Cykeläventyr

I början av juni fick jag överta min kompis Linneas gamla cykel "Lilian" (den är alltså lila). Just den dagen hade jag inte tid eller lust att cykla hem den till mig utan ställde den istället hemma hos min syrra på Telefonplan för att så snart som möjligt frakta hem den till Solna. Så snart som möjligt visade sig bli exakt två månader senare. Idag var alltså dagen då det var dags för Mia att svinga sig upp på cykelsadeln för att cykla från då Telefonplan till Västra skogen.

Måste säga att det gick mycket bra trots att det är den varmaste dagen på länge, Lilian har liksom sett sina bästa dagar, jag är så sjukt otränad så det det är pinsamt plus då allvarligt rädd för trafik. Även om jag råkade göra 5-6 mer eller mindre stora felkörningar så tog hela resan inte mer än ca 40 min. Och jag gick bara av cykeln två gånger. En gång när jag hade cyklat fel och skämdes lite så då gick jag av så att det skulle se ut som att jag stod och väntade på någon samtidigt som jag febrilt försökte komma på vart jag befann mig och åt vilket håll jag borde cykla. Den andra gången var precis på slutet när jag var tvungen att släpa upp cykeln i en trappa vid tunnelbanan här hemma.

Kom fram till följande saker på min resa:

  • Kungsholmen är fakiskt ganska mysigt. Finns gömda delar som är riktigt fina.
  • Sommarstockholm är kanske det finaste som finns. Utsikten över Västerbron, lukten av grillar i Rålis, folk överallt i Tanto osv osv. Fab!
  • Cykla i en skog när det är fuktigt leder till ofrivillig förtäring av en rad olika sorters insekter.
  • Cykling+Mia+sommarvärme=10 liter svett. Ska nu därför dricka ett glas vatten. 


Här svischade jag förbi

3 dagar och 16 timmar kvar till semester!

Nu måste jag säga att jag tycker lite synd om mig själv. Hela familjen är på plats i byn i Spanien utom jag. Jag måste nämligen jobba i fyra dagar till innan jag får åka. Jag hör rykten om fantastiskt morgonljus bakom bergen, enorm takterass i den nya lägenheten, pool på innergården, gångavstånd till favoritstranden, middag på bästa köttrestaurangen, båtutflykt till fiskrestaurang på strandrevet och smuttande på rosévin i skymningen.

Själv har jag tvättstugan, tänkte moppa golvet och ska sedan gå och lägga mig för att stiga upp kl. 6 imorgon bitti för att jobba. Jag vet att jag är gnällig och jag vet att jag själv får vara i byn redan på fredag men just nu känns det lite som att jag är ensammast i världen.

Stackars lilla mig.



Håll ut byn! Snart kommer jag!

Det här med turister och deras fula ryggsäckar.

Såhär i semestertider så svämmar Stockholm fullkomligt över av turister. Det är tyskar som går långsamt på Drottninggatan, smålänningar som står på fel sida av rulltrappan i tunnelbanan, fransmän som ställer upp sig för gruppfoton mitt på ett övergångsställe och spanjorer som förvirrat letar efter öppna restauranger vid midnatt. Alla ovannämnda kategorier är ju självklara orsaker till minst 3-4 irritationsmoment per dag för oss som bor i staden året runt men låt gå för det.

Det är dock en sak som alla dessa turister verkar ha gemensamt och som förbryllar mig oerhört. Alla går runt med en praktisk ryggsäck som de uppenbarligen inhandlat för just ändamålet att använda den under sin Stockholmsvistelse. Vad jag inte kan förstå är varför.

Jag har varit turist väldigt många gånger i mitt liv. Jag har besökt närmare 20 länder hittills i mitt liv och rest kors och tvärs på olika sorters resor. Jag har vandrat gata upp och ner i Paris, solat på stränder på spanska solkusten, irrat mig runt i Londons tunnelbanesystem, gått vilse i 45-gradig värme i Barcelona, åkt pendeltåg ut till Bryssels förorter, spenderat otaliga nätter på mer eller mindre märkliga hotell på den franska landsbygden, åkt tåg genom Tyskland och bilat genom Alperna.

