Viva la vida

Idag avskedsfikade jag, Jennifer och Sofi med anledning av att de ska lämna landet. När vi hade fikat en stund räcker de över ett jättefint inslaget rosa paket till mig. -Varför då? undrade jag överraskad men glad. -Jo, vi tänkte ju att nu åker vi bort ett tag och då kommer vi inte kunna prata lika ofta och då kanske det här är något du kan komma att behöva, menade de.

Nyfiket öppnade jag det fina paketet och såg då att det tydligen rörde sig om en bok. Kanske någon spännande deckare, eller en engagerande dokumentärroman kanske? Icke det. Jag fick den här:



Herregud, vad ska man säga när ens sopiga romanser är så tragiska så att ens närmaste vänner inte ser något annat val än att gå och köpa en självhjälpsbok som då tydligen utlovar hjälp till att hitta drömprinsen. Jag ska inte svika dem, ska läsa boken cover to cover och förhoppningsvis kommer jag vara mindre neurotisk när de kommer hem igen.

Men jag älskar ändå mina vänner. Mitt i all deras planering och packningskaos hinner de ändå ta en paus och tänka: "Shit, vi kan inte bara lämna Mia därhän på det här sättet. Då kommer det ju med all säkerhet gå åt helvete. Vi måste ändå ta vårt personliga ansvar för hennes kärleksliv."

Jag tackar och bugar.