Viva la vida

Mitt nya tidsfördriv är ju då Öppna arkivet på SVT play. De har där bl.a. samlat all nyhetsrapportering kring några av de största och viktigaste händelserna i Sverige och resten av världen i modern tid. Eller ja, i alla falla sedan Rapport och Aktuellt började sändas. Idag har jag hittills betat av Estoniakatastrofen, morden på Olof Palme och Anna Lindh, Lasermannen och tsunamin. Kollade nyss på rapporteringen kring morden i Knutby och tänkte kolla vidare på Berlinmurens fall och Norrmalmstorgsdramat. Himla spännande sånt här tycker jag. Inte bara att det har ett uppenbart allmänbildande värde men jag tycker att det är kul att se hur folk såg ut för längesedan, vad de hade på sig, hur polisbilarna såg ut och hur folk pratade.

En sak som jag dock tycker känns lite obehagligt från svt:s sida är att från tiden efter tsunamin finns det typ fyra klipp sparade. Från tiden efter morden i Knutby finns det ca 15 stycken. Visst, jag fattar att de där morden måste ha varit som varje journalists våta dröm eftersom de tillsammans med hela svenska folket fick stiga in i en värld som kändes som en blandning av "The days av our lives" och "The God Network" och för varje dag blev storyn bara bättre och bättre. Det var sex och otrohet, galen pastor med narcissistisk personlighetsstörning, en barnflicka med vanföreställningar, kvinna som påstod sig ha direktkontakt med gud och alltihop fint sammanbundet i en och samma sekt ute på den uppländska landsbyggden. Men ändå. Min åsikt är ändå den att nyhetsrapporteringar från tsunamin känns som ett något viktigare eftermäle till framtida generationer än Sveriges egna religiösa såpopera.

Ska lära mig lite om EU-omröstningen 1994 nu. Vill ni joina så är det bara att gå in på svtplay.se och söka på öppna arkivet.

Hatar telefonförsäljare. Nej, jag vill inte svara på frågan: "Vilken typ av trosor tycker du bäst om att använda, vanliga eller string?" till främmande människa på telefon. Mind your own jäkla business liksom! Och nej, jag vill heller inte köpa trosor som ska skickas via post till min brevlåda. Det är ju helt befängt. Om jag behöver trosor så är jag faktiskt kapabel att gå till en affär och inhandla detta på egen hand. Hatar att vara hemma mitt på dagen just för denna anledning. Lämna mig ifred galna trosmänniskor!

Mitt internet slutade att fungera igår kväll. Och i och med att jag har bredbandstelefoni så slutade min hemtelefon också att fungera. Det hela känns mycket sorgligt och jag tycker inte om att känna mig såhär tekniskt begränsad. Nu är jag i skolan och passar på att interneta lite. Hoppas dock väldigt mycket på att mitt internet ska vara återställt från sin temporära sjukdom när jag kommer hem igen.

För övrigt ganska trivsam dag hittills. Föreläsning på morgonen i livsåskådning, sen en kaffe och en macka på Skånegatan, sen en föreläsning till i fenomenologi. Nu ska jag bege mig till Gallerian för att köpa inspelningsbara dvd-skivor för imorgon ska jag ha samtalsträning vilket innebär inspelning av fejkat vårdsamtal på film. Min snåla skola har dock slutat att stå för skivorna så dessa måste vi inhandla själva.

Det var allt för stunden. Hoppas på att kunna återkomma lite senare, beror dock på uppkopplingsstatusen. Keep your fingers crossed.

Det finns olika sorters böcker som uppfattas på olika sätt. Först finns det den där kategorin böcker som man visserligen kan läsa men som egentligen inte ger så mycket. Det kan ju bero på att boken i sig inte är särskilt bra skriven eller att ens egen sinnesstämning inte klickar med bokens innehåll. Det är böcker som man inte fastnar för, som glöms bort så fort de är lästa. Bakomliggande orsaker kan vara en oinspirerande handling eller att författaren inte känner sina karaktärer och därför blir de heller aldrig levande för läsaren.