Inte en enda gång under någon av dessa resor har jag behövt tänka "Fan, alltså. Jag borde ju har köpt en såndär praktisk ryggsäck med massa olika fack och med en såndär trevlig flaskhållare. Hur jag ska överleva resten av semestern utan en sådan är ju en gåta..".

Jag har, som jag kan tänka mig att de allra flesta andra kvinnor har, en handväska som jag aldrig lämnar huset utan. Vad har jag då i min handväska? Jo, plånbok, mobiltelefon, eventuellt min kamera, kalender, näsdukspaket, ett läppsyl och ofta också en vattenflaska. Allt detta får ju plats alldeles utmärkt. Vad jag inte förstår är hur alla turister då överger sina handväskor när de åker på semester för att byta ut dem mot ryggsäcken. Vad är det som de måste ha med sig utöver de saker jag har räknat upp bara för de är på resa?

En karta, det känns ju rimligt men vad jag vet så tar inte en karta så ofantligt stor plats så att man inte skulle kunna ha den med sig i sin vanliga väska. En guidebok? Heller inte särskilt stora så det känns ju inte som att det bara kan bero på det.
Sen kommer jag inte på mer. Jag förstår det inte.

Nu kommer ni säkert tänka att "Ja, men alla män då? Som kanske inte så ofta bär med sig en väska vill kanske ha sina persedlar i en ryggsäck under semestern?". Jo, kanske det. Men samma fråga kvarstår. Speciellt som jag har sett ett flertal par där både mannen och kvinnan går runt med dessa ryggsäckar på ryggen. Vissa kräver alltså dubbel uppsättning av detta hemliga ryggsäcksinnehåll. Är det satellittelefoner de har? Fyra lexikon på olika språk? Ett gasolkök? Hela reskassan i kontanter?

Jag förstår bara inte varför vissa känner sig manade att klä ut sig till turister bara för att man åker på resa. Herregud det finns väl andra helt normala, vettiga väskor som man kan använda och som gör att smälter in i stadsmiljön istället för att gå och köpa dessa fula ryggsäckar som man i stort sett kunde byta ut mot en t-shirt med texten "Råna mig! Råna mig" Jag är turist och har allt jag äger i min ryggsäck!".

Jag ska snart börja skriva packningslista inför min studande semester. Och ingen ryggsäck kommer att stå med så långt ögat kan nå. Tror ni jag överlever ner till Spanien utan den?


Här har vi då en ryggsäck som rymmer allt man behöver för att promenera från Gamla stan till Drottninggatan. Fast bara om man kommer någonstans utanför Stockholms län. Annars räcker det med ett par skor. Märkligt..

Fina Harry

Nu har jag varit och sett Harry Potter and the half blood Prince på bio. Den var fin. Sådär fin som jag hade tänkt mig att den skulle vara. Älskar Luna Lovegood. Älskar Fawkes som flyger iväg på slutet. The Inferi i vattnet var väldigt obehagliga. Öppningsscenen i London var rent visuellt helt fantastisk.

Älskar de där filmerna men älskar böckerna väldigt mycket mer. Men så brukar det ju vara. En bok är ju en bok och en film är ju en film. Men fin var den i alla fall.

Ska nu tvätta bort resterna av mascaran som rann bort i sista scenen. Jag är sjukt blödig på bio.


Hur gör jag nu?

Eh...sökte ju några skojkurser på universitetet i våras inför hösten mest för att jag ska kunna bo kvar i min lägenhet ett tag till. Sökte i och för sig kurser jag ändå hade kunnat tänka mig att läsa men tog inte det hela på så jättestort allvar. Nu kollade jag antagningsbeskedet och inser att jag har kommit in på alla kurserna. Jag hade mest tänkt att ta den jag kom in på och sen se om jag skulle läsa den överhuvudtaget. Hur gör jag nu liksom?

Falsk marknadsföring.

Wtf, nu fattar jag varför melonjäveln var så billig. Den är ju full av kärnor. Note to self: Se alltid till att det står ordet seedless på melonen innan man släpar den genom hela stan i rusningstrafik. Fan.

