Viva la vida

Jag känner ju en viss förkärlek inför det här med att laga god mat. Hela processen tilltalar mig. Planera vad man ska laga, skriva inköpslista, gå till mataffären och botanisera och slutligen då laga maten. Finns ingenting som är så tillfredsställande som att få till en god maträtt och hitta den perfekta smakbalansen mellan kryddor och råvaror.

Idag blev jag sugen på kött. Det är väldigt sällan jag äter kött då det såhär i finanskristider i kombination med studentinkomst är alldeles för dyrt för min blygsamma budget. Då är det trevligt när ens lokala snabbköp rear ut fina entrecôter för en billig penning. Jag gjorde alltså ett klipp i affären och gick sedan hem för att tillaga dessa fina bitar. Till dem gjorde jag potatis i ugn med en marinad av honung, balsamicovinäger och olivolja, smör- och vitlöksfrästa champinjoner och en grönsallad till detta.

So far so good menar jag men nu kommer jag då till den lite tråkigare biten. Jag bor ju som kanske är bekant själv i min lilla lägenhet och detta är ju visserligen inte något enbart negativt men i just sådana här situationer så hade det ju varit trevligt att faktiskt få avjuta min lyxmiddag tillsammans med någon annan.

Istället tände jag ett ljus, dukade lite extra fint med servett och avnjöt maten framför tv:n. Fint. Men ändå lite sorgligt...