Viva la vida

Jag börjar verkligen bli trött på vintern nu. Jag brukar i och för sig börja tröttna på vintern redan i början av november men nu beror min klagan inte enbart på kyla, mörker och snöslask. Jag har ju kommit fram till att jag är allergisk mot vintern. Alltså fysiskt allergisk.

Vi kan ju börja med mitt hår där den första allergiska reaktionen yttrar sig. Jag har verkligen typiskt skandinaviskt hår med många men tunna hårstrån. De senaste veckornas torra, kalla väder har gjort mitt hår alldeles galet. Det är helt elektriskt precis hela tiden, spelar ingen roll hur många olika produkter som jag häller i, det spelar ingen roll. Hårstråna står åt olika håll och jag ser oftast inte klok ut.

Det andra problemet jag har är min hud. Eller hudkostym som vi säger inom sjukvården, vilket för övrigt är ett mycket roligt och helt absurt ord. Min hudkostym är i alla fall torr, blek och blå. Jag smörjer och smörjer med allehanda krämer och oljor men det hjälper inte ett dugg. Kliar gör det också.

Det tredje och sista beviset på min vinterallergi som jag för övrigt tycker är det värsta är mina naglar. Inte för att jag egentligen någonsin har haft några tjusiga naglar eller händer för den delen, jag är egentligen bara lik min mamma till skillnad från mina systrar om ser ut som pappa. Det enda skönhetsdrag jag ärvde av pappa var hans fyrkantiga, korta händer med prinskorvsliknande fingrar. Men jag brukar i alla fall kämpa lite med nagellack och då brukar det bli lite fint. Ibland har jag till och med lyckats få till sådana där fina och långa naglar. Men inte nu, det är helt fruktansvärt. De bara går sönder och delar sig hela tiden.

Baserat då på ovanstående fynd så tycker jag att det är helt uppenbart att jag inte är menad för vintern och tycker därför att den borde ta slut illa kvickt.