Sen finns det böcker som man mer än gärna läser. Vars historia är uppslukande och spännande och man läser ut boken på bara några timmar då man inte kan lägga ner den. Jag tror många människor anser att dessa typer av böcker hör till kategorin "bra" just för ovannämnda anledning. Men en bra och spännande handling behöver per definition inte innebära en bra bok. För dessa böcker, jag tänker på kioskvältare såsom Da Vinci-koden eller Millenium-trilogin, är ju egentligen inte heller böcker som stannar kvar i ens undermedvetna när man är klar med dem. De är snarare som filmer i bokformat. Ett underhållande tidsfördriv som hjälper en att fly verkligheten för en stund men som egentligen aldrig utmanar en. När man läst klart dem känner man sig tillfredsställd och just underhållen.

Slutligen finns det den typ av böcker som slukar en. Som tränger in i varje del av ens medvetande och suddar ut allt annat. Böcker som förändrar sitt sätt att tänka, som får en att längta efter saker man inte visste fanns och som man inte visste att man saknade. Böcker som finns kvar hos en i hela livet och som kan läsas gång efter gång. Böcker som man vill läsa så snabbt som möjligt men som man aldrig vill ska ta slut. Böcker som suger in en i dess verklighet så djupt att man till slut känner det som karaktärerna i boken gör. Ser samma saker, känner samma dofter, blir lycklig och olycklig tillsammans med dem.

Just nu läser jag en bok som tillhör den tredje kategorin. Eller för mig gör den det i alla fall då upplevelsen av en bok är en högst subjektiv känsla. Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon. Jag förälskade mig i hans första bok, Vindens skugga. Jag är besatt av den här. Jag har läst hela dagen men undantag för några få pauser. Varje gång jag har gått ifrån boken har jag längtat tillbaka. Men jag gillar känslan. Att något så simpelt som tryckt text på papper kan få en att bortprioritera allt annat för en dag.

Är det bara jag eller känns inte det här så typiskt Frankrike? Numera besöker jag inte Frankrike särskilt ofta men förr om åren var jag där minst en gång om året och det känns som att varje gång man åker dit så måste man oroa sig för någon strejk på ett sätt eller annat. Oj, vi ska åka bil genom hela Frankrike, tråkigt att alla som jobbar på bensinstationer hotar med strejk och möjligheten till att tanka kommer kanske att vara obefintlig. Tråkigt, vi ska åka tåg genom Frankrike men alla lokförare förbereder sig nu för strejk så om man inte vet själv hur tåg bör köras kan det hända att det blir en stillastående semester. Jaha, jag ska mellanlanda i Frankrike på vägen ner till Spanien. Trist att hela Air France klagar över dåliga löner och fula uniformer så det kan hända att alla flighter blir inställda.

Självklar är jag för rätten att strejka när arbetsförhållanden inte håller måtten men i Frankrike känns det mer som en trend snarare än kamp mot orättvisor. Prova själva att googla frankrike+strejk. Oändligt sökresultat kan jag säga.

Känns snarare att följande var upptakten till strejken på Orly: "Kom igen grabbar, vi skiter i de här jäkla väskorna. Vi strejkar,  drar in till stan istället och käkar lite sniglar och skyller på...ja...svininfluensan?"

Jag vet inte vad ni hittar på såhär i lördagsnatten. Själv deklarerar jag för jag kom på att man var tvungen att göra det innan måndag. Det är sådana storslagna och händelserika aktiviteter vi singeltjejer i 20-års åldern sysslar med på helgnätterna här i Stockholm. Om ni nu undrade..

Fan vilken tråkig kväll jag har. Tröttnade på historielektionen efter ungefär en timme. Kräktes nästan med flit av fredagsunderhållningen på tv. Försöker streama tredje säsongen av Buffy men det går dåligt och bara hackar hela tiden. Funderar på att ge upp och lägga mig i sängen tillsammans med Carlos Ruiz Zafon. Alltså med hans bok. Har inte en spansk författare i min säng. Ska dricka en kopp te och fundera över saken.

