Det där med att rösta i demokratiska val
Har fått mitt röstkort inför EU-parlament i brevlådan. Där står det ju då var någonstans det är meningen att man ska gå på valdagen för att rösta. Det var då jag insåg hur dålig kunskap jag har om mitt närområde. Jag har nämligen ingen aning om var det är meningen att jag ska gå den 7:e juni. Har ju faktiskt bott här i Solna i snart ett år så det känns ganska pinsamt. Alltså ännu en anledning till att jag ska bege mig ut på upptäcksfärd i grannskapet som sträcker sig längre än promenaden på 30 sekunder från huset till tunnelbanan.
En annan rolig röstningsrelaterad historia var förra gången det var val till EU-parlamentet. Det var första gången jag någonsin röstade och var därför inte särskilt erfaren i dessa sammanhang. Hela familjen gick i alla fall tillsammans till Dunkers kulturhus i Helsingborg där jag var ombedd att rösta den gången. När vi steg in i lokalen stod det några personer bakom bordet där alla valsedlar låg och de började genast ropa: "Maria C? Maria C?". Jag blev totalt vettskrämd och svarade med darrande röst "Ja, det är jag." Jag hann förbanna min ungdomliga naivitet och hela mitt förtroende för det svenska samhället raserade då jag fick bevisat för mig svart på vitt att vi ständigt är övervakade och alla förmyndarmänniskor vet precis vilka vi är. Jag kände mig som om jag befann mig i ett grått och dystert Östberlin på 1980-talet och kände mig mycket dyster till mods. Ända tills jag då kom på det uppenbara. Den del av Helsingborg som mina föräldrar bor i och som jag då bodde i benämns i sådana här sammanhang som Maria. Det finns även två delar av Maria, Maria centrum och Maria Norra. I vallokalen fanns det alltså två platser att registrera sig på, Maria C och Maria N. De ville alltså bara kolla så att vi hade hamnat rätt. Hela min familj skrattade så att de grät och jag gick med sur min och blossande kinder fram till bordet och tog min valsedel. Pinsamt liksom.
Men rösta tänker jag göra i alla fall i år igen. Om jag nu hittar till vallokalen vill säga.
En annan rolig röstningsrelaterad historia var förra gången det var val till EU-parlamentet. Det var första gången jag någonsin röstade och var därför inte särskilt erfaren i dessa sammanhang. Hela familjen gick i alla fall tillsammans till Dunkers kulturhus i Helsingborg där jag var ombedd att rösta den gången. När vi steg in i lokalen stod det några personer bakom bordet där alla valsedlar låg och de började genast ropa: "Maria C? Maria C?". Jag blev totalt vettskrämd och svarade med darrande röst "Ja, det är jag." Jag hann förbanna min ungdomliga naivitet och hela mitt förtroende för det svenska samhället raserade då jag fick bevisat för mig svart på vitt att vi ständigt är övervakade och alla förmyndarmänniskor vet precis vilka vi är. Jag kände mig som om jag befann mig i ett grått och dystert Östberlin på 1980-talet och kände mig mycket dyster till mods. Ända tills jag då kom på det uppenbara. Den del av Helsingborg som mina föräldrar bor i och som jag då bodde i benämns i sådana här sammanhang som Maria. Det finns även två delar av Maria, Maria centrum och Maria Norra. I vallokalen fanns det alltså två platser att registrera sig på, Maria C och Maria N. De ville alltså bara kolla så att vi hade hamnat rätt. Hela min familj skrattade så att de grät och jag gick med sur min och blossande kinder fram till bordet och tog min valsedel. Pinsamt liksom.
Men rösta tänker jag göra i alla fall i år igen. Om jag nu hittar till vallokalen vill säga.
Kommentarer
Postat av: Malin
Haha! Älskar den där historien! Maria C liksom! Som att de inte orkar säga Collin utan bara säger första bokstaven i efternamnet. Fab :)
Postat av: Mamma
Ja det är en rolig historia men Du är ju ganska rolig så det passar ju!!! Vi får väl gå tillbaka till Dunkers och säga att Du inte bor här längre...Kram
Trackback
