Nattligt babbel
Ingen direkt extraordinär dag men ändå trivsam. Hängde med systrarna på dagen med en macka och en cola vid Nytorget. Vi snackade grundlagar, journalistik och hytte med näven åt den fruktansvärt irriterande mopedklubben som tydligen hade någon get together vid torget och skulle köra runt med sina 200 år gamla mopeder som lät därefter.
Sen drog jag norrut närmare bestämt till Stocksund för att sitta barnvakt. Tvingade den ena sjuåringen till att kolla på VH1 och förklarade Madonnas storhet för henne, diskuterade huruvida Coldplay ändå är ett bra band och kom gemensamt fram till att vi båda ogillar mainstream-pop såsom Kylie Minouge. Sen var planen för kvällen att se på Eurovision song contest. Ungarna frågade mig varannan minut från klockan sju vad klockan var och när det hela skulle börja. "Helt klart dedikerade schlagerfans" tänkte jag. Men icke, tolv minuter efter det att programmet hade börjat stensov de alla tre i soffan varpå jag fick bära upp dem till deras sängar. Så gick det med det sällskapet.
Men jag hade det ändå ganska trevligt. Åt mycket olika sorters chips, mycket bra att befinna sig i ett hushåll där en i familjen jobbar på mycket stort chipsföretag. Åt några trevliga med dill och några majsringar med någon löksmak. Kom dock fram till att melodifestivalen är roligare att se på i grupp. Man vill ju häckla de roliga albanska kläderna, skratta åt tyskar som tror att de är sexiga och dö pinsamhetsdöden när någon polsk "blondin" sjunger falskt.
Så jag häcklade i min ensamhet. Dog visserligen pinsamhetsdöden när Sverige framförde sitt bidrag. Var till och med tvungen att skicka ett sms till min spanska expojkvän och förklara att jag inte på något sätt stod bakom detta spektakel. Han svarade att han inte tittade på det utan istället hade sett en svensk film om vampyrer. Då blev jag glad att han fick ta del av en respekterad del av det svenska kulturutbudet istället.
Annars älskade jag den 35-årige greken som tänkte att "Om jag kör den här tajta vita t-shirten som är ungefär sju storlekar för liten så kanske jag kan passeras som sexig och folk kommer att tro att jag är 23 och så röstar de på mig". Nja, kanske inte. Armenien! Armenien! Fattade ingenting men älskar hela grejen med sjuka östeuropeiska folkdräkter i detta sammanhang. Med hjälp av Finland fick man en flashback av att befinna sig i typ 1997 och att man aldrig hade lämnat Hasslarp. Skrämmande men spännande. Men den där norrmannen var ju för söt. Och så hade han skrivit sin sång alldeles själv också. Men jag älskar det ändå. Det är liksom bara i detta sammanhang som en före detta vitryss, numera norrman utrustad med en fiol och några akrobater på scen kan bli såhär omåttligt poppis.
Nu ska jag sova och sluta babbla. Bara en sak till. Har sagt detta förut men säger det igen, hatar att åka tunnelbana på natten när alla är svinfulla och man själv har druckit en kopp te. Hatar det.
Sen drog jag norrut närmare bestämt till Stocksund för att sitta barnvakt. Tvingade den ena sjuåringen till att kolla på VH1 och förklarade Madonnas storhet för henne, diskuterade huruvida Coldplay ändå är ett bra band och kom gemensamt fram till att vi båda ogillar mainstream-pop såsom Kylie Minouge. Sen var planen för kvällen att se på Eurovision song contest. Ungarna frågade mig varannan minut från klockan sju vad klockan var och när det hela skulle börja. "Helt klart dedikerade schlagerfans" tänkte jag. Men icke, tolv minuter efter det att programmet hade börjat stensov de alla tre i soffan varpå jag fick bära upp dem till deras sängar. Så gick det med det sällskapet.
Men jag hade det ändå ganska trevligt. Åt mycket olika sorters chips, mycket bra att befinna sig i ett hushåll där en i familjen jobbar på mycket stort chipsföretag. Åt några trevliga med dill och några majsringar med någon löksmak. Kom dock fram till att melodifestivalen är roligare att se på i grupp. Man vill ju häckla de roliga albanska kläderna, skratta åt tyskar som tror att de är sexiga och dö pinsamhetsdöden när någon polsk "blondin" sjunger falskt.
Så jag häcklade i min ensamhet. Dog visserligen pinsamhetsdöden när Sverige framförde sitt bidrag. Var till och med tvungen att skicka ett sms till min spanska expojkvän och förklara att jag inte på något sätt stod bakom detta spektakel. Han svarade att han inte tittade på det utan istället hade sett en svensk film om vampyrer. Då blev jag glad att han fick ta del av en respekterad del av det svenska kulturutbudet istället.
Annars älskade jag den 35-årige greken som tänkte att "Om jag kör den här tajta vita t-shirten som är ungefär sju storlekar för liten så kanske jag kan passeras som sexig och folk kommer att tro att jag är 23 och så röstar de på mig". Nja, kanske inte. Armenien! Armenien! Fattade ingenting men älskar hela grejen med sjuka östeuropeiska folkdräkter i detta sammanhang. Med hjälp av Finland fick man en flashback av att befinna sig i typ 1997 och att man aldrig hade lämnat Hasslarp. Skrämmande men spännande. Men den där norrmannen var ju för söt. Och så hade han skrivit sin sång alldeles själv också. Men jag älskar det ändå. Det är liksom bara i detta sammanhang som en före detta vitryss, numera norrman utrustad med en fiol och några akrobater på scen kan bli såhär omåttligt poppis.
Nu ska jag sova och sluta babbla. Bara en sak till. Har sagt detta förut men säger det igen, hatar att åka tunnelbana på natten när alla är svinfulla och man själv har druckit en kopp te. Hatar det.
Kommentarer
Trackback