I carried a watermelon

Nu har jag släpat hem en drygt femkilos vattenmelon från Hornstull. Det kan ju tyckas dumt med tanke på att jag absolut inte har någon bil utan istället åkt kollektivt med min melon. Men såhär i sommartider så är vattenmelon som heroin för mig och när man lockas med priser som 4,90 kr/kg kan man liksom inte låta bli.

Sedan är jag väldigt nyfiken på den så kallade "ryssvärmen" som tydlligen då ska komma om man ska tro på dagens löpsedlar. Efter utförligt googlande på ordet kan jag tala om att det rör sig om varmt väder från Ryssland. Till helgen sägs det att den ska komma till vårt land. Den varma och svettige ryssen.

Och självklart betyder detta bara en enda sak. Mer vattenmelon.

Pinsamt Debaser!

Igår mötte jag upp Katti i Slussen för att ta en öl på Debaser. När vi hade suttit ett tag så bestämde vi oss för att ta nästa på andra sidan tunneln, på Helenes krog. Detta för att Katti precis har haft någon slags öroninflammation och jag precis återhämtat mig från min nästan-lunginflammation. Den höga musiken i kombination med hostig röst och dåliga öron blev helt enkelt inte så trevlig. När vi hade suttit ett tag så bestämde jag mig för att gå på toaletten. Märk väl att toaletten jag besökte ligger endast några meter från debbans bajamajor. Detta ställe har precis lika dåliga förutsättningar som Debaser har när det gäller att erbjuda ett schysst ställe att kissa på. Döm min förvåning när jag har stiger in på en toalett som faktiskt är en riktig toalett med tillhörande handfat där man kan tvätta händerna.

Med tanke på storleksskillnaden på de olika ställena och skillnaden på hur mycket folk det finns på respektive uteservering är det ju nästan direkt pinsamt att Debaser tvingar sina gäster till detta förnedrande sätt att kissa på. Vid nästa besök på Debaser är det jag som försiktigt smyger mig runt hörnan för att kissa i bekvämlighet.

När man saknar sin kompis så mycket att man citerar spansk smörsång.

No quiero estar sin tí
si tú no estás aquí me sobra el aire
No quiero estar así
si tú no estás la gente se hace nadie
Si tú no estás aquí, no sé
que diablos hago amándote
Si tú no estás aquí sabrás
que Dios no va a entender
porqué te vas.
No quiero estar sin tí
si tu no estás aquí me falta el sueño
no quiero andar así
latiendo un corazón de amor sin dueño
Si tú no estás aquí, no sé
que diablos hago amándote
Si tú no estás aquí sabrás
que Dios no va a entender
porque te vas.
Derramaré mis sueños si algún día no te tengo
lo más grande se hará lo más pequeño
Pasearé en un cielo sin estrellas esta vez
tratando de entender quién hizo
un infierno el paraiso
no te vayas nunca, porque no puedo estar sin tí
si tú no estás aquí, me quema el aire.
Si tú no estás aquí, no sé
que diablos hago amándote
si tú no estás aquí sabrás
que Dios no va a entender
porqué te vas.
Si tu no estás aquí.


Kom hem med dig nu då. Du ser ju hur sentimental och tramsig jag blir
av din frånvaro.


När indiepop möter kollektivtrafik.

Alltså söta popkillar i all ära men om det nu råder någon slags överjävlig tropisk hetta ute kombinerat med luftfuktighet värre än i Amazonas och planen för dagen är att åka innerstadsbuss i rusningstrafik är då följande rätt outfit?

Svintajta svarta Cheap Monday-jeans, en mörkgrå/svart-rutig, långärmad flanellskjorta plus stängda svarta snörskor. Själv höll jag på att dö i min ärmlösa bomullsklänning och flipflops och övervägde för en kort stund helt på allvar hur "frowned upon" det egentligen skulle vara om jag åkte buss enbart iklädd underkläder.

När termometern visar 30 grader så tycker jag att det är helt okej att överge allt vad stil heter och köra strandslackeroutfit även på bussen. Detta gäller även överhettade popsnören på Söder.

En alldeles strålande helg.