Jag orkar inte hitta på något ikväll. Något som man kanske borde med tanke på det fina vädret och att det är fredag och så vidare. Men jag är fortfarande trött sen igår och känner att hemmakväll får det bli. Efter att noga undersökt tv-guiden för ikväll så är ju tv-kväll något som känns som en ganska nedslående syssla. Istället tänker jag spendera kvällen på Wikipedia. Känner att jag vill fylla några historiska kunskapsluckor kring vissa ämnen. Har de senaste timmen läst allt om Henrik den VIII och alla hans fruar, ett ämne som alltid är intressant. Följande saker ska jag undersöka under kvällen:

• Hur Tyskland och Italien var uppbyggt innan de blev enade länder. Jag vet att det rör sig om många furstendömen och hertigdömen men skulle vilja få en klarare bild av hur allt hänger ihop.
• 1:a världskriget. 2:a världskriget kan man ju utantill i stort sett men 1:a världskriget är oerhört intressant ändå. Tänker också fördjupa mig i vad som hände när Spanska sjukan bröt ut 1918 och hur det ena påverkade det andra så att säga.
• Kan tänka mig att läsa några sidor om Ryska revulotionen. Känns ju ändå aktuellt såhär på 1:a maj tycker jag.
• Snöa in mig ännu mer på Federico García Lorca. Tydligen har de grävt upp massgraven där han har legat sedan slutet på 30-talet. Detta är spännande och ska undersökas.
• Slutligen så tänkte jag ta reda på exakt vad som ledde fram till rösträtt för kvinnor 1921. Vem som var för och vem som var emot och så vidare.

Vilken helkväll jag kommer få!

Nu är Valborg! Detta ska firas med medelhavsinspirerad lamm-middag hemma hos syster vid Telefonplan sen drar vi för första gången det här året till Debbans uteservering i Slussen. Så himla trevligt. Först ska jag duscha, ta på mig min nya fina kjol och sen ska jag kanske locka håret också dagen till ära.

Får jag bara ta detta tillfälle i akt att klaga rätt hårt på två saker.

1. Laktosintolerans

Jag gick mycket riktigt till Konsum för att köpa kvällsfika. Förvånande, då jag egentligen inte gillar det så mycket, köpte jag chokladpudding. Men jag var lite chokladsugen och det var ju en schysst deal för den kostade typ fem spänn. På toppen på den här chokladpuddingen var det i varje fall en klick vispgrädde. Verkligen ingen stor klick. Man skulle nästan kunna kalla det för en snål klick. Och själva chokladpuddingen var inte heller en särskilt tilltagen portion. Nu har jag i varje fall avnjutit denna fika och får nu så att säga betala för det the hard way. Min mage gör så ont att det känns lite som att någon störig person står och boxar knytnävar i den varannan sekund. Sen mår jag illa. Och så snackar vi inte lite sådär halvillamående som man kan känna om man åker tunnelbana baklänges utan jag mår verkligen pyton. Känns som att jag kommer behöva kräkas typ vilken sekund som helst och kan typ inte ens titta på den tomma chokladpuddingsburken utan att få kväljningar. Ursäkta min tydlighet men det är bara för att ni ska förstå nivån på lidandet så att säga. Man kan alltså inte ens få äta en deciliter chokladpudding och en halv tesked vispgrädde utan att typ dö på kuppen.

2. Mig själv

Idiot-Mia, jag vet ju att vispgrädde, hur små mängder vi än snackar, är the big no no. Jag kunde inte ha valt något annat att köpa i affären? Måste jag jämt utsätta min stackars mage för onödigt lidande? Kan jag liksom inte lära mig av mina misstag?

(För er som tror att jag är dum i huvudet som äter vispgrädde och andra laktoshaltiga produkter överhuvudtaget så är jag inte helt och hållet laktosintolerant utan snarare laktosöverkänslig. Men när det gäller just vispgrädde så måste jag nog kapitulera och inse att då är jag intolerant. Det brukar gå väldigt dåligt när jag äter vispad grädde. Något som jag tydligen totalt förtränger när jag är inne i mataffären...)

Fan, jag har gått runt hela dagen och trott att det är torsdag idag. Tror att det beror på att det är Valborg imorgon och det känns som fredag och då kändes idag som torsdag. Ja, ni fattar. I alla fall så var jag inställd på en trevlig kväll i sällskap med min blivande man (eller en av dem i alla fall) Matthew Gray Gubler i Criminal Minds. Men det är ju inte förrän imorgon vilket innebär att idag finns det ingenting att se på tv. Det hela känns nu himla sorgligt och för att få tillbaka den där livsgnistan som jag hade nyss när jag fortfarande levde i föreställningen om att det var torsdag så måste jag nog gå till affären och köpa någon kvällsfika. Just nu väljer jag mellan persikor och kanelgifflar. Eller kanske popcorn.

