Det där med att killar måste betala på dejten.
Jag tror min syster Malin redan har bloggat om detta fenomen men jag måste få avreagera mig på samma sak själv. Jag har den senaste tiden läst runt lite på bloggar som skrivs av tjejer i min ålder, några lite yngre och några lite äldre men jag kan för mitt liv inte förstå hur människor i min generation kan resonera på detta sätt. Varför detta har uppstått är ju självklart då rent historiskt har män alltid tjänat mer pengar än kvinnor och konstruktionen av samhället har varit att män ska försörja kvinnor. Men så ser det ju inte ut längre.
Om jag träffar en kille och vi bestämmer oss för att utöva någon form av aktivitet som kräver att pengar spenderas såsom att gå ut och äta, ta en öl eller gå på bio så skulle jag aldrig för mitt liv förvänta mig att han ska erbjuda sig att betala för mig. Självklart är det trevligt att bli bjuden på middag men för mig är det lika trevligt att bjuda tillbaka. Det är den här tanken på att det ska vara någon slags självklarhet att killen ska betala som skrämmer mig. Vill man inte ha ett jämställt förhållande där man på lika villkor umgås och gör saker ihop? Att behöva stå i någon slags tacksamhetsskuld jämt och ständigt verkar ju helt vidrigt.
Självklart kan man ju befinna sig på olika ekonomiska nivåer men antagandet att mannen ska stå för notan bara för att han råkar tjäna mer är också idiotiskt. Likaväl om situationen är omvänd. Ett förhållande för mig handlar om att ge och ta, inte om att bli bjuden. Om jag skulle gå på en dejt med en kille och han inte spontant skulle erbjuda sig att betala för middagen skulle jag inte ens reflektera över det. Däremot skulle jag tycka det var obekvämt om han insisterade på att betala för något som jag har ätit eller druckit.
Naturligtvis förespråkar jag att man kan bjuda ut sin pojvän eller flickvän på middag om man känner för det, det är ju jättemysigt. Men att som tjej alltid gå runt och anta att man inte behöver betala, bara för att man just är tjej, är ju fullkomligt befängt. Som sagt, om vi snackar 1950-tal hade jag ju kunnat förstå resonemanget men vi lever faktiskt på 2000-talet. Jag trodde ändå att min generation hade kommit längre och frångått denna typ av förtryckande idioti. Men tydligen inte. Scary!
Om jag träffar en kille och vi bestämmer oss för att utöva någon form av aktivitet som kräver att pengar spenderas såsom att gå ut och äta, ta en öl eller gå på bio så skulle jag aldrig för mitt liv förvänta mig att han ska erbjuda sig att betala för mig. Självklart är det trevligt att bli bjuden på middag men för mig är det lika trevligt att bjuda tillbaka. Det är den här tanken på att det ska vara någon slags självklarhet att killen ska betala som skrämmer mig. Vill man inte ha ett jämställt förhållande där man på lika villkor umgås och gör saker ihop? Att behöva stå i någon slags tacksamhetsskuld jämt och ständigt verkar ju helt vidrigt.
Självklart kan man ju befinna sig på olika ekonomiska nivåer men antagandet att mannen ska stå för notan bara för att han råkar tjäna mer är också idiotiskt. Likaväl om situationen är omvänd. Ett förhållande för mig handlar om att ge och ta, inte om att bli bjuden. Om jag skulle gå på en dejt med en kille och han inte spontant skulle erbjuda sig att betala för middagen skulle jag inte ens reflektera över det. Däremot skulle jag tycka det var obekvämt om han insisterade på att betala för något som jag har ätit eller druckit.
Naturligtvis förespråkar jag att man kan bjuda ut sin pojvän eller flickvän på middag om man känner för det, det är ju jättemysigt. Men att som tjej alltid gå runt och anta att man inte behöver betala, bara för att man just är tjej, är ju fullkomligt befängt. Som sagt, om vi snackar 1950-tal hade jag ju kunnat förstå resonemanget men vi lever faktiskt på 2000-talet. Jag trodde ändå att min generation hade kommit längre och frångått denna typ av förtryckande idioti. Men tydligen inte. Scary!
Kommentarer
Trackback