Förträfflig helg ändå måste jag säga även om den inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. I fredags mötte jag upp systrarna sisters hemma hos syster Malin för en drink och sen gick vi och käkade italienskt på Cibo på Åsögatan. Urgod mat och bästa sällskapet! Efter det tog vi bussen ner till Slussen, inte på grund av lathet utan bussfärden berodde på sjukt obekväma skor på fyra av de sammanlagt sex fötterna i sällskapet. Väl framme så gick vi till debban och tog en öl på uteserveringen, sjukt mycket folk men trevligt.

Igår morse efter att jag konstaterade att jag hade sovit sammanlagt i ca en timme på grund av hostan fick jag helt enkelt kasta in handduken och åka till närakuten i Solna centrum. Läkaren konstaterade att jag troligtvis hade någon form av mykoplasmainfektion som visserligen inte hade utvecklats till en lunginflammation men som var på god väg. Erhöll därför antibiotika och en flaska Cocillana-Etyfin. Har varit restriktiv med hostmedicinen men det har faktiskt gått bra att ta den, har blivit lite snurrig och darrig men inte på ett för obehagligt sätt. Hostan har dessutom dämpats avsevärt och det är just nu det enda som spelar någon roll då den höll på att driva mig till vansinne.

Efter mitt läkarbesök mötte jag upp syrrorna och Karin i Slussen och tog bussen ut till Hellasgården för att sola. Badade vågade vi dock inte då det var lite för kallt i vattnet plus att jag känner inte att det känns så vettigt att bada i kallt vatten när jag precis har haft en begynnande lunginflammation.

På kvällen skulle båda systrarna plus några andra  till Debaser men jag valde faktiskt att stanna hemma. En del av mig tyckte att det hela var lite sorgligt då detta var första lördagen med riktigt fint väder och att ta en drink i solnedgången på debbans uteservering hade verkligen varit ett perfekt avslut på en bra dag. Men med tanke på antibiotika- och morfinhostmedicinintag så skulle en drink ändå varit uteslutet. Dessutom behövde jag på alla sätt och vis få vila mycket och länge. Kollade därför på film om World Trade Center, grätt en skvätt på slutet när poliserna som hade suttit fast i ett dygn under rasmassorna räddades och återförenades med sina familjer, gick och la mig och somnade vid halv tolv. Vaknade klockan tio och hade alltså sovit i över tio timmar. För första gången på kanske 6 veckor kan jag tillägga.

Idag har också varit en fantastisk dag. I sällskap med mig själv, några tidningar, en bok och en pastasallad så promenerade jag ner till  Huvudsta strand, ligger ca 4 min från mitt hus. Där har jag sedan legat hela eftermiddagen på en handduk och solat, läst, och ätit matsäck. Så himla mysigt. Måste bli duktigare på att utnyttja det faktum att jag har världens mysigaste område med både vatten, skog och park bara några minuter från hemmet.

Nu ska jag ägna kvällen åt att tvätta och städa lite och sen ska jag lägga mig tidigt och förhoppningsvis komma till jobbet utvilad imorgon!



Det här har jag legat och tittat på idag. Dock närmare vattnet och med mer sol.

Hostar snart ihjäl mig

Oj vad jag har varit dålig på att uppdatera bloggen den senaste tiden. Å andra sidan har livet varit ganska stressigt så bloggen har liksom inte hamnat överst på prioriteringslistan. Istället är det mest jobb, jobb, jobb som gäller nu.

Sen har jag då fått en guest star i mitt liv som har varit ett frekvent sällskap den senaste veckan. Jag pratar då om min hosta. Jag har de senaste dagarna hostat så mycket att jag snart börjar bli galen. Alltså inte galen som irriterad och sur utan galen som i vansinnig och måste kanske läggas in på slutenpsyk. Jag har inte sovit ordentligt på tre nätter för jag får helt galna hostanfall på nätterna, jag hostar ibland så mycket att jag kräks (alltså verkligen bokstavligt talat, äckligt I know men för att man ska få en bild av min misär), har slutligen så sjukt smärtsam träningsvärk i bröstet och i magen p.g.a. allt hostande.

