sound of Music" så tänkte jag att jag kunde kosta på mig en klänning som jag kan ha på mig på mitt födelsedagskalas på lördag.
Sagt och gjort så gick jag in på H&M och såg genast en mycket tjusig klänning som jag direkt förälskade mig i. Jag provade den och den satt som gjutet (om nu en t-shirtklänning i bomull kan sitta gjutet). Den kostade endast 300 riksdaler och eftersom jag dessutom hade fått en rabattkupong på 20 % så tvekade jag inte utan slog till.
Glad över mitt nya inköp gick jag ur affären och ringde min syster. Hon jobbar nämligen precis vid Drottninggatan och tänkte att hon kanske var ute och cruisade på sin lunchrast. När jag fick tag på henne hade hon precis kommit tillbaka från jobbet. "Tur att vi inte stötte på varandra, har precis varit nere på Drottninggatan och köpt födelsedagspresent till dig", skrattade hon i telefonen. "Haha", sa jag. "Jag har i alla fall köpt en klänning som jag ska ha på mig på lördag. Den är jättefin!" Då bad hon mig beskriva klänningen. Det gjorde jag. Sen blev det för en stund ganska tyst i luren.
"Men ungjäkel, jag har ju precis varit nere på jäkla H&M och köpt EXAKT den klänningen till dig!" "Oj då...", svarade jag.
Så himla stört, vi har alltså varit inne i varsin H&M-butik som ligger mitt emot varandra på samma gata och köpt samma klänning till mig vid exakt samma tidpunkt. Jag såg dock detta som ett tecken från Gud att vi är mycket fina systrar som känner varandra såpass väl att vi inte behöver några önskelistor för att räkna ut vad vi ska ge varandra i födelsedagspresent.
Jag lämnade istället tillbaka min nyinköpta klänning, lovade syster att jag skulle glömma allting om den tills på torsdag och införskaffade mig istället en partyväska, ett halsband och ett par örhängen.
Finfina saker!
Sagt och gjort så gick jag in på H&M och såg genast en mycket tjusig klänning som jag direkt förälskade mig i. Jag provade den och den satt som gjutet (om nu en t-shirtklänning i bomull kan sitta gjutet). Den kostade endast 300 riksdaler och eftersom jag dessutom hade fått en rabattkupong på 20 % så tvekade jag inte utan slog till.
Glad över mitt nya inköp gick jag ur affären och ringde min syster. Hon jobbar nämligen precis vid Drottninggatan och tänkte att hon kanske var ute och cruisade på sin lunchrast. När jag fick tag på henne hade hon precis kommit tillbaka från jobbet. "Tur att vi inte stötte på varandra, har precis varit nere på Drottninggatan och köpt födelsedagspresent till dig", skrattade hon i telefonen. "Haha", sa jag. "Jag har i alla fall köpt en klänning som jag ska ha på mig på lördag. Den är jättefin!" Då bad hon mig beskriva klänningen. Det gjorde jag. Sen blev det för en stund ganska tyst i luren.
"Men ungjäkel, jag har ju precis varit nere på jäkla H&M och köpt EXAKT den klänningen till dig!" "Oj då...", svarade jag.
Så himla stört, vi har alltså varit inne i varsin H&M-butik som ligger mitt emot varandra på samma gata och köpt samma klänning till mig vid exakt samma tidpunkt. Jag såg dock detta som ett tecken från Gud att vi är mycket fina systrar som känner varandra såpass väl att vi inte behöver några önskelistor för att räkna ut vad vi ska ge varandra i födelsedagspresent.
Jag lämnade istället tillbaka min nyinköpta klänning, lovade syster att jag skulle glömma allting om den tills på torsdag och införskaffade mig istället en partyväska, ett halsband och ett par örhängen.
Finfina saker!
Kommentarer
Trackback