Mina fina vänner Klas och Karin. Om ni undrar så är det sådana här typer av saker som vi blivande sjuksköterskor sysslar med på fritiden. Igår kollade jag blodtryck på alla jag känner. Imorgon ska vi injicera lite olika saker i varandra. Till helgen ska vi öva på det där med att gipsa.

Här ska jag och min klass äta avslutningsmiddag den 1:a juni. Det tycker jag känns himla fint. Hoppas nu på bra väder så vi kan sitta ute!

Okej, jag kunde inte låta bli. Var tvungen att köpa kjolen. Klas kommentar var det som övertygade mig när jag svängde och snurrade runt i kjolen när jag provade den inne på Monki. "Den verkar ju få dig att dansa i alla fall." Det kände jag var mycket avgörande då det är få saker i livet som får mig att börjar spontandansa. För övrigt så letade jag jättemycket på fass.se efter ångestdämpande och antidepressiv medicin som skulle kunna bota kjoldepression men inga av de läkemedlen som jag hittade verkade göra någon nytta vid kjolrelaterade åkommor. Så nu är jag glad och ska dansa lite i min kjol!

Nu ska jag äta en jordgubbe eller två och titta på Lost. Jag missade det förra veckan för jaga hade stigit upp klockan fem två dagar i rad och kunde inte hålla mig vaken. Jag kämpade väldigt hårt för att hålla mig vaken dock. Jag satt upp i sängen och gav mig själv örfilar vid ett flertal tillfällen. Men det hjälpte inte. Innan första reklampausen så sov jag som en sten. Så jag fick istället läsa en sammanfattning av avsnittet på tv.com dagen efter. Det är verkligen inte alls samma sak. Men ikväll är jag inte lika trött för jag har haft sovmorgon två dagar i rad och har sovmorgon imorgon också. Så jag får se hela Lost ikväll. Ville bara säga det.

Idag blev både jag och syrran förälskade i varsin kjol inne på Monki. När hon stod och ojade sig och drog och kände på tyll så satte jag klädhängaren framför midjan och låstades att jag hade på mig kjolen och tog några fina danssteg framför spegeln och hade på två sekunder matchat ihop kjolen med minst tre olika toppar och tänkt ut frisyrer som skulle matcha. Jag känner att det här är en såndär kjol som jag kommer att kunna ha på mig precis hela tiden om jag köper den för den är så himla fin. Påminner mig lite om en kjol som min syster hade för flera år sedan som hon alltid hade på sig och de gånger hon inte hade den så lånade jag den. Man kan alltså säga att kjolen gjorde sitt jobb i form av att alltid sitta på någons kropp.

Den här Monki-kjolen, som just nu är the love of my life, the apple of my eye kostar 400 kr. Om två månader kommer 400 kr för en kjol inte innebära någon som helst ekonomisk kris. Som student (I curse it! Curse it!) så innebär det avvägningen fin i kjol och äcklig mat såsom makaroner och fryst panerad fisk i några veckor eller ful utan kjol och god mat som kanske pasta med sås och thaimat istället.

Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Skulle ju kunna vänta med att köpa kjolen tills jag har en massa pengar men med tanke på min karma så lär den ju inte vara kvar då. Eller så skiter jag i god mat och köper kjolen men ack vad äckligt det är med fryst panerad fisk. Eller så äter jag normal mat och går in i en kjoldepression.

Jag ska sluta gå in i affärer. Det ger ju bara upphov till ångest, vånda och tårar.

Oerhört effektiv dag so far. Har ätit frukost, kollat på sista avsnitten av Buffy, internetat, målat naglarna i brist på annat att göra, funderat över saker som jag och mamma ska göra i New York och tittar nu på Oprah. Man skulle kunna säga att jag inte tar ut mig i onödan när jag är ledig. Fast det var i och för sig längesedan jag hade lyxen att inte göra någonting på en hel dag.

Ska dock bege mig iväg snart. Ska åka in till Skanstull för att fika med syster så helt förtappad och förslappad är jag faktiskt inte. Solen verkar ha tittat fram nu också, på med solglasögonen.