Mitt dilemma just nu är om jag borde gå till en läkare eller inte. Om det bara är hostmedicin som erbjuds så kan jag lika gärna låta bli då den hostmedicin som i så fall skulle skrivas ut är Cocilana och den tål jag inte eftersom den innehåller morfin. Jag snetänder nämligen på morfin mår mycket mycket dåligt. En på mitt jobb menar dock på att det skulle kunna vara mycoplasmalunginflammation. Jag avfärdar detta eftersom jag inte har någon feber överhuvudtaget. Har dock forskat lite kring denna åkomma och tydligen får man inte särskilt mycket feber. Så det känns ju trist. Vill liksom inte spendera den fina soliga helgen på närakuten. Men vi får se, mår jag inte bättre på lördag så får jag väl gå dit.

Love them kids

Idag på eftermiddagen jobbade jag lite på öppna mottagningen. Helt plötsligt fick jag ha hand om mina första barnpatienter och helt plötsligt blev det ganska uppenbart varför jag väldigt gärna vill jobba på Astrid Lindgren till hösten. Inget ont om mina gamlingar men ungar är ju bara så himla härliga. Man få ge dem fina klistermärken med Bamse på och så är de bara så himla söta. Jag fick hålla i en bebis också. Och dagar då man får hålla en bebis är ju nästan alltid bättre än de flesta andra dagar. Så det så.

Skitsommar

Får jag bara, precis som alla andra, få uttrycka hur mycket jag hatar vädret i det här jäkla skitlandet just nu! Kollar SMHI och inser att i min gamla hemstad Granada har de sol och trettio grader, under helgen har de legat och peakat på 35 grader. Tell me again why I moved back? Okej för att juni brukar vara ganska instabil men detta börjar ju bli löjligt.

Jag vill ha på mig sandaler och inte gummistövlar när jag går ut, jag vill jobba i min uttänkta outfit (shorts och den där snärtiga landstingspikén som finns i både vitt och ljusblått), inte i någon konstig mundering som innefattar jeans (hatar, hatplagg nummer ett) och en typ "så-ful-att-jag-fysiskt-mår-illa" vindjacka som dessutom är 10 storlekar för stor. Jag vill sitta och vina med nära och kära på uteserveringar utan att riskera lunginflammation och fuktskador.

Känns typ som att jag är på väg in i en vinterdeppression och det är väl ändå inte meningen att det ska hände under den ljusaste månaden på hela året? It sucks!

Kondom08 i sommar!

Vill ge en stående ovation för Lafa (Stockholms läns landstings enhet för sexualitet och hälsa) för deras sommarkampanj kondom08. Kampanjen innebär att de tänker dela ut 100 000 numrerade kondomer till stockholmare under sommaren. Man kan sedan gå in på deras hemsida och lägga upp ett inlägg där man berättar vad som hände med just kondom nr 14 329 t.ex. På hemsidan finns det även möjlighet att vinna priser och få all möjlig information kring kondomer och sexuellt överförbara sjukdomar. Man kan också information kring var i Stockholm man kan gå och testa sig.

Ett oerhört smart drag är också var man har valt att dela ut dessa kondomer. De kommer finnas på caféer och barer runt om i stan men man kommer även stå och dela ut dem på Cityterminalen/Centralen i samband med att folk åker till Peace and Love i Borlänge, till Roskildefestivalen, till Arvikafestivalen, till Hultsfred, till Emmaboda och till Gotland under Stockholmsveckan. Man kommer även finnas på plats i stan under Jazzfestivalen på Skeppsholmen och på Popagandafestivalen på Eriksdalsbadet.

Som (förhoppningsvis) blivande barnmorska som vill jobba med precis denna typ av frågor så blir jag så glad över sådana här kampanjer. Att man har valt att inte bara dela ut en massa kondomer utan faktiskt efterfrågar någon form av utvärdering som ska skrivas i bloggform tycker jag är alldeles briljant. Genom att förlägga delar av kampanjen på nätet så möter man faktiskt ungdomar där de håller till och använder redskap som de kan relatera till. Dessutom blir kondomen i detta sammanhang en kul grej istället för något pinsamt, jobbigt och obekvämt.

Man får väl hoppas att detta kan leda till att siffrorna kring hur många som smittas av klamydia i Stockholm kan minska i år jämför med 2008. Då var det nämligen 9896 personer som smittades. Och tänk hur lätt det det skulle vara att undvika. Kondom nr 893 skulle t.ex. hjälpa.





Om

Min profilbild

Mia

RSS 2.0