Bebis?
Inatt drömde jag en dröm. Ni vet en sån där dröm som känns helt verklig. I drömmen var jag gravid i typ 5:e månaden och detta var en helt självklar grej för alla inblandade. Jag var också väldigt lycklig och glad över detta och gick runt och pratade med min bebis hela tiden. Jag köpte olika bebisgrejer och planerade för namn och dylikt. Jag kände mig sådär rofylld och kvinnlig som jag då antar att gravida kvinnor känner sig.
Min tanke är då att att det ligger någonting bakom den här drömmen. Jag tror inte jättemycket på drömtydning men jag har ändå en teori kring det här. Den där känslan som jag hade i drömmen har jag nämligen erfarit en gång tidigare men då i vaket tillstånd. Det var i höstas när jag gjorde praktik på en barnavårdscentral och en mamma kom dit med sin 4-dagars bebis. Hon skulle skriva på några papper och lite annat och då höll jag bebisen medan hon fixade. Jag har hållt bebisar många gånger innan och alltid tyckt att de är allmänt gulliga men det här var något helt annat. Det var som att en instinkt jag inte visste om att jag hade inom mig vaknade till liv och typ skrek: "Fortplanta dig! Nu!!" Det låter helt sjukt men det kändes liksom fullständigt naturligt att jag borde ha en egen bebis.
Jag har läst någon gång att kvinnor är som mest fertila i början av 20-års åldern. Min teori är därför att min kropp och mina urkvinnliga instinkter (om det nu finns några sådana) försöker säga till mig att jag borde skaffa barn då jag har nått min "peak" och från och med nu går det bara utför typ. Vad mina urkvinnliga instinkter dock har missat är att jag är singel, student, har en inkomst på ca 8000 i månaden och bor på 23 kvadratmeter. Alltså inte riktigt läge för det där med barn.
Lite obehagligt dock att ens undermedvetna uppenbarligen vill att man ska bli småbarnsmamma när man själv mest är sugen på att sova till tolv, gå ut och dansa med sina kompisar på nätterna och dricka öl typ.
Ska iväg och sitta barnvakt nu. Får hoppas att 4-åringen ger mig en smäll till i huvudet så att de där instinkterna går och lägger sig i alla fall några år till. Herregud.
Min tanke är då att att det ligger någonting bakom den här drömmen. Jag tror inte jättemycket på drömtydning men jag har ändå en teori kring det här. Den där känslan som jag hade i drömmen har jag nämligen erfarit en gång tidigare men då i vaket tillstånd. Det var i höstas när jag gjorde praktik på en barnavårdscentral och en mamma kom dit med sin 4-dagars bebis. Hon skulle skriva på några papper och lite annat och då höll jag bebisen medan hon fixade. Jag har hållt bebisar många gånger innan och alltid tyckt att de är allmänt gulliga men det här var något helt annat. Det var som att en instinkt jag inte visste om att jag hade inom mig vaknade till liv och typ skrek: "Fortplanta dig! Nu!!" Det låter helt sjukt men det kändes liksom fullständigt naturligt att jag borde ha en egen bebis.
Jag har läst någon gång att kvinnor är som mest fertila i början av 20-års åldern. Min teori är därför att min kropp och mina urkvinnliga instinkter (om det nu finns några sådana) försöker säga till mig att jag borde skaffa barn då jag har nått min "peak" och från och med nu går det bara utför typ. Vad mina urkvinnliga instinkter dock har missat är att jag är singel, student, har en inkomst på ca 8000 i månaden och bor på 23 kvadratmeter. Alltså inte riktigt läge för det där med barn.
Lite obehagligt dock att ens undermedvetna uppenbarligen vill att man ska bli småbarnsmamma när man själv mest är sugen på att sova till tolv, gå ut och dansa med sina kompisar på nätterna och dricka öl typ.
Ska iväg och sitta barnvakt nu. Får hoppas att 4-åringen ger mig en smäll till i huvudet så att de där instinkterna går och lägger sig i alla fall några år till. Herregud.
Kommentarer
Trackback