På fredag fyller min fina och underbara vän Sofi 25 år. Hon tyckte ju att hon var himla smart som drog till Centralamerika i vintras och kommer därför inte vara hemma på sin högtidsdag och slipper därför någon större uppmärksamhet för att hon med stormsteg närmar sig vuxenheten. Haha, säger jag. Även om jag inte kommer att kunna vara närvarande just på fredag så har jag redan börjat fila på hur man på bästa sätt ska fira henne när hon kommer tillbaka till Stockholm igen i augusti. Jag tänker ballonger, någon mat som hon gillar t.ex. thai, paraplydrinkar och öl.

Sen tycker jag inte att hon behöver ha någon ångest över sin ålder då hon fortfarande vid 25 är liten, nätt, söt och har babyhud och inte en rynka så långt ögat kan nå. Värre är det för mig då de flesta som inte känner mig tror att jag är min 6 år äldre systers storasyster, har inte behövt visa leg för att gå in på barer/klubbar på jag vet inte hur länge och inte ens på Systembolaget orkar de fråga längre. I jobbsammanhang blir folk förvånade när jag berättar att jag inga barn har då de trodde att jag var mycket äldre och jag träffar aldrig några killar i min egen ålder för de tycks aldrig våga prata med den där "äldre kvinnan".

Så jag tycker det där med ålder är ganska ointressant och en 25-års dag tycker jag inte att man ska se som en källa till ångest utan snarare som ett utmärkt skäl till att ställa till med kalas. Och det är just det jag ska göra för Sofi när hon kommer hem igen!

 

Jag hatar att ta mig hela vägen till skolan för ett seminarium som visar sig vara det mest onödiga och tråkiga som jag någonsin varit på. Vi skrev en uppgift för några veckor sen på typ tio sidor om lagar och författningar som har med sjukvården att göra. Jag trodde vi skulle diskutera dessa lagar idag men icke, alla fick läsa upp innantill från pappret vad de hade skrivit. Sen diskuterade vi i typ tio minuter på slutet. Fullkomligt värdelöst!

Det blev trevligare när det var slut. Jag och några från klassen gick och käkade lunch i solen och det var trevligt. Satt och planerade lite om vi ska ha någon slags avslutningsmiddag hela klassen tillsammans innan vi slutar och det skulle ju kunna vara väldigt trevligt. Vi måste bara hitta något ställe som kan ta emot 60 personer och som inte är svindyrt då vi faktiskt fortfarande är studenter.

Nu är jag hemma igen. Borde kanske gå ut i solen igen men jag orkar inte riktigt. Funderar på att fixa lite här hemma och spendera hela morgondagen ute istället. Då är jag nämligen helt ledig och får göra vad jag vill.

Har haft en fin helg i solen. Mycket frisk luft och mycket uteserveringar, precis som jag ville ha det. Just nu sitter jag och är mest bara nöjd över att jag inte behöver paniksova med en gång för att kunna stiga upp klockan fem imorgon bitti. Istället väntar endast ett seminarium på en och en halv timme med start halv elva imorgon. På tisdag är jag ledig och då ska det bli 22 grader varmt och sol. Sen på onsdag har jag kursintroduktion i en timme ungefär på förmiddagen och sen är jag ledig resten av veckan. Studentliv is the shit. Måste dock skriva oerhört tråkig och oinspirerande uppgift. Men jag tänkte skriva den i solen på en filt, då blir det ju lite trevligare.

Annars ägnar jag mig endast åt nördigheter såsom att sträckkolla på Buffy. Tittar just nu säsong två, innan det var det säsong sex och sju. Jag har i ett svagt ögonblick slängt säsong fem som jag hade på datorn och på grund av den där jäkla ipred-lagen vågar man ju inte ladda ner något. Borde kanske köpa hela boxen helt enkelt. Känns ju ändå som något som jag borde ha i min samling liksom. Älskar Buffy, det är finfin terapi när man känner sig lite halvdeppig och besviken på omvärlden. Vampyrer kan vara lösningen på det mesta har jag kommit fram till. Nu ska jag återgå, tror att det är det första Kendra-avsnittet som står näst på tur. Ni vet, the jamaican slayer. Tråkigt bara att hon får halsen avskuren av Drusillas välmanikyrerade naglar i ett avsnitt lite längre fram. Trist sätt att dö på tycker jag.

Ja, jag vet. Jag är en nörd. En nörd i kjol och lockigt blont hår. Men fortfarande en nörd.