Viva la vida

Det finns olika sorters böcker som uppfattas på olika sätt. Först finns det den där kategorin böcker som man visserligen kan läsa men som egentligen inte ger så mycket. Det kan ju bero på att boken i sig inte är särskilt bra skriven eller att ens egen sinnesstämning inte klickar med bokens innehåll. Det är böcker som man inte fastnar för, som glöms bort så fort de är lästa. Bakomliggande orsaker kan vara en oinspirerande handling eller att författaren inte känner sina karaktärer och därför blir de heller aldrig levande för läsaren.

Sen finns det böcker som man mer än gärna läser. Vars historia är uppslukande och spännande och man läser ut boken på bara några timmar då man inte kan lägga ner den. Jag tror många människor anser att dessa typer av böcker hör till kategorin "bra" just för ovannämnda anledning. Men en bra och spännande handling behöver per definition inte innebära en bra bok. För dessa böcker, jag tänker på kioskvältare såsom Da Vinci-koden eller Millenium-trilogin, är ju egentligen inte heller böcker som stannar kvar i ens undermedvetna när man är klar med dem. De är snarare som filmer i bokformat. Ett underhållande tidsfördriv som hjälper en att fly verkligheten för en stund men som egentligen aldrig utmanar en. När man läst klart dem känner man sig tillfredsställd och just underhållen.

Slutligen finns det den typ av böcker som slukar en. Som tränger in i varje del av ens medvetande och suddar ut allt annat. Böcker som förändrar sitt sätt att tänka, som får en att längta efter saker man inte visste fanns och som man inte visste att man saknade. Böcker som finns kvar hos en i hela livet och som kan läsas gång efter gång. Böcker som man vill läsa så snabbt som möjligt men som man aldrig vill ska ta slut. Böcker som suger in en i dess verklighet så djupt att man till slut känner det som karaktärerna i boken gör. Ser samma saker, känner samma dofter, blir lycklig och olycklig tillsammans med dem.

Just nu läser jag en bok som tillhör den tredje kategorin. Eller för mig gör den det i alla fall då upplevelsen av en bok är en högst subjektiv känsla. Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag förälskade mig i hans första bok, Vindens skugga. Jag är besatt av den här. Jag har läst hela dagen men undantag för några få pauser. Varje gång jag har gått ifrån boken har jag längtat tillbaka. Men jag gillar känslan. Att något så simpelt som tryckt text på papper kan få en att bortprioritera allt annat för en dag.